Den store konstnären

Radiojournalisterna Ann Ek och Esti Przybyszewski får äntligen sin stora chans, de ska göra ett reportage om konstnären Niki Falc, som har begått självmord i sitt hem på Österlen. Ann och Esti skulle kunna bli ett riktigt dream team, om de bara kunde samarbeta… Hur ska det gå för reportaget och den bullälskande Ann och den organiserade Esti när dessutom Falcs släktingar inte vill bli intervjuade?

Esti och Ann går verkligen inte ihop. Ingen av dem är särskilt sugna på att jobba med den andra men det är väldigt mycket fördomar de har mot varandra.
Jag  började lyssna på boken men bytte sedan till att läsa den inbundna boken som jag lånat på biblioteket.

Tyvärr blev jag ganska besviken på boken. Jag har läst flera ungdomsböcker av Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik och hade tydligen för höga förhoppningar på den här. Jag har också lite svårt för böcker som ska vara ”roliga” och ”tokiga”. Tyckte varken om Esti eller Ann.

Boken fick tre stjärnor på Storygraph och jag kommer inte läsa vidare i serien. Har lyssnat lite på den andra boken Glädjens brunn och kände redan efter 20 minuter att det inte var något för mig.

Serien heter Radiohjältarna och två delar har kommit ut hittills.

Av Emmy Abrahamson har jag läst vuxenböckerna Hur man gör succé på dårhus och Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske och ungdomsböckerna Min pappa är snäll och min mamma är utlänning, Only väg is upp, Stjäla the show och Make it stort.
Av Hanna Jedvik har jag läst Sommarplåga, På andra sidan bron, Du kommer alltid ha Paris och  Kurt Cobain finns inte mer.

På andra sidan bron

Beskrivning saknas.

Joppe är död. Men han lever ändå. Som befann han sig någonstans mittemellan. Tiden står stilla här i rummet. Joppe håller min hand och sover tungt. Utanför fönstren sveper vinden med sig den första klara höstluften. Några löv på träden har gulnat. Här inne vilar solen mot kala vita väggar, klockan rör sig sakta framåt. Trots att allting har stannat upp. En bubbla har sänkt sig över livet. Ingenting blir längre som förr.

Joppe ligger på sjukhus efter att ha försökt hoppa från Älvsborgsbron. Och trots att det är Alma som ringt ambulansen som räddat hans liv, kan hon inte sluta gräma sig. Hur kan hon inte ha förstått att hennes bästa vän mått så dåligt? Och hur ska hon kunna låta bli att oroa sig för att det ska hända igen? Det är tungt att gå vidare och svårt att prata om det som hänt, särskilt med de människor som tidigare har stått Alma som närmast: Joppe själv, pappa och flickvännen Hedvig. Undan för undan raseras den omvärld som hon tidigare har förlitat sig på. Men i de svartaste djup finns också ljusglimtar. Främlingen Jim som bjuder på kaffe, klasskompisen Siri som säger som det är, och skrivandet, som hjälper Alma att bättre förstå sig själv.

Den här boken var hur bra som helst! på andra sidan bron är en fristående uppföljare till Sommarplåga så om du läst den känner du igen de flesta av karaktärerna. Jag tyckte om att den tar upp psykisk ohälsa på ett bra sätt och att den pratar om att vara introvert.

Jag tycker också så mycket om Alma och hur hon i allt det svåra hittar vad hon själv behöver. Almas pappa är bra också, även om han är lite väl mycket hipsterpappa ibland.

Boken fick fem stjärnor på Goodreads och jag hoppas att det kommer fler delar. Författaren heter Hanna Jedvik och har också skrivit:

  • Snart är jag borta
  • Kurt Cobain finns inte mer
  • Sommarplåga
  • På andra sidan bron

Sommarplåga

Beskrivning saknas.

Jag sjunger Den blomstertid nu kommer och blickar upp mot kyrkans höga tak där välvda bågar klättrar mot himlen. Jag sneglar på Hedvig där hon står en bänkrad bort och sjunger med låg mörk röst. Mina tankar vandrar till sommarens smultron som väntar runt hörnet. Till solvarma stenar, långa kalla bad och kvällar ljumma som honung. Inom mig sprakar en gnista som ännu inte bär något namn. En hemlighet som ingen annan än jag vet något om.

Skejtaren Alma ska tillsammans med sin pappa tillbringa sommaren på deras lantställe på västkusten. Hon räknar ner dagarna tills de kommer dit, tills hon äntligen får träffa Mira igen. Mira, som varit hennes bästa vän sedan de var små och som Alma är hemligt förälskad i.
För det är den här sommaren allting ska hända, nu eller aldrig.

Men Mira har med sig Hampus och ingenting blir som det var tänkt, istället utvecklar sig ett omöjligt triangeldrama där alla strävar åt olika håll. Alma kommer på sig själv med att sakna Hedvig som är kvar i stan med sin poesi och sina två katter, Hedvig som hon egentligen inte känner så bra, men som hon inte kan sluta tänka på.

Jag älskade den här boken! Hanna Jedvik skriver på ett vackert poetiskt sätt som verkligen gjorde boken omöjligt att lägga ifrån sig. Det är en bok med många starka känslor som kärlek, svartsjuka, avundsjuka och olika slags sorg.

Boken fick fyra starka stjärnor på Goodreads. Jag har tidigare läst Kurt Cobain finns inte mer av författaren. På andra sidan bron är den fristående fortsättningen på Sommarplåga.

Kurt Cobain

 

Det syntes redan på framsidan att det här var en bok som jag skulle älska. Jag känner igen alla låtar de pratar om. Jag känner igen så mycket.  Men 1992 när boken börjar så gick jag i sjuan.

Det är 1992. Första skoldagen på gymnasiet och Lovis och Alex hittar varandra så som man bara gör när någon totalt förstår en för första gången. Båda älskar musik och de skapar sitt eget universum dit ingen annan släpps in. De bakar scones, pratar musik, fikar, hänger, pratar ännu mer musik och om hur världen borde vara.

Lovis startar ett band och Alex hjälper henne. De vill sparka in dörren till etablissemanget. Alex är så vacker att Lovis nästan dör. Hon nästan imploderar av kärlek-vänskap-kärlek-förtvivlan. Alex älskar Lovis också, men som vän. Han dras till killar. Men hur nära de än kommer varandra är det en del av Alex som förblir en gåta. Han är en magnet, han drar folk till sig, men han är också väldigt destruktiv. Till slut blir det ohanterbart. Vad gör man när den man älskar mest bara glider iväg i nedstämdhet och inte går att nå?

Jag älskar den här boken. Älskar LOvis och Alex. Speciellt Alex som jag bara vill ta hand om. Hans pappa vill jag ta hand om på ett helt annat sätt..Skottpengar på den fan!

Apropå titel, Kurt Cobain finns inte mer, så kommer jag ihåg när jag fick reda på att Kurt tagit livet av sig (Han var Kurt för mig. Älskade Nirvana och deras musik). J när ag kunde inte fatta det. Så kommer jag ihåg hur arg jag blev när folk som aldrig lyssnat på Nirvana sprang runt med Kurt Cobaintröjor med 1967-1994. Bara för att det blev inne att lyssna på Nirvana. Är nog fortfarande lite sur över det..

Författare är Hanna Jedvik och hon har också skrivit Snart är jag borta, som jag måste läsa!