Smakebit på søndag: Albino

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Under vecka 44 är det höstlov för mina elever och jag hade planerat att ta ut ledighet på onsdag och ha ett riktigt läslov under resten av veckan. Men förra lördagen åkte jag på magsjukan från helvete. Jag blev helt utslagen, hade ont i kroppen och åt inget på flera dagar. Jag blev tvungen att sjukskriva mig på måndag och tisdag men började känna mig lite bättre på onsdag. Jag har inte haft speciellt mycket ork men jag har faktiskt kunnat läsa mellan tupplurarna. Oj vad jag har sovit!

I fredags var jag med i Laurenand the Books Cosy Reading Night som pågick mellan 20.00-23.00 svensk tid ( mellan 19.00-22.00 i England). jag börjad med att läsa Victory of Eagles i en timme. Sedan byte jag till att läsa Pumpkin Heads av Rainbow Rowell & Faith Erin Hicks. Under de sista 20 minuterna började jag läsa Albino.

Igår åkte kan med brorsan och Theo och Thor tll mamma och pappa för att fira pappa som fyllde år förra helgen. Men då var både jag och brorsan däckade i magsjuka. Nu var det istället Myas tur. Vi sov kvar där till idag och jag kom hem efter 18.00
Efter att ha ätit tog jag ett bad och läste ut Albino av MonKallentoft och Anna Karolina.

Denna veckas smakbit kommer från s 56:

Douglas har visat bilder på mannen Ringo stympat och dödat för Zack och Deniz innan de åkte hit.
Hans kritvita hår  i det gröna gräset. Den ljusa hyn som solen gjort fläckig  genom åren. Sedan de slamsiga stumparna  där benen och armarna skulle ha suttit.
I förhörsprotokollen kunde de läsa att Ringo velat framställa vit medicin, och när förhörsledaren frågade vad det var för något, förklarade Ringo att det var nedmalda ben från albiner.
Zack knäpper med fingrarna framför de gröna ögonen.
Ingen kontakt.
Han knäpper igen, mer frenetiskt den här gången. Och det fungerar. Ringo avslutar sessionen med något som liknar en trumvirvel. Sedan fäster han en alert blick på sina besökare, så intensiv att Zack får anstränga sig för att möta den.
”Ni är nervösa”. Tonen är saklig med en klang av högfärdighet.
Deniz sätter armbågarna i bordet. ”Snarare rastlösa.”