Smakebit på søndag: Järtecken

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Helgen började med att vi hade en fest på jobbet. Ett annat arbetslag hade fixat en 90-talsfest och alla vara utklädda och de pimpat lokalen. Vi hade superkul med god mat, olika frågesporter och sen kom en DJ och spelade musik. Så kul!

Igår var jag oförskämt pigg och städade, körde ett gäng maskiner med tvätt och var iväg och handlade. Mya och Thor vi fotade Myas klänning som hon sytt. Thor var mer intresserad av att leka med pinnar och vatten.
Resten av dagen och kvällen kollade jag på olika booktubers och läste Järtecken.

Idag ska vi bara ta det lugnt. Det blir nog lite Netflixande, bloggfix och läsning. Veckans smakbit kommer från Järtecken av Christofffer Carlsson, som är en av mina favoritförfattare,  från sidan 11:

Man säger att döden tar en. Det är ett gammalt uttryck, från tiden då döden var en faktiskt gestalt man kunde möt i Marbäcksskogen eller utmed vägen. En iskall hand griper tag om strupen, en skugga växer runt ens kropp tills man inte längre kan andas. Så föreställer man sig det som barn.
Det finns annat man säger också.
det heter inte ”olustigt” eller ”elakt” utan kymigt.
Jag mår kymigt.
Jag har gjort något kymigt.
Så säger man.
Och det heter inte”jag visste inte vad jag skulle göra”, utan vart skulle jag bli av. som om den första lösningen var att fly. 
I natt reser lågorna sig mot himlen. Väderprognoserna  har förutspått skyfall men inget regn faller. Allt täcks av sot aska, des tora träden blir svedda. Lukten av rök når ända upp i Simlångsdalen och hela vägen in till Skedala, kilometer bort.
Det är en händelse man kommer att minnas, en referenspunkt. Det bildas ett före och ett efter:
Var var du när…

Smakebit på søndag: Lejoparden

Under veckan som gått har jag varit ledig eftersom det varit sportlov i Gefle. Så jag har inte gjort många knop. I tisdags tog jag och två kollegor tåget till Sundsvall för vi skulle på Södra Bergets spa. Vi var där förra året också och det var lika mysigt. Förra året var en til kolega med men i år åkte hon till fjällen för att hälsa på dottern som säsongsjobbar där. Vi tre som åkte delade på en svit istället. Jag tog den utfällbara sängen och den var riktig dålig tyvärr. Men annars var maten, sviten och allt annat jättebra! Kan verkligen rekommendera Södra Berget. Maten var helt otroligt god!

Resten av ledigheten har jag mest varit hemma och läst. Jag har förresten varit på bokrean men mer om det i ett annat inlägg, Sambon tog ledigt på torsdag och fredag han med. Vi har kollat på Bohemian Rapsody som var suveränt bra!

Igår var jag med brorsan, Mya och Theo & Thor till Leklandet Delfinen. Efter några timmar där var pojkarna helt slut.

I dag såg det ut så här gen när jag tittade ut genom fönstret. Winter is back…

Veckans smakbit kommer från Lejoparden av Björn Bergenholtz som jag köpte på bokrean. Jag älskar bilderna! Den handlar om en slags katt som bor i Afrika men inte riktigt vet vem eller vad hen är.

Afrikas savann är en plats som ingen annan.
Samtidigt är det en plats precis som många andra.
Där finns en stor himmel. Där finns träd och berg.
Och där finns gräs, en väldig, väldig massa gräs.

Men vad är det som rör sig i gräset?
Är det en orm? En slingrande, ringlande orm?

Nej det var ingen orm.
Det var en..ett annat djur.
En liten…någon sorts katt.
Men ingen vanlig katt.
Inte randig som en tiger,
inte svart som en panter, 
inte fläckig överallt som en leopard.
Kanske ett lejon? Nej lejon har inga fläckar alls. 
Vad är det här för en?

Det spelar väl ingen roll vad man är för något?
Det hade den lila katten, eller vad den nu var,
aldrig tänkt på. Den tänkte mer på att
solen sken så skönt och att det luktade gott i gräset.
Och på att den kände sig ensam. Det var faktiskt
lite tråkigt att smyga runt i det höga gräset, 
alldeles ensam. Även om det luktade gott.

