Läst i januari

Januari har varit en månad med varierat innehåll. Jag började läsåret starkt med att mer eller mindre sträckläsa de senaste tre delarna i Elly Griffiths serie om Ruth Galloway. Sedan höll läsningen i sig till ungefär den 20 januari, efter det var föräldramöten, brorsan blev dålig och en massa annat som ledde till att bara en bok till blev läst i januari.

Månadens bästa: Inuti huvudet är jag kul, Teacher, Inte utan dig och min maratonläsning av Ruth Gallowayböckerna.

Månadens sämsta: Hon som inte vet. Jag köpte inte att huvudkaraktären kunde vara så puckad och ha det jobb hon hade.

Månadens överraskning: Att jag äntligen läste vidare i Hamilton Highserien efter att ha läst The Duff 2015 och haft de andra olästa på Kindlen sedan dess.

Månadens besvikelse: Egentligen kan jag inte vara besviken över att ha läst 12 böcker, men.. Mitt läsflyt under de första 2/3 av månaden var otroligt. Tänk om det hade fortsatt.

Månadens längsta: The Chalk Pit, 384 sidor

Månadens kortaste: Secrets & Lies, 100 sidor.

Sidor lästa & lyssnade: 3621 sidor

Böcker lästa: 12 st

På engelska: 8 st

På svenska: 4 st

Biblioteksböcker: 5 st

Egna böcker: 4st

Rec.ex: 2st (Inte utan dig & Floden)

Läst på Kindle: 4 st

Storytel: 1 st

A Midsummer’s Nightmare

Whitley Johnsons sommarplaner med hennes pappa går åt skogen när han hämtar henne och släpper bomben att han sålt sin stuga vid sjön, att han är förlovad och har flyttat ihop med sin fästmö och hennes två tonårsbarn som alltså kommer förstöra hennes sommar.
Det som gör saker och ting ännu värre är att hon känner igen sin pappas blivande frus son Nathan alltför väl. Hon hade nämligen ett one-night stand med honom på kvällen efter high schoolavslutningen.

Whitley känner sig inte välkommen i sin pappas nya perfekta familj. Så hon går verkligen in för att festa och försöker fly från allt. Men hon håller på att missa allt bra som faktiskt finns i hennes närhet, som en framtida styvlillasyster (Bailey) som ser upp till henne och en ny vän.

Så hängs hon ut på en facebooksida och blir slut shamed.

Jag var så arg när jag läste boken. på Whitleys pappa som betett sig som en äldre bror och aldrig tagit anvar. han har bara varit den roliga pappan som lät henne göra vad hon ville och som til och med lät henne dricka. när hon sedan blir uthängd på facebooksidan så blir han taggad i posten men tar själv bort taggen utan att prata med henne. Hur feg är han egentligen? Hans dotter blir skul shamed och han pratar inte ens med henne om det?
Whitleys mamma är ju inte heller mycket bättre som bara pratar skit om pappan.  Hon fattar inte hur illa hon gör sin dotter.

Jag tyckte däremot om Whitley och Nathans förhållande. Han bryr sig verkligen om henne som styvbror, kompis och eventuell pojkvän. Men jag gillade inte att han fortsätter att kalla henne för Whit fast hon inte vill det. Är det så svårt att fatta? Han låg också pyrt till när han kallade henne för hora efter att hennes val bidragit till att hans lillasystersyster Bailey råkade illa ut. Nu ångrar han sig direkt , ber om ursäkt och visar i resten av boken att han inte menade det. Men det är ändå inte okej!

Boken är en fristående del i Hamilton Highserien. Jag tyckte den väckte många känslor, var välskriven, lättläst och underhållande. Den fick tre stjärnor på Goodreads.

Kody Keplinger är författaren och jag har tidigare läst The Duff och Shut Out av henne.

 

Smakebit på søndag: Inuti huvudet är jag kul

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har inte gjort så mycket annat än att läsa, kolla booktube och mysa med Lussekatten och sambon.  Jag har läst A Midsummers Nightmare, Secrets and Lies och Lying Out Loud av Kody Keplinger på Kindlen. De utselar sig i samma värld som The Duff och några av karaktärerna från de olika böckerna dyker upp igen. Jag läste Shut Out tidigare i veckan som också tillhör ”serien”.

Dagens smakbit kommer från Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo från s3:

Tisdag 13 mars, 9.35

Jag måste ha ramlat. Det är den enda vettiga förklaringen jag kan komma på, för jag ligger på golvet, känner hur kallt det är mot huden i glipan mellan jeansen och tröjan, och jag skulle aldrig lägga mig ner på ett klassrumsgolv frivilligt. Svimmade jag? Är jag fortfarande avsvimmad? Är jag död?