Smakebit på søndag: Anger Is A Gift

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

De senaste dagarna har det inte blivit något läst alls. I fredags startade Gefle Metal Festival så vi var där på fredagen innan 13:00 till strax efter 01:00 på natten. Vi åkte hem en sväng mitt på dagen och det var tur så jag kunde byta skor för jag fick så ont i ryggen av de jag hade på mig. När de var bytta gick det bra resten av kvällen. Vi såg en massa bra band och vädret var bra fram till sista bandet Satyricon då det började regna men det gjorde inget.
Fredagens bästa var Nervosa (ett brasilianskt thrash metalband med bara kvinnor), Satyricon, Wolfheart, Wormlight och Murder Market (som en klasskompis från högstadiet sjunger i). Vi såg också Phil Anselmo som var sångare i Pantera och han sjöng bara Panteralåtar. Lite roligt en mest tragikt. Det lät inte så bra..

Jag har färgat håret rött igen.

Churros med Nutella.

På lördagen åkte vi in före 13.00 och T följde också med. Den här gången var vi kvar på festivalområdet till 23:30. Vi såg en massa bra band igen och åt thaimat, pitabröd med halloumi ooch tzatziki, drack slushi och en massa vatten för det var 28 grader varm och inte så mycket skydd från solen.
Lördagens bästa var: Night Crowned, Dimmu Borgir, Macabre Decay (som en annan gammal klasskompis spelar i), Eluveitie och Primordial. Entomed A.D med L.G Petrov är aldrig fel heller.

Dimmu Borgir

Meet & Greet med Nervosa och GHK (Gefle Hårdrocksklubb)

Idag var vi ganska sega när vi gick upp. Efter en sen frukost åkte T hem och jag tvättade lite. Sen gick jag hem till brorsan och Mya och lekte med Theo och Thor. Jag blev bjuden på korvstroganoff med ris också. Sambon var mer sliten och stannade hemma med Lussekatten.

Lussekatten sover i en kartong ute på den varma altanen.

Veckans smakbit kommer från Anger Is A Gift av Mark Oshiro. Den handlar om 17-åriga Moss som lider av panikattacker efter hans pappas våldssamma död,  från sidan 13:

He saw the lights first. Blue and red, flashing in a regular pattern. Lots of them., scattered south of the station in the parking lot, and he couldn’t help himself. 
Moss had boarded the train in San Francisco that afternoon expecting nothing out of the ordinary, just a normal ride home with his best friend, Esperanza.

Borde vara död

20130617-063956.jpg
Hisingen , Göteborg . På ett boende för hemlös jobbar Sebastian som socialarbetare. Här möter han de som lever på samhällets botten: missbrukarna, de mentalt sjuka, de kriminella. Men han har aldrig mött någon som Isa.
När Isa kommer till boendet förändras allt. Döden verkar följa i hennes fotspår – personer som hon talat med, som tidigare verkat stabila, tar plötsligt livet av sig. Sebastian är övertygad om att hon döljer något bakom sin till synes normala fasad. Han är fast besluten att ta reda på vad innan fler människor mister livet, och han är inte utan resurser. Sebastian är nämligen inte heller exakt den han utger sig för att vara.

En spännande och välskriven bok. Jag gillar att Sebastian diskuterar böcker som Svärdet och Spiran, och att han lyssnar på hårdrock som Satyricon. Så nämns också Jon Nödtveidt från Dissection. Författaren, Pål Eggert, har gjort sin läxa.

Sen är själva boken riktigt snygg också med svarta sidkanter och fin framsida. 🙂

Tillbax igen!

Nu är jag tillbaka igen efter en helt underbar Getaway Rockfesdtival 2012. Det är alltid lika tomt när den är över och jag är alltid lika slut. Det tar på krafterna att stå och gå på omväxlande betong och grus i 8 + timmar om dagen i tre dagar. De enda gångern jag satt ner var när jag besökte någon bajamaja, och där ville jag ju inte vara någon längre stund.

Bäst på Getaway: Amon Amarth, Behemoth, Satyricon & Meshuggah.

Sämst: Att det var så få sittplatser, att inget vatten fanns förrän andra dagen, för lite variation på maten som fanns att köpa.

Överraskning: Att Raised Fist var så bra.

Besvikelse:?

Mest överskattade: Yngwie Malmsteen

Happiest moment: När Amon Amarth körde Guardians som Asgard som extranummer och L.G. Petrov (från Entombed) kommer ut på scen. Min favvolåt ju!

Tack till alla fantastiska människor som gjorde att festivalen bölev så bra! Ni vet vilka ni är (sambon, Y, bror & Mya, J & T + Umegänget och alla andra som besökte festivalen).

P.S. Gå in på sambons fotoblogg för att se bilder på banden som uppträdde på Getaway. Han fotade under hela festivalen.

Getaway Rock Festival!!!!!!

Det kommer nog vara ganka tyst här på bloggen i några dagar. Jag ska nämligen på Getaway Rock Festival här i Gävle med en massa bra hårdrock/metal-band. Jag kommer helt enkelt inte ha tid att läsa något. Här ska umgås med kompisar, lyssnas på´bra musik och ätas (förhoppningsvis) god festivalmat.

Det ska bli så jäkla kul!! Idag klockan 15 börjar det första bandet som jag vill se , Orbituary, att spela. Sen blir det Graveyard, Ghost, Venom, Planet Rain och The Storyteller, och det är bara idag!

Imorgon, fredag är den bästa dagen! Med band som Meshuggah, Amon Amarth och Satyricon. Det blir väl oxå lite Manowar misstänker jag. 😉

Sista dagen är den sämsta men ändå är det åtminstonde Behemoth som jag måste se. Tyvärr krockar det med Crucified Barbara. Kvällen avslutas med Yngwie Malmsteen (ingen av mina favoriter, men man måste väl se karln när han ändå är där).

Säkert kommer jag se andra band också under festivalen, men de här är de jag vet att jag kommer se.