Etikettarkiv: Cilla Storm

by

Det yttersta mörkret

Sommaren närmar sig och på Bullholmen i Stockholms skärgård grönskar det i kolonilunden. Kriminaljournalisten Cilla Storm har äntligen fått lite grönare fingrar, men pojkvännen Adam längtar efter ett större torp på landet och Cilla inser att detta kanske blir sista sommaren på Bullholmen. I samma veva driver en segelbåt in mot hamnen efter en stormig natt. Ombord hittas den drygt sextioåriga Viveca Gyllenström död.

Cilla börjar nysta i Vivecas död och snart undrar hon om den kan vara kopplad till de ökända Gyllenströmska morden på 1960-talet – då herr Gyllenström och hans husa hittades mördade i familjens våning på Strandvägen. Tillsammans med Rosie, Cillas pensionerade väninna med näsa för mysterium, inleds jakten på sanningen om familjen Gyllenström. Men den visar sig snart vara mörkare än någon av dem kunnat ana …

Jag gillade att boken utspelar sig dels i nutid med Cilla som berättare och i dåtid med husan Monica berättar hur hon börjar jobba hos familjen Gyllenström och hur hon upplever livet i Stockholm efter uppväxten i det lantliga lilla byn.
Det är några twister i boken och flera riktigt hemska och blodiga händelser. Jag blev riktigt förvånad när den första grejen hände. Men efter det förstod jag vad som antagligen hade hänt.

Det här är min favorit i Cilla Strom-serien av Christoffer Holst. Den fick fyra stjärnor på Storygraph.

De andra delarna i serien heter:

  1. Söta, röda sommardrömmar
  2. Blå, blå höstvågor
  3. Kalla, vita vinternätter
  4. Gröna, sköna vårvinder
  5. Det yttersta mörkret
by

Gröna, sköna vårvindar

Välkommen tillbaka till Bullholmen – där vårkänslorna blandas med ett olöst mysterium från det förflutna.

Det är maj och kriminalreporter Cilla Storm trivs med livet, även om hon är osäker på vad nästa steg för henne och pojkvännen Adam är. Bästisen Zacke är det dock värre med, han har tillfälligt separerat från Jonathan och får låna Cillas kolonistuga på Bullholmen för att vila upp sig.

På samma ö befinner sig mat- och vinprofilen Julia som håller på att färdigställa sin bok. Men en kväll när hon ser över till grannhuset på andra sidan viken blir hon vittne till något hemskt. Något som visar sig ha rötter i ett femtio år gammalt, olöst mord…

Det här är den fjärde boken om journalisten Cilla Storm. Även denna gång utspelar sig en stor del av handlingen på den fiktiva ön Bullholmen.
Allt startar med ett 50 år gammalt mord som visar sig ligga bakom saker som händer nu.

Zacke kliver fram som en huvudperson i den här boken. Han har det inte lätt med separationen från sambon Jonathan. Speciellt inte när det är hans eget fel..
Boken är underhållande och mysig, men här räcker det inte hela vägen fram för mig.

Boken fick två stjärnor på Goodreads. Jag växlade mellan att läsa och lyssna på boken genom Storytel. Författaren heter Christoffer Holst. Jag har läst de tidigare böckerna i serien och Solsken och Parmesan.

  1. Söta, röda sommardrömmar
  2. Blå, blå höstvågor
  3. Kalla, vita vinternätter
  4. Gröna, sköna vårvindar
by

En smakebit på søndag: De odödligas hunger

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger håller i.  Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en lugn helg efter en hektisk jobbvecka. Jag har mest tillbringat tiden med att kolla på booktube, läsa och se på Netflix. Jag har läst ut både Gröna, sköna vårvindar (Cilla Storm #4) och Senseis portfölj av Hiromi Kawakami.

Jag fick oxå ett videosamtal från de här killarna:

Idag har vi varit och kollat på ett hus, det var fint men inget för oss. Sedan var jag på en promenad med Mya.
Resten av dagen ska jag fixa lite till jobbet och här hemma. Men jag hoppas hinna läsa en del också.

Denna veckas smakbit kommer från De odödligas hunger (Edens blod #2) av Julie Kagawa. Det är en ungdomsdystopi  med vampyrer. Från sidan 24:

New Covington. Så hette vampyrstaden där jag föddes, växte upp och slutligen dog. Under mina sjutton år hade jag inte känt till något annat. Jag jade inte känt till någonting om världen bortom den yttre muren som höll de smittade bort från Innerstaden där vampyrerna bodde i sina mörka, glimmande torn och såg ner på oss allihopa, Hela min existens hade bestått av Ytterkanten, New Covingtons yttre ring där den mänskliga boskapen  hölls, inhägnade och märkta med tatueringar. Reglerna var enkla: Om man var märkt, alltså registrerad hos vampyrerna, fick man mat och blev på sätt och vis omhändertagen. Haken var att man tillhörde dem. Man var en ägodel.