En sjunde brigad

Att vägra vara åskådare när världen går sönder – en roman om mod, desperation och systerskap i skuggan av kriget.

I november 1942 nås omvärlden av nyheten att 1 200 norska judar har tvångsförflyttats till det tyskockuperade Polen. Kort därefter tillkännages ytterligare en deportation, och nu går det inte längre att bortförklara förföljelsen eller hantera den med diplomati.

En sjunde brigad är en roman om ett brutalt uppvaknande för det neutrala Sverige. Samtidigt står de tre vännerna Signe, Elisabeth och Iris inför personliga uppvaknanden, med sinsemellan olika utmaningar i privatlivet.

Elisabeth blir varse att hennes moderna syn på kvinnorollen inte delas av alla medan Iris, som nybliven trebarnsmor med tungt traumatiskt bagage, slits mellan ansvar och frustration. Signes brinnande vilja att bidra får henne att ta ett beslut som för henne långt från tryggheten vid hemmets härd.

Jag tycker verkligen om Kontrahenterna-serien och att följa Elisabeth, Signe och Iris. Det är spännande, berörande och väldigt intressant. Jag lär mig saker om Sveriges roll under andra världskriget.

Boken är den sjunde deleni serien Kontrahenterna. Undrar hur många delar det ska bli… Den här fick fyra stjärnor och är skrivwn av Deniser Rudberg. Jag lyssnade på den genom Storytel med Marie Richardson som uppläsare.

De andra delarna i serien heter:

  1. Det första chiffret
  2. En andra alians
  3. Er tredje man
  4. Den fjärde doktrinen
  5. Femte kollusionen
  6. Vår sjätte attaché
  7. En sjunde brigad

En smakebit på söndag: The Ophelia Girls

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I måndags tog jag och sambon tåget till Uppsala. Jag köpte ett gäng böcker på The English Bookshop och Adlibris. Sedan gick vi till Domcraft och provade 8 olika öl. Vi delade på de små glasen. Vå åt också pizza där.  Sedan tog vi tåget hem.

I onsdags så började jag jobba igen. Kul att träffa alla kollegor igen men det var lite snurrigt med allt annat som vanligt. Men vi kom igång med en hel del ändå.
För ovanlighets skulle hade jag med mig matlåda både onsdag och torsdag eftersom jag gjort en stor omgång av cannelonnis med spenat, ricotta och mozzarella.
I fredags hade vi uppstart med hela rektorsområdet på högskolan där vi fick smörgås och kaffe. Sedan presenterades skolorna för varandra och vi fick lyssna på föreläsaren Christina Stielli som var helt fantastisk!
Sedan var vi på Clairion Winn där vi hade hyrt ett konferensrum med VFU-pengar. Vi fick också lunch, lasagne, och lyxfika!
Jag har lyssnat på En sjunde brigad av Denise Rudberg på bussen till coh från jobbet och när jag gått på stan och fixat hemma så den blev utläst.
På kvällen kom våra kompisar E och M hit och vi åt thaimat från Bella Thai och det var så mycket mat så vi hade matlådor allihop. Vi hade en jättetrevlig kväll och kunde sitta ute på altanen hela kvällen.


Igår hade Thor två fotbollsmatcher så jag tog en promenad till Kastvallen och kollade när de spelade mot SAIK 10.00. Det var jättevarmt och ändå hann det regna 5-10 minuter. De vann matchen och sedan var det bara att hoppa in i bilen med brorsan, Mya och Theo och åka till Valbo där nästa match började 12.00. Det fortsatte att vara jättevarmt. Det blev oavgjort i matchen.
Sedan åkte vi till McDonalds och tog med maten hem till brorsan så Theo fick äta med.

Jag gick hem och myste med katterna och läste ut Becoming av Michelle Obama. Sedan åkte jag med brorsan, Mya och Thor till Furuvik. Jag och Thor badade i poolen, sen kollade vi på lemurerna innan vi gick mot tiovolit. Myas syrra med familj var också där.
Sen kollade vi på D.A.D. och det var en jättebra konsert. Det var en riktigt varm kväll.

Idag har vi inget inplanerat. Sambon börjar jobba imorgon så jag slipper ta bussen till jobbet. Jag ska väl fixa lite med bloggen och här hemma. Förhoppningsvis ska jag läsa också.

Denna veckas smakebit kommer från The Ophelia Girls av Jane Healey, från sidan 1:

The summer of ’73 they called us the Ophelia girls because we dressed up like Shakespeare’s ill-fated heroine, or our own teenage versions of her, in silk slips from jumble sales and long folral dresses qwe ran up with our mother’s sewing machines, and laid out in the frigid waters of the river in the woods, taking turns to stand on the mossy bankand take photos of each other looking beautiful and tragic.