På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en riktigt skön helg. Vi har bara varit hemma själva och bara gått ut för att åka till affären och att lämna återvinningen. Jag började läsa Strandläsning av Emily Henry på fredagen och läste ut den på lördagen. Det tog mindre än ett dygn. Kan verkligen rekommendera den boken.

Igår var det Lauren and the Books Summer #cozyreadingnight mellan 20.00-23.00 så då satt jag i soffan och läste Varför jag inte längre pratar med vita om ras av Reni Eddo-Lodge.

Idag har jag redan jobbat lite med att skaffa vikarier till imorgon och att rätta några matteböcker. Resten av dagen tänker jag läa och fixa med bloggen.
Denna veckas smakbit kommer från Varför jag inte längre pratarmed vita om ras. Från sidan 73-74.

Färgblindhet är en barnslig, ofullgången analys av rasism. Den börjar och sluta med >>diskriminering av personer på grund av deras hudfärg är fel<< utan att ha någon förklaring hur strukturell makt kommer till uttryck i dessa utbyten.
Utifrån en så omogen analys används denna definition av rasism ofta för att tysta människor av färg som försöker artikulera rasismen vi möter. När personer av färg påpekar detta, blir de anklagade för att vara rasister mot vita människor, och så kan ansvaret än en gång undvikas. Färgblindhet accepterar inte giltigheten i strukturell rasism eller historien om vit rasmässig dominans.