Etikettarkiv: autism

by

Shtum

Ben Jewel har nått brytningspunkten. Hans gravt autistiske 10-åriga son har aldrig pratat och som fortfarande har blöjor.  Ben och hans fru Emma kämpar för att få livet att gå ihop. Jonah utvecklas inte alls på sin nuvarande skola och de vill få honom att gå på en specialskola som är anpassad för gravt autistiska elever. Han kommer att få bo på skolan, men är nästan omöjligt att komma in på skolan eftersom myndigheterna måste betala för hans vstelse där. Emma övertygat Ben om att det skulle öka Jonahs chanser att komma in ökar om de är separerade.
Ben flyttar hem till sin pappa med Jonah. Ben och pappan har ett komlicerat förhållande men han får hjälp med Jonah. Emma förvinner iväg till Japan på en jobbresa och Ben får klara sig själv. han måste skaffa en advokat som kan hjälpa honom med Jonahs fall, han måste förhandla med aningslösa socialsekretere och kämpa för sin sons skull.
Allt berättas ur Bens synvinkel och han framstår som ett offer. Men ju mer en läser ju mer förstår en att sanningen inte är så enkel. Vi får veta mer om Bens pappa och varför han inte berättat vissa saker för Ben. Boken handlar om sorgen över att veta att ens barn alltid kommer att vara ett barn, att han aldrig kommer att kunna ta hand om sig och att det kanske är ditt fel att det blev så här.
Författaren Jem Lester har en son som är gravt autistisk. Boken är till viss del baserad på verkliga händelser.
Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads.

ess)

by

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten..

Christopher Boone är 15 år och autist. Han måste ha hela sin vardag inrutad för att må bra. För ungefär 2 år sedan så dog hans mamma. Hon hamnade på sjukhuset, fick en hjärtattack och dog. Christopher gick aldrig på begravningen. Så nu bor han alltså med sin pappa och sin tamråtta Toby. Han går på en specialskola där alla andra barn är dumma (Men han ska säga att de har inlärningssvårigheter eller speciella behov).

Men en natt sju minuter över midnatt hittar han sin granne Mrs Sheas hund död på gräsmattan. Hunden har blivit ihjälhuggen med en högaffel. Hunden var en stor svart pudel som hette Wellington. Tyvärr så öppnar Mrs Shea dörren när Christopher precis tagit ur högaffeln ur Wellington. Hon skriker åt honom och ringer polisen. Men eftersom Christopher inte tycker om höga ljud så stänger han av genom att sjunka ner på knä, lägga sitt huvud på gräsmattan och blunda. När en polis kommer och tar i honom slår han vilt omkring sig eftersom han inte tål kroppskontakt.  Han blir naturligtis arresterad och hans pappa måste hämta honom på polisstationen.

Nu tänker Chrisopher ta reda på vem som dödat Wellington.  Men hans undersökningar får dramatiska följder. Hans upptäckter tvingar honom att ta svåra beslut och ge sig ut på en svår resa. Både rent fysiskt och psykiskt. Christopher tvingas ut i ”den riktiga” världen där han inte bara har sin egen oförståelse för den kaotiska omvärlden att brottas med utan även omvärldesn oförmåga att förstå honom..

Boken är riktig, riktigt bra. Det är jobbigt att läsa om Christophers svårigheter. Det gör ont i mig när jag läser om hur bl.a. de olika polismännen behandlar honom. Har de inte fått lära sig nått? Sedan blir jag så förbannad på hans pappa. Hur kan man ljuga så för sitt barn? Det var väl enklast för honom själv. Jag är förresten inte imponerad av någon av föräldrarna. Jag förstår att det är påfrestande att ha ett barn som Christopher. Men..

En grej som jag irriterar mig är framsidan på boken. Det står tydligt i boken att Wellington är svart. Men varför är det då en vit hund på bokens framsidan?