Jonathan Strange & Mr Norrell

Världen är full av charlataner som påstår sig kunna magiska besvärjelser. Detta var också fallet i det tidiga artonhundratalets London. När så en äkta gentlemannamagiker, Mr Norrell, gav sig tillkänna och dessutom handfast bevisade sin magiska förmåga, blev glädjen stor i hela det engelska riket. Än mer glädjande var det att Mr Norrell till slut gick med på att undervisa en elev, en yngre herre vid namn Jonathan Strange, i magins ädla konst.

Men vem är gentlemannen med tistelfjunshåret? Varför saknade lady Pole ett lillfinger när hon återuppväcktes från de döda? Och vart hade Korpfurstens bok tagit vägen? När Jonathan Strange försöker finna svaret på dessa frågor släps en ondska lös so inte står Lorrd Byron efter. Hur ska denna gemenhet kunna stävjas? Vem kommer att avgå med segern? Blir det den som besitter den största magiska kraften eller den som lierat sig med stenarna, himlen och vattnet?

Jag tyckte verkligen om boken. Den är skriven på ett mycket gammeldags sätt så det känns som en läser en bok från det tidiga 1800-talet. Det är väldigt många beskrivningar och det är ju inte för alla. Jag gillade det. Jag tyckte om Jonathan Strange och hans fru Arabella som är kanske den smartaste aav alla karaktärer.
Det är många karaktärer som vi får följa i boken förutom Jonathan Strange och Mr Norrell. Kanske är det lite för många. Jag glömmer nästan bort vem som är vem.

Fast boken var i alla fall för lång. Det hade inte behövts 772 sidor. Slutet kändes lite rumphugget. Det känns nästan som om det borde ha kommit en fortsättning.

Boken är skriven av Susanna Clarke och den var med på min Hyllvärmare2018 och Hyllvärmare2019. Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads. Den hade fått fem om den hade varit lite kortare (minst 150 sidor).

Smakebit på søndag: Jonathan Strange & Mr Norrell

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags tog jag bussen hem från jobbet och kom för ovanlighetens skull hem strax efter 15. Jag hann också lämna tillbaka lite böcker på biblioteket och började lyssna på Silverpojken av Kristina Ohlsson.
Sen var jag hem till brorsan, Mya, Theo och Thor. När pojkarna somnat satt vi nere i källaren och kollade på Twilight.

Igår gjorde jag nte så mycket alls. Det blev en hel del läsning av Jonathan Strange & Mr Norrell, lite booktube och så gjorde vi hemlagad pizza. Gött!

Idag ska det tvättas, städas och handlas. Lite läsning borde också hinnas med och lite bloggfix. Idag blev det brunch här hemma. Middagen blir antagligen resterna av gårdagens pizza. Eventuellt blir det träning en tacopaj till imorgon.

Denna veckas smakbit kommer från Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke. Från sidan 13:

För ett antal år sedan  fanns i staden York ett sällskap bestående av magiker. De träffades var tredje onsdag i varje månad för att läsa högt för varandra ur långa, tråkiga essäer som behandlade den engelska magins historia.
De var gentlemannamagiker, vilket ville säga att de aldrig hade gjort någon människa förnär med magi – givetvis hade de aldrig gjort någon något gott heller. Faktum var, om sanningen ska fram, att inte en enda av dessa magiker någonsin hade yttrat minsta besvärjelse, aldrig fått ett enda löv att dallra med hjälp av trolldom, aldrig fått ett enda dammkorn att ändra kurs eller krökt ettenda hårstrå på någons huvud. Men likväl, detta faktum undantaget, hade de rykte om sig att vara den klokaste och mest magiska församlingen gentlemän i hela Yorkshire.
En ryktbar magiker sade en gång om sitt yrke att dess utövare ”… är tvugna att rådbråka sina hjärnor för att få minsta kunskap att fastna däri; men grälsjukan, den har de en naturlig fallenhet för”, och magikerna i York utgjorde inget undantag därvidlag.