Mord per korrepondens

Jerry Burton återvänder från det stora kriget (första världskriget)  med relativt lindriga skador, men hans psykiska hälsa är det sämre med. Han och hans syster Joanna bestämmer sig för att åka till en liten by på den engelska kusten för att Jerry ska kunna få vara i lugn och ro vila upp sig.

Det är också en mycket avskild plats, och så liten att den knappt ens skulle kunna räknas som en by. Men när en jättelik härva med anonyma brev skickas ut, och det i samband med att en kvinna dör under mystiska omständigheter, visar det sig att syskonen kanske inte kommer få så lugnt som de hade hoppats. Det är då tur att Miss Marple, en av världens mest kluriga detektiver, är på besök hos en gammal väninna i staden …

Miss Marple dyker inte upp förrän i den sista tredjedelen (kanske fjärdedelen) av boken. Vi får hålla till godo med Jerry Burton som berättarjag. Han är väldigt dömande och har nästan inget gott att säga om någon i byn. Det verkar som han tycker att han står över dem.
När advokatens fru tar sitt liv efter att ha fått ett anonymt brev och lämnar efter sig sina två gemensamma barn advokaten och sin vuxna dotter Megan från ett annat äktenskap blir syskonen Burton inblandade.
De vill hjälpa henne och låter henne bo med dem ett tag. James försöker nysta vem det är som skickar anonyma hotbrev. Nästan alla  i den lilla byn har fått minst ett till och med syskonen Burton, ett där brevskrivaren påstod att de inte alls var syskon utan levde i synd.

Jag tyckte att James är riktigt otäck hur han pratar och agerar mot Megan. Ena stunden behandlar han henne som ett barn som behöver tas om hand för att att sedan göra en totalvändning och bli förälskad i henne. Han friar till henne och accepterar inte ett nej när han får det. Han ska försöka igen.
Det är för mycket James Burton och för lite Miss Marple.

Jag tyckte att boken inte hade åldrats väl. Den var underhållande på sina ställen men det finns andra böcker av Agatha Christie som är bättre. Hoppa över den här.

Boken fick 2,5 stjärnor på Storygraph. Jag läste boken under Read into Autumn Readathon som Sofie på @minbokvra höll i på instagram.

En smakebit på søndag: Järnblomma

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I helgen har jag bara tagit det lugnt och läst efter en intensiv arbetsvecka.
Från torsdag till söndag har jag deltagit i Read into autumn readathon som @minbokvra anordnat för alla oss som inte åkt på Bokmässan.
Jag har läst ut förra veckans smakbit En dyrbar fångst av Christoffer Holst, Brev till mannen av Bianca Kronlöf och lyssnat på Mord per korrespondens av Agatha Christie. Snart kommer jag att läsa ut Järnblomma av Frida Skybäck som jag började läsa igår kväll.
Jag och sambon har också kollat på Taskmaster och Only Murders in the Building.

Idag ska vi till sambons morbror på födelsedagsfika för honom och sambons mamma som fyllt år. Vi ska också på djuraffären och köpa någon leksak till kattpojkarna som bott hos oss i ett år den 4 oktober.

Denna veckas smakbit kommer från Järnblomma av Frida Skybäck, från sidan 13:

Fredrika Storm var irriterad. Självklart blev hon inringd den enda kväll hon hade bestämt sig för att ta ledigt. När hon fick samtalet satt hon på Italia il Ristorante på Lilla Fiskaregatan och tvingades lämna en rykande varm oxfilépasta med tryffelsås som hon just blivit serverad. Nu mullrade magen tomt. Dessutom hade hon svårt att hitta i stadsdelen Sankt Lars. Området var stort med  många kringelkrokar som inte verkade leda någonvart och det kändes som om hon körde runt i cirklar, men till slut dök hennes kollega Henry Calment upp vid vägkanten och vinkade in henne.