Smakebit på søndag: NOS4R2

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags började vi med att städa när vi kom hem efter jobbet. Det var meningen att vi skulle byta ut tv-bänken och hänga upp tv:n på väggen, men det hann vi inte med. Vid 17-tiden åkte sambo n till stan och köpte pizza på Aktern & Fören och hämtade hit E sen hade vi ölprovning och lyssnade på musik.

Igår satte vi upp tv:n på väggen och tog bort den gamla tv-bänken och ställde dit den nya stereobänken. Det blev jättebra!

Jag läste ut The Lost Man av Jane Harper. Sen började jag läsa NOS4R2 av Joe Hill och hade sällskap av Lussekatten.
Vi gjorde inte så mycket resten av kvällen förutom att åka till gymmet och träna.

Idag har vi inga planer förutom att åka och köpa kaffe och att svärföräldrarna ska komma hit och fika. Alltså tänker jag läsa så mycket om möjligt.

Veckans smakbit kommer från NOS4R2 av Joe Hill från sidan 4:

Because she was preoccupied, she didn’t notice what was different about Charlie Manx until she was easing around his cot to reach the IV rack. He happened to sigh heavily just then, as if bored, and she looked down and saw him staring at her, and she was so startled to see him with his eyes open that she bobbled the sack of blood and almost dumped it on her feet.

He was hideous-old, not to mention hideous. His great bald skull was a globe mapping an alien moon, continents marked by liver spts and bruise-colored sarcomas. Of all men in the long-term-care waed – a.k.a. the Vegetable Patch – there was someting particularly awful about Charlie Manx with his eys open at this time of year.
Manx liked children. He’d made dozens of them disappear backin the niineties. He had a house below the Flatirons where he did what he liked with them and killed them and hung Christmas ornaments in their memory. The papers called the place Sleigh House. Ho, ho, ho.

17 thoughts on “Smakebit på søndag: NOS4R2

  1. astridterese skriver:

    Jeg måtte slå opp NOS4R2 fordi jeg liker Joe Hill. Den såg så spennende ut at jeg bestilte den på biblioteket. Så får jeg også lest den 🙂
    Ha en riktig fin søndag!

  2. Monika skriver:

    Jag har väntat i flera år nu på att den ska översättas till svenska…

  3. Åsa skriver:

    Denna kände jag inte till. Skräck i oktober är ju passande. Tack för smakbiten!

  4. en ny bok för mig, igår hade vi lunchgäster.

  5. Sara Pepparkaka skriver:

    Joe Hill har jag inte läst något av, men nyfiken är jag.

  6. TinaO skriver:

    Den har jag missat! Tack för smakebiten!

  7. Paula skriver:

    Läste nyligen en av hans böcker, gillar skräck bättre än krim, kan någon förklara varför man skriver under pseudonym när böckerna är i samma genre och alla vet vem man är i alla fall. För visst är väl detta Joseph King?
    Tack för spännande smakbit, blir nog att kolla upp denna också.

  8. Bokdamen skriver:

    Joe Hill låter bekant….Läste en hel del skräck när jag var yngre men nu blir det sällan. Tack för smakbiten!

  9. Lottens bokblogg skriver:

    Tack för smakbiten. Har läst om hans böcker, men aldrig läst något av honom.

  10. A ROOM OF MY OWN skriver:

    har inte läst något av Joe Hill. knappt av hans far heller. tack för smakebiten!

  11. Robert W skriver:

    Jag inser att det är en annan Joe Hill än den jag först tänkte på. Men han är tydligen uppkallad efter den legendariske Joe Hill.

  12. Boklysten skriver:

    Den där är nog ingenting för mig. Tack för smakbiten!

  13. Birthe skriver:

    Skummel smakebit! God lesing 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *