Smakebit på søndag: The Snakes

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Efter en intensiv vecka på jobbet var det skönt med helg. Tyvärr har det inte blivit så mycket läst. Vi har gjort annat istället.
I fredags gjorde sambon risotto och till det drack vi vin och såg på Markus och Michaela. Sen kollade vi på en massa gamla musikvideos på youtube.

Igår firade vi att vi har varit ihop i 22 år, varav 12 som förlovade. Vi slog på stort med att jag städade huset och sambon målade balkongen. Kvällens middag blev hämtmat från Ll’Amice och sedan kollade vi på Behemoths konsert In Absentia Dei som streamades. Lusse var så klart med.

Beskrivning saknas.

Beskrivning saknas. Det syns inte men det regnade ganska mycket.

Beskrivning saknas.

Beskrivning saknas.

Beskrivning saknas.

 

 

Beskrivning saknas.

Idag ska svärförldrarna komma hit och kolla på en grej som vi kanske ska bygga om. Annars har vi inga planer. Det är bara att förbereda sig inför jobbveckan.

Denna veckas smakbit kommer ifrån The Snakes av Sadie Jones, från s 3:

Beskrivning saknas.

The night they decided to leave London Bea had a dream. Dreams are like silent films; guns are fired without shots, people talk without voices. This dream was deafening. The noice woke Bea up, shocked breathless, and terrified.

 

Tillbax igen!

Nu är jag tillbaka igen efter en helt underbar Getaway Rockfesdtival 2012. Det är alltid lika tomt när den är över och jag är alltid lika slut. Det tar på krafterna att stå och gå på omväxlande betong och grus i 8 + timmar om dagen i tre dagar. De enda gångern jag satt ner var när jag besökte någon bajamaja, och där ville jag ju inte vara någon längre stund.

Bäst på Getaway: Amon Amarth, Behemoth, Satyricon & Meshuggah.

Sämst: Att det var så få sittplatser, att inget vatten fanns förrän andra dagen, för lite variation på maten som fanns att köpa.

Överraskning: Att Raised Fist var så bra.

Besvikelse:?

Mest överskattade: Yngwie Malmsteen

Happiest moment: När Amon Amarth körde Guardians som Asgard som extranummer och L.G. Petrov (från Entombed) kommer ut på scen. Min favvolåt ju!

Tack till alla fantastiska människor som gjorde att festivalen bölev så bra! Ni vet vilka ni är (sambon, Y, bror & Mya, J & T + Umegänget och alla andra som besökte festivalen).

P.S. Gå in på sambons fotoblogg för att se bilder på banden som uppträdde på Getaway. Han fotade under hela festivalen.

Getaway Rock Festival!!!!!!

Det kommer nog vara ganka tyst här på bloggen i några dagar. Jag ska nämligen på Getaway Rock Festival här i Gävle med en massa bra hårdrock/metal-band. Jag kommer helt enkelt inte ha tid att läsa något. Här ska umgås med kompisar, lyssnas på´bra musik och ätas (förhoppningsvis) god festivalmat.

Det ska bli så jäkla kul!! Idag klockan 15 börjar det första bandet som jag vill se , Orbituary, att spela. Sen blir det Graveyard, Ghost, Venom, Planet Rain och The Storyteller, och det är bara idag!

Imorgon, fredag är den bästa dagen! Med band som Meshuggah, Amon Amarth och Satyricon. Det blir väl oxå lite Manowar misstänker jag. 😉

Sista dagen är den sämsta men ändå är det åtminstonde Behemoth som jag måste se. Tyvärr krockar det med Crucified Barbara. Kvällen avslutas med Yngwie Malmsteen (ingen av mina favoriter, men man måste väl se karln när han ändå är där).

Säkert kommer jag se andra band också under festivalen, men de här är de jag vet att jag kommer se.

 

Hårdrock!

Mer hårdrock – smink, läder och headbanging är Melker Beckers och Mattias Lindeblads andra bok om hårdrock. Den första boken hette Hårdrock -rundgång, nitar och nackspärr . Författarna är kända från bl.a. radio- och tv-succén Rundgång.

  I den här boken har de pratat med några av hårdrockens giganter sin Ronnie James Dio (1942-2010), Judas Priest, Alice Cooper, Motörhead, Metallica, In Flames. Listan är lång. De berättar om dessa möten med mycket humor och självdistans. Melker och Mattias berättar om sina stoltaste stunder, pinsammaste ögonblick och så mycket annat.  En riktiga höjdare är när de sjunger ”Ja må han leva ” för Nergal(sångaren i Black Metalbandet Behemoth) på hans 28 årsdag. Det är rörande,  speciellt eftersom Nergal  (Adam Darski) blev diagnostiserad med en svårartade form av leukumi tidigare i år. Han har genomgått  en benmärgsdonation men man vet ännu inte om den lyckats. 2010 har varit ett svart år för hårdrocken. Både Ronny James Dio (ex Rainbow, ex Black Sabbath, Dio) och Peter Steele (Type O Negative 1962-2010) dog tidigare i år. 

 Det roliga är att killarna fortfarande är metalfans först och främst. De blir helt till sig när de får intervjua sina hjältar. Boken är lättläst och rolig. Men den är inte lika bra som den förra boken.