På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Skärmen på min iPad har gått sönder. Den hade lagt den på  in säng och när jag kom dit igen hade det spruckit. Mycket underligt eftersom jag inte hade tappat den eller lagt något på den. Nu är den 5-6 år gammal men ändå. Den fungerade ju och jag brukade kolla på Booktube och ibland läsa Kindle-böcker på den.

Igår var vi in på en skivmässa på  Grand Hotel men vi hittade inget vi ville ha. Det blev tacopaj till middag och sedan läste jag ut Råttjakten av M.W. Craven. Vi kollade också lite på Living Single (en gammal tv-serie från 90-talet med Queen Latifah).

Idag har jag fixat lite inför jobbveckan och efter sambon har tränat ska vi städa. Det blir också lite bloggfix och förhoppningsvis en del läsning också.

Denna veckas smakebit kommer från My Policeman av Bethan Roberts, från sidan 3:

I considered starting with these words: I no longer want to kill you – because I really don’t – but then I decided you would thonk this too melodramatic. You’ve always hated melodrama, and I don’t want to upset you now, not in the state you’re in, not at what may be the end of your life.
What I mean to do is this: write it all down, so I can get it right. This is a confession of sorts, and it’s worth getting the details correct. When I am finished, I plan to read this account to you, Patrick, because you can’t answer back any more. And I have been instructed to keep talking to you. 
Talking, the doctors say, is vital if you are to recover.