Smakebit på søndag: Sweet Lolita

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Helgen har som vanligt gått fort, men som tur är börjar sportlovet imorgon. Igår var vi hem till svärfäräldrarna och åt mat med sambons morbro med familj och sambons moster.
Idag har vi varit till Mya en sväng för att knäppa kort på lite kläder hon sytt med Outlandertyg.

Sen har det körts några maskiner tvätt och handlats lite mat. En bok har blivit utläst En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer.

Denna veckas smakbit kommer från Sweet Lolita av Kicki Sehlstedt sidan 11:
Jag vill bara vara mig sjäääääälv”, sjunger Laleh i Matildas öron och hon blundar och nynnar med inuti huvudet.
”Matilda Karlsson, ta av dig dina lurar.”
Berits uppmaning låter på samma gång nära och långt borta. Det är stilla i klassrummet. Alla i klass 7B har slutat läsa, all uppmärksamhet är riktad mot henne. Liksom de undrar hon vad som kommer att hända. Berit har böjt sig ner och är centimeter från hennes ansikte.
”Matilda Karlsson, om du inte tar av dig lurarna, gör jag det. Sen ger du mig din telefon. Det räcker nu.



Smakebit på søndag: Shades of Wicked

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Helgen började med att jag var på fest med arbetslaget då vi åt god mat, drack gott och hade så roligt. Vi lekte lekar och skrattade så jag hade ont i magen. När det var dags att åka hem vid 02.00 höll vi inte på att ta oss hem för det hade snöat så mycket. Sen har det fortsatt med att snöa hela helgen och det verkar inte vilja ge med sig.

Igår städade jag äntligen undan här hemma. Sambon kände sig krasslig efter att ha skottat av altantaket så jag varmer eller mindre ensam till åttatiden på kvällen. Jag passade på att kolla lite booktube, lyssna på 101 Answers For New Teachers and Their Mentors, skriva blogginlägg och fixa ett och annat. Jag hann också med att skotta lite.
När sambon piggat på sig kollade vi på Starsky & Hutchfilmen med Ben Stiller och Owen Wilson. Älskar den filmen!

Idag har jag fixat mer på bloggen, skottat lite till ochgoasta med katten. Snart ska jag ut och skotta en sväng till och vi borde ta oss till en affär och handla. Vi får se hur det går med det..

Veckans smakbit kommer från Shades of Wicked av Jeaniene Frost som ska läsas till Vampyrbokcirkelns träff nästa vecka. Fån s 1:

This had better be the right whorehouse.
It didn’t look like the seedier brothels I’d recently been to. This three-story structure could pass as the meeting place for an elite social club. Despite its unexpected prettiness, if I had to wade through another flesh-fest only to turn up empty-handed again, I wouldn’t be responsible for what I did do when I finally found him.
To went my aggravation over weeks of fruitless searching, I kicked the door open. Politeness had been wasted at the last several establishments anyway. No smart proprietor willingly gave up a well-paying client, and I’ll say one thing for the bordello-loving vampire I was after: He obviously paid well.

Smakebit på søndag: A Princess In Theory

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Igår skulle jag och sambon ha åkt till Stockholm för att se konsert, men det blev inget med det eftersom jag var på akuten med brorsan till efter 02:00 och inte kom i säng förrän efter 03:30. Sambon som skjutsade och hämtade fick migrän och hade ingen större lust att köra til Stockholm och jag hade ingen större lust heller. Så vi stannade hemma och kollade på tre avsnitt av Outlander.

Idag har jag vait hos bror, Mya, Theo och Thor. Mamma och pappa var också där.

Jag hjälpte Mya att ha några kort på kläder hon har sytt.

A Princess in Theory

Smakbiten kommer från A Princess in Theory av Alyssa Cole som jag läser på min Kindle. Det är en romance men läser en smakbiten kan en ju få för sig att det är något helt annat. Från sidan 3:

I really don’t have time for this, Naledi muttered, the soothing hum of various expensive laboratory equipment masking the aggravation in her tone.
She deleted the email with a jab at the trash can icon on the screen of her phone.

The first couple of emails had been amusing, a welcome distraction from the rest of her inbox, which was primarily compromised of calendar reminders about study sessions, student loan payments nudges, data sets to be solved, and other evidence of grad school life. The emails had become less entertaining as the subject lines grew more urgent and it became clear that this wasn’t a random occurence: somewhere in the world, a scammer hade zeroed in on her. The knowledge was disturbing to someone as private  as Ledi and triggered a sense of helplessness all too familiar for a woman who’d been bounced through stranger’s homes for most of her childhood. 
Ignoring the emails hadn’t worked: the spammer had redoubled their efforts, undeterred by Ledi’s lack of response. She’d considered blocking messages from the sender, but it seemed scarier not knowing if she was receiving disturbing emails.

