Etikettarkiv: Eija Hetekivi Olsson

by

Tisdagstrion: Göteborg – författare eller handling från Göteborg

Den här veckan är temat för tisdagstrion:  Bär, frukt och grönsaker (Oliver har namnsdag)

Fler trios finns hos  SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.

Jag har läst de två första och har den tredje stående på vänt i hyllan.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

  1. Ingenbarnsland – Eja Hetekivi Olsson
    Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken.
    Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon sparkar till Vera, som sparkar tillbaka. Skrattar så att tårarna rinner.
  2. Lilla Chicago – Ali Khalil & Cyril Hellman
    Ali Khalil växte upp i stadsdelen Gårdsten i norra Göteborg. Tillsammans med sina barndomsvänner drogs han tidigt in i kriminalitet. Det tajta gänget kom att kallas för Vännerna eller Gårdstensalliansen. De skrämde bort Bandidos från området och hamnade i en inbördes konflikt. Det ledde till krig med avrättningar på öppen gata och oskyldiga offer, däribland barn. Allt kulminerade i den uppmärksammade massakern på Vår krog och bar.
    Efter att Alis vänner dött en efter en och hans själv suttit på Kumla tillsammans med Sveriges farligaste brottslingar är han nu redo att berätta. Om den tuffa uppväxten och om livet i Göteborgs kriminella miljö. Och om gängkrigen som till slut tvingade polisen att inleda en så kallad ”särskild händelse” som annars används vid stora olyckor, naturkatastrofer och terrordåd.
  3. Samlade verk – Lydia Sandgren
    I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.
by

Tisdagstrion: Uppväxtskildringar

Den här veckan är temat för tisdagstrion: ”Uppväxtskildringar”

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss
runt och ta del av varandras tips.

  1. Demon Copperhead – Barbara Kingsolver Demon Copperhead: a boy born to a teenaged single mother in a single-wide trailer, with no assets beyond his dead father’s good looks and copper-colored hair, a caustic wit, and a fierce talent for survival. Demon befriends us on this, his journey through the modern perils of foster care, child labor, derelict schools, athletic success, addiction, disastrous loves, and crushing losses. Through all of it, he reckons with his own invisibility in a popular culture where even the superheroes have abandoned rural people in favor of cities.
  2. Under magnoliaträden – T.I. Lowe Austin har knappt hunnit fylla fjorton år när hennes mamma oväntat dör i barnsäng. Hon lämnas kvar att ensam ta hand om sina sex syskon och sin pappa, som hon gör sitt bästa för att hindra från att dras ned i det mörker han så ofta hamnar i. Ansvaret att hålla ihop familjen och driva deras tobaksfarm vilar tungt på Austins axlar.
  3. Ingenbarnsland – Eija Hetekivi Olsson Miira är inte som de andra tjejerna i finneklassen. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg. Miira är född i Sverige. Trots det ses hon som invandrare och måste läsa svenska som andraspråk i skolan.
by

Ingenbarnsland

” Höghusen är av betong och stenansiktena spacklade. I taggbuskarna ligger lantbrukare och på gatorna fimpar, om man har tur. Niors har en trimmad tändare och hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna . Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning efter våning. Hennes rygg har nästan gått av.
Miira är född i Sverige . Ändå ses hon som en invandrare och måste gå i en sunkigt hemspråksklasd. Killarna och snobbarna är mer värda och vuxna tycker att de vet bäst, men Miira vägrar låta någon bestämma över sig. Hon tänker inte bli trappstädare, utan stadsminister eller hjärnkirurg. Proffs. Hon ska bara klara av det här med bli tonåring först.”

En bok Om utanförskap , både påtvingad och självpåtagen. Eijas lärare på låg- och mellanstadiet borde skjutas. Hur fan kan man behandla ett barn så? Förnedra och trycka ner. Att Eija har grymma auktoritetsproblem har egentligen relevant eller problemen beror väl på hur hon blir behandlad .
Sen förstår jag verkligen inte hur man tänkte när barn födda i Sverige kunde gå i hemspråksklasser. Jag vet att föräldrarna fick bestämma, men..
Språket är rått och kryddat med svordomar och könsord. Hela miljön som Eija växer upp i är rå och hård.
En bok som nästan är omöjlig att lägga ifrån sig. Läs den om ni inte gjort det redan!

20120328-063357.jpg