Jag började ju med att läsa den första delen i Afterserien, När vi möttes, i mitten av juli. Jag hade impulsköpt den för 2 kr på Kupan. Sen såg jag att resten av serien fanns som e-böcker på Storytel så jag läste dem på min iPhone eller på iPad. Större delen av de fyra böckerna utspelar sig under ungefär ett år.

När vi tvekade tar vid precis där När vi möttes slutar när Tessa precis fått reda på att Hardin hade slagit vad om att han skulle kunna ta hennes oskuld och visat upp de blodiga lakanen efteråt. (Jag vet..) Hon gör slut med honom, men så är det en massa fram och tillbaka hela tiden mellan dem. Han säger fruktansvärda saker till henne, super sig full, hamnar i slagsmål, är svartsjuk m.m. Men hon är inte mycket bättre när hon ska hämnas genom att kyssa andra killar och supa sig full. Hon skriker mest hela tiden också.

Alla böckerna slutar med någon slags cliffhanger utom den sista där det finns en epilog som talar om vad som händer  två, tre, nio och nitton år efter slutet.

Egentligen kunde nog den här serien ha kortats ner till två böcker. Det är så mycket upprepningar och samma missförstånd sker gång på gång. Sen kommer en massa konstiga sidohistorier om en massa andra personer. Jag vet att böckerna publicerades på Wattpad, men när de skulle ges ut i bokform borde de ha redigerats. Böckerna har ändå något speciellt och blev en guilty pleasure för mig.

Exhibit A: På en vecka läste jag När vi tvekade, När vi föll och För evigt som är del två, tre och fyra i Anna Todds Afterserie. Det är 2171 sidor! Jag läste också fyra andra böcker under den där veckan. Hallå läsakoma. Det var riktigt beroendeframkallande att läsa serien. Jag kan inte förklara det. Men jag flög bara genom historien och var ofta skitförbannad på både Hardin och Tessa. En förklaring till min maratonläsning av serien är väl att den var underhållande och jag behövde någon distraktion när mina föräldrars hund varit riktigt sjuk. Vi har varit fram och tillbaka till veterinären ett gäng gånger och än är inte faran över. Så istället för att sitta och storgrina har jag läst de här böckerna.

Men jag måste tyvärr erkänna att jag är svag för bad boys i böcker och filmer. Det startade redan när jag läste Två års ferier av Jules Verne och föll hårt för Doniphan, och det har inte blivit bättre sen dess.