Smakebit på søndag: Nu och för alltid, Lara Jean

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I helgen har vi mest hållt oss hemma. I torsdags hade vi julfest med eleverna och deras föräldrar. Barnen var så otroligt duktiga och allt flöt på så bra.
Sen hade hela rektorsområdet julfest för personalen på fredagen i konserthuset. Först var vi hos P med arbetslaget och drack glüwine och åt lite goda snacks som pepparkaksbiscotti med parmesan, crustader med fikon och fårost och brietårta med hackade aprikoser, dadlar och honung. Vi spelade julklappsspelet och jag fick inget paket.

Idag ska jag vara barnvakt åt brorsans små ligister.

Veckans smakbit kommer från Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han. Den sista delen i trilogin om Lara Jean Covey.
Från s21

”Nu får du snart besked , va?”
”Ja, någon gång denna månaden.” Jag börjar rada upp pärlorna. En del av mig vill bara få det överstökat, men en annan del är glad över att inte veta, att fortfarande hoppas.
”Du kommer att bli antagen!”, förkunnar Margot. Alla verkar tro att det är givet att jag ska komma in på UVA. Peter, Kitty, Margot, pappa. Min studievägledare, mrs Duvall. Jag skulle aldrig våga säga det högt, av rädsla för att jinxa det, men kanske tror jag också det. Jag har jobbat hårt: jag har höjt mina betyg. Nu är de nästan lika höga som Margots var, och Margot kom in. Jag har gjort allt som förväntas av mig, men kommer det att vara tillräckligt? Det enda jag kan göra nu är att vänta, och hoppas. Och hoppas och hoppas.

Smakebit på søndag: Martha

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Igår var det en riktig seg dag. Det var grått och mörkt ute och det enda jag hade lust med var att sitta i soffan och kolla på booktubevideos. Så det var det jag började dagen med. Det blev också ett långt varmt bad tilsammans med boken jag läser just nu, Martha av Doris Lessing. Ingen av oss orkade göra mat så vi delade på en pizza innan vi tog bussen till några bekantas inflyttningsfest. Där hade vi det riktig trevligt med bubbel, öl och vi träffade på nya och gamla vänner som vi inte träffat på ett tag. Sen had vi sån tur att vi fick skjuts ända hem av sambons kollegas kompis.

Idag har jag också kollat på en del booktube, läst ikapp på olika bloggar och snart ska vi åka till Falun på julmarknad och träffa en kompis. Kanske blir det lite tid för läsning i bilen.

Veckan smakbit kommer från Martha av Doris Lessing (en av mina #hyllvärmare18).  Handlingen utspelar sig i engelska Sydrhodesia där Martha växte upp på en enslig farm på 1920-talet. Nu är det 1930-talet och Martha revolterar mot sina föräldrar på alla sätt hon kan komma på. Från sidan 104

Hon kände det som ett skede i hennes liv vore avslutat och ett nytt skulle börja, och ungefär fjorton dagar efter Van Rensbergs dans skrev Joss: ”Jag hörde att det var ett jobb ledigt i advokatfirman där mina båda farbröder är delägare. Jag har talat med dem om dig. Lifta till stan och tala med min farbror Jasper. Gör det med detsamma. Du måste bort från den här miljön. Din tillgivne Joss” Det var slarvigt nedklottrat, som i stor hast, och nedanför stod det ett prydligt, nyktert PS: ”Om jag lägger mig i det som inte angår mig så förlåt.
Hon skrev tillbaka att hon genast skulle söka platsen och tackade honom hjärtligt. Hon skickade brevet med kocken, så angeläget tyckte hon det var att han genast fick veta hennes reaktion.
Med Joss’ brev i handen gick hon ut på verandan och meddelade sina föräldrar i all hast att hon tänkte ta en plats i stan. Hon hörde knappt deras häpna frågor.

 

Smakebit på søndag: Drood

 

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka.

Nästa vecka är det dags för höstlov för eleverna. Vi hade Halloweenfest i fredags på jobbet. Många utklädda barn och fröknar.

