På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Vi har inte gjort mycket alls i helgen för jag blev förkyld i fredags. Har känt att den var på väg men det tog lång tid innan den bröt ut. Egentligen skulle vi ha umgått med E & M igår men det fick vi ju ställa in.
Men idag känner jag mig konstigt nog mycket bättre. Igår satt jag mest i soffan och läste eller kollade på booktube.
Jag har läst ut Lämna inga spår av Harlan Coben och börjat läsa Wahala av Nikki May.

Idag tänker jag bara ta det lugnt med och hoppas på att jag fortsätter känna mig okej så jag kan jobba imorgon. Det har hänt en grej i stadsdelen där jag jobbar imorse så jag skulle verkligen behöva vara på plats imorgon.

Denna veckas smakbit kommer från Wahala av Nikki May, från sidan 15:

Boo was pissed off. She slammed a mug into the dishwasher and kicked it shut. An occasional Saturday lunch with the girls wasn’t  too much to ask. Not even the whole of Saturday. God no. She wasn’t a monster, for fuck’s sake. Just a few hours. Enough time to get to Buka, catch up with her best friends – whose lives revolved around more than cooking, cleaning and ferrying – eat food she hadn’t made herself and enjoy a glass of wine. A little time-out from being mum, wife and a fucking doormat.
But no. How could Didier be expected to remember he’d been booked to look after his daughter for a few hours? How stupid of Boo to assume he might take a cursory glance at the calendar, the one she kept up to date. She’d been ridiculous to expect that much of him, not when every morning he stood in the exact same spot and asked ’Have you seen my keys?’ In front of you, moron, she didn’t say.