Etikettarkiv: Secrets and Lies

by

Läst i januari

Januari har varit en månad med varierat innehåll. Jag började läsåret starkt med att mer eller mindre sträckläsa de senaste tre delarna i Elly Griffiths serie om Ruth Galloway. Sedan höll läsningen i sig till ungefär den 20 januari, efter det var föräldramöten, brorsan blev dålig och en massa annat som ledde till att bara en bok till blev läst i januari.

Månadens bästa: Inuti huvudet är jag kul, Teacher, Inte utan dig och min maratonläsning av Ruth Gallowayböckerna.

Månadens sämsta: Hon som inte vet. Jag köpte inte att huvudkaraktären kunde vara så puckad och ha det jobb hon hade.

Månadens överraskning: Att jag äntligen läste vidare i Hamilton Highserien efter att ha läst The Duff 2015 och haft de andra olästa på Kindlen sedan dess.

Månadens besvikelse: Egentligen kan jag inte vara besviken över att ha läst 12 böcker, men.. Mitt läsflyt under de första 2/3 av månaden var otroligt. Tänk om det hade fortsatt.

Månadens längsta: The Chalk Pit, 384 sidor

Månadens kortaste: Secrets & Lies, 100 sidor.

Sidor lästa & lyssnade: 3621 sidor

Böcker lästa: 12 st

På engelska: 8 st

På svenska: 4 st

Biblioteksböcker: 5 st

Egna böcker: 4st

Rec.ex: 2st (Inte utan dig & Floden)

Läst på Kindle: 4 st

Storytel: 1 st

by

Smakebit på søndag: Inuti huvudet är jag kul

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har inte gjort så mycket annat än att läsa, kolla booktube och mysa med Lussekatten och sambon.  Jag har läst A Midsummers Nightmare, Secrets and Lies och Lying Out Loud av Kody Keplinger på Kindlen. De utselar sig i samma värld som The Duff och några av karaktärerna från de olika böckerna dyker upp igen. Jag läste Shut Out tidigare i veckan som också tillhör ”serien”.

Dagens smakbit kommer från Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo från s3:

Tisdag 13 mars, 9.35

Jag måste ha ramlat. Det är den enda vettiga förklaringen jag kan komma på, för jag ligger på golvet, känner hur kallt det är mot huden i glipan mellan jeansen och tröjan, och jag skulle aldrig lägga mig ner på ett klassrumsgolv frivilligt. Svimmade jag? Är jag fortfarande avsvimmad? Är jag död?