Fyra personer färdas tillsammans längs en mörk flod. De känner inte varandra, vet inte var de befinner sig eller vart de är på väg.
När hemligheterna börjar röjas och de äntligen förstår var de hamnat inser de att det kan vara för sent att ta sig därifrån.

Floden är en skrämmande och suggestiv berättelse om rädslan att inte kunna undgå sitt öde. Det är en roman om oläkta sår och om sökandet efter svar både i och utanför oss själva. 

Floden gav mig samma känsla som jag fick av att läsa Mörkrets hjärta och Fevre Dream. Den ger mig en drömsk eller mer exakt en mardrömslik känsla. Jag litar inte på något jag läser eller på någon av karaktärerna. Jag vet inte vad som är verklighet eller inte. Är något verkligt eller är allt en dröm, en psykos eller fantasi?

Boken är kort med sina 245 sidor, men ändå tog den tid att läsa. Det är svårt att recensera boken. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad den får för betyg. Den var spännande, mystisk och väldigt obehaglig, men ändå bra. Den får tre stjärnor på Goodreads  tills vidare.
Sambon läser den just nu och fascinerad av den. Det ska bli intressant hur han tolkar vad som händer. Läs den ni med! Det är en bok som jag inte kommer att glömma.

Jag har tidigare läst El Choco och Det du inte såg av Markus Lutteman, och de fyra första delarna i Herkulesserien som han skrev tilsammans med Mons Kallentoft.

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret.