På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!
Den senaste veckan har vi verkligen av semestern. I måndags åkte vi till Nusnäs med svärföräldrarna och kollade på lite Dalahästar. Vi köpte också en trasmatta som får ligga i hallen nere. Lusse godkände den på en gång.
I onsdags provade vi två mattor att ha uppe i vardagsrummet. Lussekatten och jag var överens om vilken vi skulle ha och övertalade sambon. på kvällen var vi in till stan och träffade vår kompis A som var på besök från Göteborg med sin sambo. Tillsammans med dem och två andra kompisar gick vi till Blakstone och åt supergod mat.
I fredags var det dags igen då sambon hade bokat bord på Ll’Amice som så många talat sig varma för. Jäte trrevlig personal men tyvärr var maten medioker. Efteråt tog vi en tur på Gävle Stadsfest och gikck sedan in på Terassen och provade två IPA innan vi tog bussen hem.
Idag var vi till gymmet (det var vi i tisdags och torsdags också) och sedan har jag mest slappat och läst A Place Called Winter av Patrick Gale som denna veckas smakbit kommer från. Den handlar om Harry Cane som pågrund av en förbjuden relation måste lämna sin familj (fru och barn) och ge sig iväg till den Kanadensiska prärien för att starta på nytt. Det är slutet på 1800-talet eller precis i början på 1900-talet. Från s 84:
’Pattie knows,’ Robert said at last, taking another swig of whisky. ’And Notty, and a fellow gentleman of the company by the name of Pryde.’
’I…I don’t understand.’
’Your partner in sodomy, clearly unaware of what you had written in there, took it along to the theatre in the hope of getting a departing autograph from the lady whose engagement is soon to elevate her out of the theatre to the ranks of the outer peerage. I believe Winnie has made several gowns for her but I forget her name.’
’Sylvia Storey.’
’That’s the one. But before it could be handed over – and this was possibly the one blessing in a revolting business – Mr Pryde stole it from your Mr Browning’s dressing room and presented it to poor Pattie, demanding money for his silence.’
’But Pryde is…’
’One of your sort? I’ve no doubt. Which is why his instincts are so readily criminal.’