På lördagen vaknae jag tidigt (tidigare än sambon) så jag läste ut The Seven Husbands of Evelyn Hugo, kollade på Booktube och började lyssna på Skendöda av Louise Boij af Gennäs. Sedan åkte vi hem till mamma och pappa för att fira pappas 60 årsdag.

Det snöade rejält när vi skulle åka hem. Tur att vi bytt till vinterdäck.

Denna veckas smakbit kommer från Drood av Dan Simmons som jag precis börjat läsa. Från sidan 3:

My name is Wilkie Collins, and my guess, since I plan to delay the publication of this document for at least a century and a quarter beyond the date of my demise, is that you do not recognize my name. Some say that I am gambling man and those that say so are correct, so my wager with you, Dear Reader, would be that you have neither read nor heard of any of my books or plays. Perhaps you British or American peoples a hundred and twenty-five or so years years in my future do not speak English at all.

Smakebit på søndag: Kärlekens magiska regler

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Idag är det hos Astrid Therese på Betraktninger.
Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags kunde jag äntligen läsa klart Dear Mrs Bird av AJ Pearce. Jag läste i sängen och  soffan. Kolla in mina superbekväma och mysiga småstrumpor som jag fick i födelsedagspresent av mamn.

På lördagen tog jag ett långt bad och läste ca 70 sidor av Burnt Shdows av Kamila Shamsie (som jg har läst hur länge som helst). Sen kom Y och M hit och vi käkade Grekisk pyttipanna och smaskig äppelpaj  som Y bakat. Resten av kvällen lyssnde vi på musik och spelade Rock Science. Många skratt blev det!

Idag ska vi äta middag hos svärföräldrarna. Vi ska nog åka en sväng till Köpis innan dess men annars tänker jag kolla booktube och läsa.

Denna veckas smakbit kommer från Kärlekens magiska regler av Alice Hoffman. Ett extra plus är att Helena Dahlgren har översatt boken. Från s 9-10:

Släkten Owens var full av exempel på ättlingar som flytt Massachusetts, och Susanna Owens var en av dem. Som ung kvinna hade rymt till Paris, för att sedan gifta sig och skaffa familj i New York, där hon – för barnens eget  bästa – vägrade berätta om deras påbrå, vilket gav dem en sorts krypande misstanke om vilka de egentligen var. Redan från början stod det klart att de inte var som andra barn, så Susanna kände att hon inte hade något annat val än att sätta upp ett antal regler. Inga promenader i månsken, inga ouijabräden, inga levande ljus, inga röda skor, inga svarta kläder, inga amuletter, inga nattblomstrande blommor, inga romaner om magi, inga katter och inga kråkor.

Smakebit på søndag: Burnt Shadows

Helgen har varit lugn och vi har bara hållit hållt oss hemma. Jag har läst lite mer än hälften av Giganternas fall nu. Igår kollde vi på två filmer. Like father och The Kissing Booth. The Kissing Booth var så bra! Jag trodde den skulle vara en töntig tonårsfilm men den var så mycket mer. Smart, hysteriskt rolig och helt unPåderbar. Jag kommer att se om den , snart!

Jag tänker inte dela trailern för The Kissing Booth för den avslöjar för mycket.  Jag har förresten också kollat på Pride and Prejudice (filmen mned Kiera Knightley och älskade den som vanligt. Vampire Suck var lite smårolig, men inte mer.

 

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Idag är det på Flukten Fra Virkelighet.
Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag läser ju som sagt fortfarande Giganternas fall (läste en bok till Vampyrbokcirklelträffen i torsdags emellan)av Ken Follet. Men jag läser också Burnt Shadows av Kamila Shamsie. Den börjar med att en man står naken i sin cell och väntar på att bli skickad till Guantanamo. Men egentligen startar det med när atombomben släpps i Nagasaki  den nionde augusti 1945 och hela Hiroko Tanaks liv förändras på grund av det. Smakbiten kommer från s 26:

The light is physical. It throws Hiroko forward, sprawling. Dust enters her mouth, her nose, as she hits the ground, and it burns. Her firs response is a fear that the fall has torn her mother’s silk kimono. She raises herself off the ground, looks down. There is dirt on the kimono, but no tear. Yet something is wrong. She stands up. The air suddenly hot and she can feel it on her skin. She can feel it on her back. She glides her hand over her shoulder, touches flesh where there should be silk. Moves her hand further down her back, touches what is neither flesh nor silk but both.