Floden

Fyra personer färdas tillsammans längs en mörk flod. De känner inte varandra, vet inte var de befinner sig eller vart de är på väg.
När hemligheterna börjar röjas och de äntligen förstår var de hamnat inser de att det kan vara för sent att ta sig därifrån.

Floden är en skrämmande och suggestiv berättelse om rädslan att inte kunna undgå sitt öde. Det är en roman om oläkta sår och om sökandet efter svar både i och utanför oss själva. 

Floden gav mig samma känsla som jag fick av att läsa Mörkrets hjärta och Fevre Dream. Den ger mig en drömsk eller mer exakt en mardrömslik känsla. Jag litar inte på något jag läser eller på någon av karaktärerna. Jag vet inte vad som är verklighet eller inte. Är något verkligt eller är allt en dröm, en psykos eller fantasi?

Boken är kort med sina 245 sidor, men ändå tog den tid att läsa. Det är svårt att recensera boken. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad den får för betyg. Den var spännande, mystisk och väldigt obehaglig, men ändå bra. Den får tre stjärnor på Goodreads  tills vidare.
Sambon läser den just nu och fascinerad av den. Det ska bli intressant hur han tolkar vad som händer. Läs den ni med! Det är en bok som jag inte kommer att glömma.

Jag har tidigare läst El Choco och Det du inte såg av Markus Lutteman, och de fyra första delarna i Herkulesserien som han skrev tilsammans med Mons Kallentoft.

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Tematrio: Bokrean

Lyran vill att vi berättar om tre böcker vi fyndat på bokrean. Jag har köpt precis 3 böcker på rean (men många fler till vanligt vanligt pris),

  1. Blue Moon av Laurell K Hamilton om vampyrjägaren Anita Blake. Del 8 av 21 (hittills)
  2. Överenskommelser av Simona Ahrnstedt. Jag har läst den förut men tycket så mycket om den att jag vill äga den.
  3. Vad du inte såg av Patrik Sjöberg & Markus Lutteman. Jag har läst den och nu köpte jag den till mamma.

Det du inte såg..

Visst ser Patrik SSjöberg mer ut som en rockstjärna än en idrottstjärna och världsrekordhållare? Alla vet ju numera att han utsattes för sexuella övergrepp av sin tränare och styvfar Viljo Nousiainen. Sjöberg  berättar vad som hände och varför han följde med Viljo när hans mammas och Viljos förhållande tog slut. Just det här med de sexuella övergreppen är riktigt otäckt. Hur Viljo kunde manipulera folk runt om sig. Han var ju den mest upphöjda tränaren och när han dog så sörjdes han överallt. Vilken kris det blev när Sjöbergs bok kom ut!

Hela boken handlar inte om övergreppen, men det går som en röd tråd genom hans liv. Självklart påverkar ett sådant övergrepp resten av ens liv. Sjöberg berättar också mycket om sitt festande och sina ”skandaler”. Han har inte mycket till över för journalister kan man ju säga..
Sven Nylander är ju inte heller hans favoritperson efter EM-skandalen när de blev arresterade och var påverkade/hade kokain  på sig. Nylander skyllde ju allt på Sjöberg då (men han erkände tillslut och i sitt sommarprogram berättade han ännu mer).

Boken är lättläst och är riktigt rolig på sina ställen, men det finns som sagt mycket allvar i den också.  Beskrivningana av hans olyckor är inte så mysiga heller. Det jag irriterar migpå  är hans beteende ibland. Som när han kör bil från Göteborg till Stockholm och kommer fram på 3 timmar(!). Inte så smart kanske. Men samtidigt får mycket av hans beteenden sin förklaring i boken.
Den var faktiskt riktigt bra, över förväntan.  En massa fina bilder finns det också.