Etikettarkiv: Ozzy

by

Guns N ´Roses

Jag älskar att läsa rockbiografier. Genom åren har det blivit en hel del med mycket varierande kvalitet. Tommyland av Tommy Lee och Anthony Bozza var ett riktigt lågvattenmärke. Sedan finns det ju en hel del bra böcker också. Som den otroliga Heroine Diaries, The Dirt eller Ozzy.

Sedan finns det en till kategori av rockbiografier som placerar sig i mitten. Det vill säga de är inte dåliga, men är heller inte riktigt bra. De är okej helt enkelt.  Steven Adlers  My Appetite For Destruction med undertexten Sex & Drugs & Guns n´Roses är en helt okej bok.  Jag älskar ju Guns och har läst Slashbiografi och Stephen Davies Welcome to the jungle. Den första var jättebra medan den andra mest var skit. Mycket berodde nog på att den senare blivit översatt till svenska av någon klåpare.

My Appetite For Destruction handlar om Steven Adler som var/är Guns `n Roses trummis under åren 1985 till 1990. Man får följa honom fr födseln till 2009. Det är inget lätt liv han haft. Jag som jobbar med barn blir helt förskräckt. Han dricker regelbundet vid 11-års ålder, snattar och röker på. Men hjälper hans mamma honom? Nej då hon kastar ut honom! Vem fan kastar ut en 11-åringå gatan? När han kommer hem från skolan står alla hans grejer på altanen. Som tur var har han en mormor som tar hand om honom, tills hon inte orkar hanskickas tillbaka till mamma. .

Man får vara med när Guns bildas och slår igenom. När allt börjar gå åt helvete och hur det går åt helvete på fler sätt än man tror är möjligt.  Steven tar fullt ansvar för sitt liv. Men ibland tycker jag att han sitter och skryter om hur många tjejer som han haft sex med.  Get over it! Men han pratar inte så mycket skit om de andra i Guns. Inte ens Axl. Men det skiner igenom att han var/är mycket besviken på Slash. Samtidigt tackar han sina gamla vapendragare för allt.

Boken är underhllande och stundtals riktigt gripande. Men jag tycker att Steven eller Stevie som han kallas är en ganska barnslig kille. Tydligen är han bra kompis med Tommy Lee från Mötley Crüe.. Det förklarar en del.

Läs boken om du är ett Guns fan. Annars kan du lika gärna hoppa över den tycker jag.

by

Hårdrock!

Ja så heter boken av Rikard Jakbo med illustrationer av Peter Bergting och foto av Anders Tegner som främst vänder sig till barn och ungdomar. Men nu såg jag att den finns med på Centrum för lättläst.

Boken är en slags instruktionsbok för blivande hårdrockare. Här får man veta vilka som var det första hårdrocksbanden, vilka olika genre av hårdrock som finns, hur en hårdrockare klär sig m.m.

Den berättar också vad det är för skillnad på punk och hårdrock. Om hårdrockstecknet och hårdrocksgudarna Lemmy, Ozzy och Rob Halford.

Boken är informativ och lättläst. Det är bra att myter som att all hårdrock är satanistiskt och homofobiskt slås sönder. Jag menar:

  • Slayers sångare Tom Araya är kristen.

  • Rob Halford kom ut som homosexuell, men alla hårdrockare älskar honom lika mycket för det.

Sen finns det så klart de som fördommarna stämmer in på.

Det är också kul med hårdrockens vett och etikett:

  1. Headbanging: Ruska på huvudet fram och tillbaka i takt med musiken.

  2. Knuten näve: Slå med knuten näve i luften i takt med musiken.

  3. Tuffa killar dansar inte: Aldrig!

  4. Moshing: Du hoppar, studsar och slänger dig runt när du är på konert. OBS! Hård hårdrock.

  5. Stagediving: När man klättrar upp på scen under en konsert och sedan hoppar ner på publiken. De tar emot dig och låter dig flyta ovanpå publiken.

  6. Hårdrockslooken:Olika stil för olika genrer. Men jeans, skinnjacka eller jeans jacka & bandtröja går alltid hem.

Boken är bra för den som vill veta mer om hårdrock. Men den vänder sig nästan helt till killar. Jag menar det finns många tjejer som lyssnar på hårdrock och definierar sig som hårdrockare.Jag är bara en av dem.. 🙂

by

Galenskap!

I am Ozzy av Ozzy Osbourne och Chris Ayres.

Jag har förut läst Sharon Osbounes självbiografi Extreme och tyckte den var jättebra.

Men I am Ozzy är ett strå vassare. Ozzy berättar om hela sitt liv från fdelsen till dags dato (eller när boken skrevs klart).

Han garderar sig visserligen med att säga att det här är vad han kommer ihåg, men det betyder inte vara helt rätt. Han har ju missbrukat en hel del droger och alkohol. Det är helt otroligt att karln lever.

Man får också veta att han är fått diagnosen ADHD och dyslexi. ADHD:n förklarar en hel del av hans beteende. Många personer med ADHD sökte sig förr tll droger för att självmedicinera sig. Han berättar naturligvis också om sina år med Black Sabbat och solokarriären med förlusten av Randy Rhodes.

Boken är på sina ställen riktigt obehaglig när han berättar om sitt missbruk och vad han utsatte sin familj för.

Han berättar också hur han misshandlade både sin f.d. fru Thelma och sin nuvarande fru Sharon.

Men boken är också full av helt otroligt roliga berättelser och anekdoter. Jag gapskrattade fler gånger. Det är en av de bästa biografierna jag läst´. Jag rekommenderar den verkligen.