En smakebit på søndag: Stöld

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Förra helgen var jag i mina föräldrars sommarstuga med brorsan och hans familj så det var därför min smakbit länkades till Astrid Therese för jag kom inte hem förrän på tisdagkväll.
Vi hade lite omväxlande väder men det blev en del badande också.
Sedan jag kom hem har jag läst ut My Darkest Prayer av S.A. Cosby och Skogen där stjärnorna slocknar av Kristin Harmel.

Jag har börjat förbereda mig lite för jobbstart på torsdag genom att piffa till min planeringskalender.

Igår storstädade jag och lyssnade på Demon Copperhead av Barbara Kingsolver. Jag hade lånat boken från biblioteket men blev tvungen att lämna tillbaka den i fredag när jag bara hunit läsa halva.
Jag lyssnade klart på boken igår kväll och läste också ut En bra dag att dö av Carina Bergfeldt.

Denna veckas smakbit kommer från Stöld av Ann-Helén Laestadius, från sidan s 10:

Mamma och pappa viskade ovanför hennes huvud. Hon var nerbäddad i skoterkälken, inlindad i en filt. Skidorna låg under renhuden. Ingen tänkte ens på att hon skidat hela vägen till gärdet, ingen sa något alls om det. Elsa blundade och snöflingorna som snuddade vid ansiktet smälte fort. Den silvriga frosten i håret var borta och hon var sig själv igen.
Ennà oc isa hade hittat henne sittande vid sin ren. De frågade vad som hänt, men hon var stum. Inne i vanten kramade hon den lilla öronbiten. Blodet hade stelnat men fjunen var lika mjuka. Hon visade de, inte, inte ens när de upprört pratade om att ”den jäveln” tagit öronen, hela ena örat och halva andra. Ibland behövde man öronmärkningen för att kunna bevisa att man ägde renen som blivit påkörd eller dödat av ett rovdjur. Men det här örat skulle ingen få. Hennes Nástegallu var död.

Läst i juli 2023

I juli hann jag med att bada några gånger. Vi var på Gefle Metal Festival i tre dagar och tog en roadtrip till Leksand med svärföräldrarna. Jag hann också läsa en del men nästan 3500 sidor minde än i juli 2022.

Böckers som lästes:

  1. En helt annan historia (Barbarotti #2) – Håkan Nesser
  2. The Life and Death of Sophie Stark – Anna North
  3. Yellowface – R.F. Kuang
  4. Min lyckliga plats – Emily Henry
  5. Sluta aldrig fly – Harlan Coben
  6. The Wayward Bus – John Steinbeck
  7. Steg för steg – Felicia Welander
  8. De bortglömda namnens bok – Kristin Harmel
  9. Huset i det blommande trädet (Wishing Wood #1) – Holly Martin
  10. An Untamed State – Roxane Gay
  11. Folk som sår i snö – Tina Harnesk
  12. Uprooted – Naomi Novik
  13. The Last Remains (Dr Ruth Galloway #15) – Elly Griffiths
  14. 1985 – John Ajvide Lindqvist

Bäst: Folk som sår i snö, Yellowface, The Last Remains, Sommaren 1985, Huset i det blommande trädet och Min lyckliga plats.

Sämst: Steg för steg

Överraskning: Yellowface och De bortglömda namnens bok

Besvikelse: Att jag DNF:ade 4 böcker

5364 sidor lästa

14 böcker lästa

11 egna

8 på svenska

6 engelska

4 i en serie

3 storytel

2 biblioteksböcker

1 ungdomsbok

0 barnböcker

Utmaningar:

Storygraph/Goodreads: 14 (123/150)

Kaosutmaning 2023: 1 (29/40)

Böcker köpta innan 2023: 7 (31/200+)

Finish that series: 0 (10/22)

Sommaren 1985

På Särsö i Roslagens skärgård finns ett kompisgäng – fyra killar och tre tjejer som hängt ihop så länge de kan minnas. Sommaren 1985 har alla utom en fyllt fjorton år och relationerna börjar förändras.
För att visa sig tuffa inför tjejerna gör killarna en båtutflykt till den svårtillgängliga ön Svärtan. På en undangömd strand finner de något otroligt: en sjöjungru.
Inte Disneyvarianten utan en rätt otäck havsvarelse med mänskliga drag. Den är fastknuten och döende eftersom den inte kan ta sig ner till vattnet. Killarna beslutar sig för att ta med varelsen hem, där de gömmer den i ett vattenfyllt badkar i en sjöbod. Men snart visar det sig att sjöjungfrun har förmågor som verkar splittrande på gänget. Vad är den egentligen kapabel till och varför var den fastknuten?

