Den har kommit att kallas den första post-brexit-romanen, utgiven bara några månader efter omröstningen. Det är hösten 2016. Daniel Gluck är 101 år. Han ligger i sin säng på äldreboendet och drömmer. Hans enda besökare och vän är konsthistorikern Elisabeth Demand, är 32 år och har hela livet framför sig. Elisabeth lärde känna Gluck när hon var åtta år och hans granne. Han hade ett stort inflytande på henne under uppväxten och det är tack vare honom hon studerade det hon gjorde på universitetet.
Hon besöker honom ofta; läser högt ur böcker, berättar vad som pågår ute i världen och frågar sig vad som är meningen med allt. I återblickar får vi följa deras nära vänskap och samtal från när Elisabeth är åtta år.

Vi får också följa Elisabeth i nutid när hon stöter på problem när ett pass ska fyrnyas och när hon försöker registrera sig på vårdcentralen. Allt är så byråkratiskt.

Tyvärr så gillade jag inte riktigt boken. Jag har aldrig läst något v författaren förut men jag tyckte att den här boken var alldeles för babblig och rörig. Kallas den här stilen för ”stream-of-consciousness? Jag blir bara stressad av att läsa det.

Boken är skriven av Ali Smith och den var nominerad  till Man Bookerpriset 2017.  Den är också första delen i en kvartett om de fyra årstiderna.  Jag gav den tre stjärnor på Goodreads.