Rörelsen

IMG_3534[1]

Rörlesen är en berättelse om en ung man på 19 år som heter John Lindqvist. Han flyttar till ett gårdshus på Luntmakargatan 14 i Stockholm när han är 19 år för att skapa sig en karriär som trollkarl.  Men det går inte riktigt som han tänkt sig.

Det börjar hända mystiska saker i huset där han bor. Han flyr först från allt men något drar honom tillbaka och snart är han fast. Det finns något i tvättstugan som utlovar gemenskap, närhet och uppfyllande av drömmar. Så påbörjas en rörelse som kommer att kulminera med mordet på Olof Palme…

Boken är berättad som en självbiografi med vacklande gränser mellan fakta och fiktion. Jag tyckte om skildringarna om den unge mannens ensamma liv och boken är full med lysande formuleringar och iakttagelser. Men sedan spårar allt ut á la Stephen King. Det blir bara för mycket av allt. För mycket äckel och tok.

Rörelsen är en prequel till Himmelstrand och det ska tydligen komma avslutande del i Platserna-serien. jag kommer säkert läsa de med. Rörelsen fick 2 stjärnor på Goodread (den skulle ha fått 2,5 om alternativet fanns) och jag läste den under Bout of Books 17.

Magiskt och riktigt skrämmande

I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns det stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?

Det här är en helt otroligt bra bok. Riktigt otäck! Magisk, spännande och full med gammal folktro. Jag gillar speciellt att den tar upp Hårgadansen som sägs ha hänt bara några mil från där jag växte upp. Jag älskar beskrivningen av älvor, vättar, tomtar, mylingar och den otäckaste av dem alla – häxmästaren.

Amanda Hellström har ju tidigare skrivit vuxenböckerna om Maja Grå; Styggelsen, Tistelblomman och Döden på en blek häst. Jag väntar under mossan är hennes första ungdomsbok. Men den passar lika bra till vuxna. Så otäck, och så bra berättad. Jag var verkligen med hela tiden och såg det Tilda såg.

Ni måste läsa den om ni inte redan gjort det.

Sen är ju bokens framsidan så otroligt fin också! Eller hur?

20121217-221630.jpg

Ett hemsökt hus

Tistelblomman är Amanda Hellbergs tredje bok om Maja Grå. De tidigare två, Styggelsen och Döden på en blek häst har jag också läst.

När Maja varit hem till Sverige för att begrava sin mamma i familjegraven åker hon till sin pojkvän Jack i Skottland. Han har ordnat ett gammalt hus åt dem där som han rustat upp så det är beboligt. Huset hyr de av Jacks vän författaren Fergus och hans fru Annie. Men Fergus och Annie har aldrig bott i där. Huset kallas för The Thisel Flower, Tistelblomman och ingen i trakten vill prata om huset eller ens gå i närheten av det. Maja märker det väldigt tydligt när Jack åker till Frankrike för att träffa en gallerist. Strömmen går i huset och ingen vill hjälpa henne. Det slutar med att hon hon sover hos en gammal tant, Lily som försökte hjälpa henne men inte förmådde gå in i huset. Lily vet vad som hände i huset men hon vill inte berätta.

Maja får också kontakt med FErgus och Annies lille son Adrian som är som henne. Han säger att någon finns i hennes hus. Någon som har ont och vill ha hjälp.

Ingen vill berätta för Majas vad som hänt i huset. Bara att en skådespelerska dog där en gång. Men Maja känner en närvaro. Både en levande och en odöd. Hon börjar också tvivla på sitt förhållande till Jack. Hon ser honom omfamna en ung kvinna medan han ä i Frankrike. Hon kan ju få syner ibland. Nu är hon övertygad om att han är otrogen. Hon anklagar sig själv som inte räckt till för honom. Men hon har heller inte berättat för honom att hon kan se och höra saker som inte finns. Att hon kan se spöken och andar.

Boken är riktigt obehaglig. Det riktigt kryper i mig. Otäckast är det när hon är ensam i huset. Sen blir det hemskt på ett annat sätt. pP många olika plan.
Jag irriterar mig på Maja som klankar ner så fruktansvärt på sig själv. Allt är hennes fel. Om Jack är otrogen är det för att hon gjort fel och inte varit tillräckligt bra för honom.

En skräckis!

Den här fick jag i julklapp av sambon. Jag hade aldrig hört talas om författaren Jonas Lejon. Sjuggvakt ät hans debutroman och boken ges ut av Mörkersdottirs förlag.  Det är samma förlag som ger ut den svenska vampyrromanen Halvblod  av Sofie Trinh Johansson.

”Större delen av sitt liv har Kim levt i Stockholm, mitt bland de lysande lamporna och eviga ljuden. Men efter hon fyllt 25 år  bestämmer sig Kim för att flytta tillbaka till sin familjs stuga i den norrländska skogen. Väl där försöker hon  bygga upp sitt liv på nytt, långt bort från gamla vänner  och dåliga val, men det förflutna kommer snart och hemsöker henne. Hennes fars påstådda självmord ter sig allt mer mystiskt, speciellt när hon får höra om det paranoida liv han levt alldeles innan sin död. Och när faderns grav blir oförklarligt  skändad börjar hon ifrågasätta vad som verkligen hände elva år tidigare i den förfallna stugan uppe i skogen. Hennes fars sagor om de gamla hustomtarna, väktare över stugorna från förr, börjar kännas allt mer trovärdiga för varje sekund hon bor kvar i den mörka skogen. ”

 

Det här skiulle kunna vara en riktigt bta skräckroman. Tyvärr är den inte det.  Den känns som en skoluppsats. Inte riktigt genomtänkt. Jag blev faktiskt riktigt besviken på den. Sen gillar jag inte språket heller. Not my cup of tea.

Tjärven

    Bild från adlibris.com

Jag är ett stort fan av John Ajvide Lindqvist. Men Tjärven har jag inte läst förrän nu. Jag tycker ju inte om att läsa böcker på datorn. Men nu när jag fått min Nook så kunde jag ju låna hem den från biblioteket.

Boken handlar om ett gäng gamla klasskamrater som ska ha en återträff efter 25 år. De har återträffen på midsommarafton och Marcus som anordnar den har bestämt att de ska fira den på ön Tjärven. Vad de inte vet är att det kommer sluta väldigt otäckt.

Det är en riktigt äcklig och hemsk bok. Jag är glad att jag inte läste den på våren eller sommaren. Då hade jag aldrig vågat simma i havet. Fy fan! Riktigt otäckt med zombies  som är drunkningsoffer.

Men det otäckaste är är att Ajvide Lindqvist förmänskligar zombiesarna. En gång om året får de komma upp och värma sig. Jag är inte kräsen, men när jg satt och åt frukost på tåget och läste boken så fick jag avbryta läsningen och tänka på nått annat ett tag.

John Ajvide Lindqvist är ett riktigt geni när det gäller skräck. 🙂

Maja Grå

Döden på en blek häst är Amanda Hellbergs andra bok om Maja Grå. Jag har skrivit här vad jag tyckte om den första boken Styggelsen.  I den här boken är Maja i Oxford för att gå en kurs på den berömda konstakademin. Men i Brighton står polisen utan lerdtrådar till det ohyggliga mordet på Majas mamma Birgitta. Hennes mamma som försvann spårlöst när Maja var liten. Men hon har funnits kvar i Majas liv ändå på något underligt sätt och hjälpt henne. Även nu efter sin död finns hon kvar och skyddar henne. Maja vet att det är mamma Birgitta på grund av doften av liljekonvaljer som hon alltid använde som parfym.

Maja försöker bete sig som en vanlig student trots sina övernaturliga förmågor och sin svåra uppväxt. Till sin hjälp har hon rumskamraten Nikita. Snart upptäcker Maja att hon har vänner. Men något står inte rätt till på elevhemmet.  Det är någon som försöker kontakta Maja. Någon som inte får ro.
Hon börjar att undersöka vad det kan vara och får reda på att flera unga kvinnor dog på skolan för mer än 20 år sedan. Polisen fann aldrig vad de dog av men rykten säger att det var något övernaturligt inblandat.
Dessutom verkar någon högst levande vara ute efter Maja. Kan det ha något samband med mordet på hennes mamma? Och det finns en mystisk kille i hennes klass som hon dras till. men är han farlig?

Det är många frågor i den här boken. Men alla får svar tillslut. Jag tycker inte den här boken är lika bra som Styggelsen. Den var obehagligare på något sätt. Den här är otäck och så men inte lika gastkramande på något sätt.  Men den är helt klart värd att läsa.  Det märks också i slutet av boken att det ska komma en tredje bok. Den ska jag absolut läsa.