Stad i världen

Stad i världen är den femte och avslutande delen i Per Anders Fogelströms Stad-serie om hamnarbetaren Henning Nilssons efterlevande i Stockholm.

Emelie lever fortfarande men börjar bli riktigt gammal. Hon börjar städa bland sina tillhörighteer och märker noga upp vad som ska slängas och vad som kan sparas. Men hon får också långväga besök när systern Gertruds dotter och dotter-dotter kommer på besök från Amerika.

Jennys yngsta dotter Elisabet är ingen trevlig människa. Hon är gift med sin Lennart som är något av en toffel. Elisabet vill absolut ta körtkort och får efter många om och men den eftertraktade ”lappen”. Hon tycker ju att alla andra ska flytta sig när hon kör fram i trafiken. Men hon vill ha en bil också och det borde de ha råd med men lennart vill vänta och istället hjälpa sin vän Joseph som räddats från koncentrationslägren till Sverige. Elisabet tycker inte om att Lennart är så nära vän med honom. Han är ju en utlänning och vem vet vad han gjort.

Det var riktigt sorgligt att skiljas från Emelie och de andra. Jag är imponerad av hur välskrivna böckerna i serien är och hur mycket jag lärt mig. Jag har googlat efter mer information vid flera tillfällen.

Boken fick fem stjärnor som de andra. Jag kommer säkert att läsa Vävarnas barn, Krigets barn och Vita bergens barn längre fram.

Böckerna i Stad-serien:

  • Mina drömmars stad
  • Barn av sin stad
  • Minns du den stad
  • I en förvandlad stad
  • Stad i världen

 

Barn av sin stad

Barn av sin stad är den andra boken i romanserien Stad.

På Söder bor Lotten Nilsson, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. Deras Stockholm är en stad i våldsam utveckling under dessa år mot förra seklets slut. Men vägen till ett bättre liv för alla är ännu lång. För den lilla dottern Emelie, som får slita i fabrik för att bidra till försörjningen, gäller helt andra villkor än för sonen August, adopterad i en förmögen grosshandlarfamilj.

Den tar vid där Mina drömmars stad slutade och handlar om Lotten Nilsson, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. Hennes äldsta son  August kommer fortfarande hem på besök till sin mamma och syskonen men de glider ifrån varandra mer och mer.
Emilie arbetar på Melinders Tekniska fabrik med att paketera tvålar. Hon har en timmes gångväg till och från arbetet och arbetar mellan klockan 06.00 till 19:00 för tre kronor i veckan.  Det är ett hårt liv men det finns ljuspunkter, som vänskapen med Tummen och hans familj och att de har tak över huvudet och arbeten.
Boken utspelar sig mellan 1880-1900 så vi får se syskonen Nilsson växa upp. Det är hjärtskäranade att läsa om Lottens död och lillpojken Olofs klen hälsa.

Jag tycker om att författaren väver in historiens förändringar i berättelsen och i det vardagliga. Det var intressant med alla beskrivningar av förändringarna av stadsmiljöerna i Stockholm och Stockholmsutställningen 1897  där Emily fick arbeta. Emilie är verkligen en favorit. Hon är så stark och kämpar för sin familj. Lillasystern Gertrud känns mest egoistisk men hon hade väl sitt sätt för att klara av livet och sin familj. Olof blir aldrig en favorit heller. Honom tycker jag bara synd om.

Jag gav boken fem stjärnor på Goodreads och fortsatte med att läsa hela serien.

Smakebit på søndag: Stad i världen

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I torsdags tog vi Upptåget till Uppsala. Vi fikade på Espresso House och kollade på böcker på The English Bookshop. Vi var också till O’Connors och drack god öl.

De här böckerna köpte jag på The English Bookshop, de två översta kommer från Akademibokhandeln:

Den senaste veckan har jag läst de fyra sista delarna i Per Anders Fogelströms Stad-serie. Den första läste jag förra året. Nu var det helt omöjigt att sluta läsa serien. Jag måste ju veta vad som skulle hända med dem. Jag har älskat att läsa om Lotten, Emilie, Jenny, Maj, Elisabeth, August och alla andra.

Jag läste ut Stad i världen igår och veckans smakbit kommer från den. Från sidan 18:

Elisabeth visste att hon var besvärlig, erkände det. Hon retade sig så lätt på bagateller, dömde för snabbt och hårt. Och krävde väl för mycket av tillvaron också, önskade alltid något mer än det hon fick. Kände sig ofta orättvist behandlad, kanske inte av människor utan av livet. Tyckte att hon tillhörde en generation som drabbats hårdare än andra, först av krisåren, sedan av kriget.