Tisdagstrion: Jan Guillou

Den här veckan är temat för tisdagstrion: Jan Guillou

Fler trios finns hos  SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.

Jag är verkligen inget fan av Jan Guillous sätt att skriva. Jag har försökt och har läst de två böcker första böckerna i min trio och försök mig på den tredje.

  1. Ondskan
    När Erik relegeras från skolan på grund av sin brutalitet hamnar han på en internatskola långt från huvudstaden. Där hoppas han kunna bryta den onda cirkel han fostras in i av sin sadistiske far. Men det han upplevt i hemmet förföljer honom.
    Internatskolan är en värld fylld av pennalism och hans försök att hävda sig mot de äldre kamraternas förtryck leder till en våldsam spiral. Erik inser att hans uppväxt inte bara format honom till den han är, utan att han också fått kunskapen han behöver för att en gång för alla göra upp med ondskan han vill lämna bakom sig.
  2. Coq Rouge ( Carl Hamilton #1)
    För tjugo år sedan gjorde Carl Gustaf Gilbert Hamilton sin entré i den svenska bokvärlden. Han klev in som agent Coq Rouge i en tid då vårt land skakades av jakten på Olof Palmes mördare och vi levde i tron att ryska ubåtar mer eller mindre permanent vistades i Stockholms skärgård.
    Hamiltons decennium som därefter följde präglades av det kalla krigets slut, Berlinmurens fall, Sovjetunionens sammanbrott och kapitalismens seger. Ett skede på gränsen mellan det Sverige som var och det Sverige som sedan vuxit fram.
  3. Vägen till Jerusalem (Arn #1)
    Nådens år 1150 föds Arn Magnusson på Arnäs gård, belägen vid Vänerns strand några mil nordost om Skara. Han är son till Sigrid och Magnus, båda av urgamla stormannaätter och befryndade med både norska och svenska kungaätter. Detta är berättelsen om hur Arn, sedan han blivit moderlös, tas om hand av cisterciensermunkarna vid Varnhems kloster och av dem får den yppersta av sin tids andliga och världsliga bildning. Av den väldige broder Guilbert de Beaune lär han sig också hantera båge och svärd som en riddare utan fruktan och tadel. Ty cisterciensermunkarna har förstått att Arn nog inte är ämnad att bli en klosterbroder utan skulle kunna göra mera nytta som en Kristi stridsman och trons försvarare i Det heliga landet.

Fredag på bokmässan

Efter en tågresa med flera förseningar kom vi till slut fram till Göteborg mer än två timmar senare än det var tänkt.. Det var bara att gilla läget. Det mesta delen av resan satt vi och pratade, men jag hann också läsa en del av Shadow of Night.

Först åkte vi till vårt hotell Quality Hotel Winn där vi skulle dela ett familjerum:

IMG_0229[1]

Sängen närmast var min , den i mitten L:s och stackars S fick sova i underslafen på våningssängen. Efter att ha lämnat väskorna köpte vi buss/spårvagnskort så vi skulle kunna ta oss till och från mässan. Men innan vi åkte iväg blev det lite mat på Statoilmacken:

IMG_0234[1]

Vi gick mest bara runt och kollade inne på mässan som var sjukt stor!  Några författarsamtal på Piratförlagets scen hann vi se.

IMG_0240[1]

Fredrik Belfrage pratade med Mark Levengood.

IMG_0241[1]

Och med Kristina Ohlsson

IMG_0244[1]

Emma Hamberg är alltid rolig att lyssna på.

IMG_0246[1]

Självklart var Jan Guillou där också. Han såg vi faktiskt lite titt som tätt vid ett bord där han signerade.

Vi hann också köpa på oss en massa böcker. Men dem visar jag senare.

Den sista författaren vi lyssnade på var:

IMG_0251[1]

Árni Þórarinsson (Thorarinsson). Jag har aldrig läst något av honom, men nu blev jag ju sugen.

Kvällen avslutades med att vi åt på Bishops Arms. Hamburgare med strips blev det för min del och en öl. Mycket gott! Sedan blev det vin och prat på hotellrummet medan vi planerade vilka seminarium vi skulle se nästa dag.

Vi Läser

Äntligen har det nya numret av Vi Läser kommit ut! Nr 3. Nu ökar de också utgivningstakten till varannan månad istället för ett nummer varje kvartal. Mycket bra!  Fick mitt ex. igår med posten och har hunnit läsa ungefär hälften. Domen: I like it alot. Som t.ex. artiklen Tre oblyga violer med Unni Drougge, Maria Sveland och Katarina Wennstam. Jag blev riktigt sugen på att läsa nått av Unni Drougge igen. Men Jan Guillous skrivarlya är bara för mycket för min smak. Det känns lite skrytigt att berätta att han har 250 rådjurshorn, 3 uppstoppade huvud av afrikansk buffel, ett  brunbjörnsskinn, ett isbjörnsskinn, och ett krokodilskinn på väggarna. Plus att han har zebraskinn, vildsvinsbetar, antiloper.. Jag tycker det är skitlöjligt. Vad fan ska man ha 250 rådjurshorn till? Skryta? Bevisa att man är en riktig macho-man?

Men jag gillar verkligen tidningen och är glad att jag skaffade mig en prenumeration. Nu ska jag sätta mig och läsa resten av tidningen.