På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Nu är andra jobbveckan efter semestern gjord. Den här veckan blev det lite mer läst men inget som krävde någon större koncentration. Det blev två feelgood, Kates besynnerliga pysselbutik av Ali McNamara och Lycka på landet av Sofia Fritzson. Igår läste jag ut Malibu Rising som @nellonbookish och @thelittlebookcorner kört som kompisläsning. Det är den fjärde och sista söndagsträffen som vi ska diskutera boken. Det har varit så kul att delta!

Idag har vi inget inplanerat så det borde bli tid för läsning. Kanske blir det någon film med.

Denna veckas smakbit kommer från Vivek Ojis död av Akwaeke Emezi, från sidan 9:

Om den här berättelsen hade varit en trave fotografier – den gamla sorten, såna som hade runda hörn och var insatta i album som låg under glaset och spetsdukarna på salongsborden i finrum runtom i landet – så skulle den börja med Viveks pappa Chica.Det första kortet skulle föreställa honom när han tog bussen till byn för att hälsa på sin mamma; man skulle se hur han dinglade med armen utanför fönstret, kände luften som drev mot hans ansikte och vindfläktarna som tog sig in i hans leende.
Chica var tjugo och lika lång som sin mamma, hundraåttio centimeter röd hud och hår som solkysst lera, tänder som polerade benknotor. Kvinnorna på bussen tittade helt oförställt på honom där han satt med den vita skjortan böljande från nacken i ett moln, och de log och viskade sinsemellan för att han var så vacker. Han hade ett utseende som borde ha fått evigt liv, drag som Vivek fick ärva av honom – tänderna, de mandelformade ögonen, den släta hyn – drag som dog med Vivek.