Etikettarkiv: Black Sabbath

by

Hårdrock!

Mer hårdrock – smink, läder och headbanging är Melker Beckers och Mattias Lindeblads andra bok om hårdrock. Den första boken hette Hårdrock -rundgång, nitar och nackspärr . Författarna är kända från bl.a. radio- och tv-succén Rundgång.

  I den här boken har de pratat med några av hårdrockens giganter sin Ronnie James Dio (1942-2010), Judas Priest, Alice Cooper, Motörhead, Metallica, In Flames. Listan är lång. De berättar om dessa möten med mycket humor och självdistans. Melker och Mattias berättar om sina stoltaste stunder, pinsammaste ögonblick och så mycket annat.  En riktiga höjdare är när de sjunger ”Ja må han leva ” för Nergal(sångaren i Black Metalbandet Behemoth) på hans 28 årsdag. Det är rörande,  speciellt eftersom Nergal  (Adam Darski) blev diagnostiserad med en svårartade form av leukumi tidigare i år. Han har genomgått  en benmärgsdonation men man vet ännu inte om den lyckats. 2010 har varit ett svart år för hårdrocken. Både Ronny James Dio (ex Rainbow, ex Black Sabbath, Dio) och Peter Steele (Type O Negative 1962-2010) dog tidigare i år. 

 Det roliga är att killarna fortfarande är metalfans först och främst. De blir helt till sig när de får intervjua sina hjältar. Boken är lättläst och rolig. Men den är inte lika bra som den förra boken.

by

Galenskap!

I am Ozzy av Ozzy Osbourne och Chris Ayres.

Jag har förut läst Sharon Osbounes självbiografi Extreme och tyckte den var jättebra.

Men I am Ozzy är ett strå vassare. Ozzy berättar om hela sitt liv från fdelsen till dags dato (eller när boken skrevs klart).

Han garderar sig visserligen med att säga att det här är vad han kommer ihåg, men det betyder inte vara helt rätt. Han har ju missbrukat en hel del droger och alkohol. Det är helt otroligt att karln lever.

Man får också veta att han är fått diagnosen ADHD och dyslexi. ADHD:n förklarar en hel del av hans beteende. Många personer med ADHD sökte sig förr tll droger för att självmedicinera sig. Han berättar naturligvis också om sina år med Black Sabbat och solokarriären med förlusten av Randy Rhodes.

Boken är på sina ställen riktigt obehaglig när han berättar om sitt missbruk och vad han utsatte sin familj för.

Han berättar också hur han misshandlade både sin f.d. fru Thelma och sin nuvarande fru Sharon.

Men boken är också full av helt otroligt roliga berättelser och anekdoter. Jag gapskrattade fler gånger. Det är en av de bästa biografierna jag läst´. Jag rekommenderar den verkligen.