Never Let Me Go

Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem.

Som läsare har en inte hela bilden från början utan förstår allt eftersom jag läser att något är riktigt fel med internatet Hailsham. Varför har de inte kontakt men världen utanför? Varför har inte ungdomarna några föräldrar eller syskon? Kathy tänker tillbaka på uppväxten och vänskapen med Tommy och Ruth. Ruth känns som en mycket osympatisk människa.
Det är en hjärtskärande berättelse och den känns väldigt aktuell.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen utan tycker att ni ska läsa den själva. Jag tyckte om författaren Kazuo Ishiguros sätt att skriva, men det tog väldigt lång tid för mig att läsa den. Det är superliten stil och väldigt tätskriven text i pocketboken som jag läste.

Författaren fick ju Nobelpriset i litteratur 2017 och Never Let Me Go är den första boken jag läst av honom. Jag har The Remains of the Day oläst i hyllan.

Jag läste boken under Booktubeathon och det var meningen att jag skulle se filmatiseringen av boken också, men då hade vi plötsligt ingen internetuppkoppling så Netflix funkade inte. Sen har det varit för varmt. Men igår såg jag filmen och tyckte mycket om den även om de hade ändrat vissa saker. Sambon som inte har läst boken gillade filmen.

One thought on “Never Let Me Go

  1. gillar Ishiguro, denna väntar i bokhyllan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *