The Night We Met

I varje människas liv finns ett ögonblick som kan förändra allt. För Larissa inträffade det när hon valde vem hon skulle åka hem med efter en konsert. Den kvällen anade hon inte att hon just mött den perfekta mannen. Nu delar hon och Chris det mesta: boktips, internskämt och vårdnaden om en ganska egensinnig och besvärlig hund. Efter år av slit känns livet äntligen enkelt.

Men Chris är inte mannen som körde Larissa hem den där kvällen, han är hennes pojkväns bästa vän. Och det enda Chris vill är att Larissa ska vara lycklig. Att stå bredvid tär på honom, men att visa vad han känner skulle förstöra allt. Han är helt enkelt inte en sådan kille.

Jag tyckte verkligen om den här boken! Larissa som inte haft det lätt i livet med en pappa som övergev familjen och sedan kapar Larissas identitet och tar kreditkort i hennes namn som han sedan övertrasserar. Så hennes ekonomi är usel. Hon bor med sin mamma som inte är så värst ansvarsfull heller. Hon ha ren otrolig förmåga att inleda förhållanden med helt fel sorts män som utnyttjar henne ekonomiskt och på andra sätt.

Chris är bästa vän med Mike som Larissa är ihop med. Chris är också förälskad i Larissa men han talar inte om det. Han blir istället vän med henne och gör allt för att underlätta hennes liv. Larissa har en allvarlig nötallergi något som hennes pojkvän Mike vet  men han tar den inte på allvar. Mike beter sig underligt och ställer in saker han planerat med Larissa och istället för att tala om för Larissa att Mike är full/har en bakfylla så täcker Mike upp för honom. Det är något som han gör i alla situationer.

Som läsare förstår vi tidigare än Chris att Mike har stora problem. Jag tycker synd om honom men det ursäktar inte hans beteende. Hans mamma är en fruktansvärd människa och hans syster med.

Boken är skriven av Abby Jimenez som är en favorit. Det är den andra så kallade fristående boken  i Say You’ll Remember Me-serien. Den fick 4,5 stjärna i betyg på Storygraph.
Boken finns översatt till svenska och heter då Vår första kväll.

En smakebit på söndag: Katt på recept

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Nu har jag haft min första hela semestervecka. Det har varit så skönt! Jag har läst en hel del som The Night We Met av Abby Jimenez, The P*ssy Next Door av Amy Award, Mysteriet på kyrkogården av Tobias Söderlund & Stef Gaines och Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata. Jag har också börjat lyssna på Yesteryear av Caro Claire Burke och gillar den hittills.

I fredags var jag till Furuvik med brorsan, Mya, Theo och Thor. Jag åkte bara radiobilarna en gång men pojkarna åkte säkert 20 ggr. Vi kollade också  på Lordi.

Igår spelade Thor sin sista fotbollsmatch innan uppehållet. Den startade 9.30 och mamma och pappa åkte också ner hit. Det blev en spännande och jämn match mot Brynäs. Riktigt roligt att kolla på.


När mamma och pappa åkte hem (efter att ha varit hem till oss och träffat katterna) så har satt jag ute på altanen på framsidan och läste under parasollet. Vi åt mat från Aktern & Fören och sedan hade sambon spelkväll med sina kompisar.  Jag satt i soffan och kollade på Sex and the City på Netflix. Jag är på säsong tre nu och imorgon försvinner serien från Netflix. Nu har jag ju hela serien på DVD också så jag måste inte hetskolla klart på resten av serien.

Idag har vi inga planer alls. Jag vill ta en promenad och lyssna mer på Yesteryear. Jag kanske ska rensa lite bland mina böcker. De får inte riktigt plats på hyllorna i köket. Så jag kanske måste organisera om i källaren för att få plats med fler där.

Denna veckas smakebit kommer från Katt på recept av Syou Ishida, från sidan 18:

Att transporter den levande varelsen var en utmaning. Shuta fick synda sig för att hinna över övergångsställena, och han kunde ju inte direkt slänga transportburen över axeln. Det tog honom en halvtimme att ta sig hem. Katten hade det obekvämt och kravlade omkring, och det värkte i Shutas armar. 
När han till slut var hemma och ställde ner buren på golvet tycktes katten uppfata att den inte längre var i rörelse. Den började kasta sig hit och dit så att burren gungade. Shuta tyckte synd om den och öppnade luckan, men den kom inte ut.