Det är Johannes som är berättaren. Han har en ganska jobbig sommar med föräldrar som nyss berättat att de ska skilja sig. Det här är alltså hans sista sommar på Särsö. Han har också vuxit till sig och upptäcker att han kanske vuxit ifrån vissa av sina vänner. Han är den som är drivande i räddandet av sjöjungfrun och som sköter henne med Mattias. När de tar beslutet att visa Helen sjöjungfrun får det stora konsekvenser som ingen av dem kunde förutse.

Jag tyckte om boken som känns som en nostalgitripp till 80-talet. Nu var jag bara sex år 1985 så jag kommer inte ihåg Live Aid som är en viktig del av handlingen. (Jag har naturligtvis sett delar av det sen).
Passande nog läste jag boken när jag var i mina föräldrars stuga vid havet.
John Ajvide Lindqvist är bokens författare och den fick 4,5 stjärnor på Storygraph.

Författaren har bland annat skrivit:

  • Låt den rätte komma in
  • Hanteringen av odöda
  • Himmelstrand
  • Vänligheten
  • Verkligheten
  • Skriften i vattnet

Uprooted

Agnieszka älskar sin by i den fridfulla dalen, men den närliggande förtrollade skogen kastar mörka skuggor över hennes hem. Många har förlorat sina liv till Skogen och ingen kommer tillbaka oförändrad. Byborna sätter sin tillit till Draken, en en mäktig trollkarl, som skyddar byn men till ett fruktansvärt pris. Var tionde år väljs en flicka ut som måste flytta till Draken och tjäna honom i tio år. När de släpps fria är de förändrade och ger sig av från byn.

Agnieszka fruktar att hennes bästa vän Kasia kommer att väljas när det blir dags, för hon är allt som Agnieszka inte är – vacker, elegant och modig. Men när Draken kommer är det inte Kasia han väljer utan Agnieszka.

Uprooted är inspirerad av gamla folksagor och folktro. Draken är inte en speciellt sympatisk perwson i första halvan av boken. Agnieszka utmanar honom i det mesta och hon visar sig ha väldigt starka magiska krafter.
Jag hade svårt för hur fårhållandet mellan Draken och Agnieszka utvecklade sig.
Boken var lite för långdragen. Den innehöll också en väldans massa upprepningar av hur Agnieszka ser på sig själv.

Naomi Novik har skrivit boken och jag tycker bättre om hennes Temeraire-serie. Uprooted fick tre stjärnor på Storygraph.

En smakebit på søndag: My Darkest Prayer

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Under veckan som gått har jag läst ut Folk som sår i snö av Tina Harnesk (Vilken bok!) , Uprooted av Naomi Novik (lite av en besvikelse) och The Last Remains (En riktigt bra avslutning på serien om Dr. Ruth Galloway).

Jag har också varit till Hildasholm i Leksand med sambon och svärföräldrarna i onsdags. Vi fick en guidad tur i huset och gick sedan runt i trädgården. Vi köpte också en liten fontän som vi har ute på altanen åt katterna.

Idag (fredag) åker jag till mina föräldrars stuga så denna veckas smakbit kommer från en bok som jag inte börjat läsa än. Från My Darkest Prayer av S.A. Cosby, från sidan 3:

I handle the bodies.
That’s what I say when people ask what I do for a living. I find that get one of two responses. They drift away to the other side of the room and give me sideways glance the rest of the night or they let out a nervous laugh and move the conversation in another, less macabre direction. I could say that I work in a funeral home, but where’s the fun in that?

 

The Last Remains

När ett mänskligt skelett upptäcks under renoveringen av ett café kallas arkeologen Dr. Ruth Galloway in. Ruth är annars fullt upptagen av att hela hennes avdelning hotas av nedläggning och hennes kompliceerade förhållande med DCI Nelson.
Skelettet visar sig vara nutida, kvarlevorna efter Emily Pickering, en ung arkeologistudent som försvann 2002. Misstankar faller på Emily´s handledare på Cambridge och på en annan arkeologi entusiast som var en dela av gruppen som samlades veckan innan hennes försvinnande – Ruths vän Cathbad.

Under utredningen upptäcker  Nelson och hans team att arkeologgruppen hade ett minst sagt komplicerat förhållande till varandra och till sin handledare som alla kvinnorna verkade vara förälskade i och männen idolisera. (Precis som Erik, Ruths gamla mentor som visade sig vara en mördande psykopat). Nelsons team försöker hitta en länk mellan gruppen och caféet där Emilys kropp hittades men det är svårt.
Dessutom beter sig Cathbad väldigt underligt och plötsligt en dag försvinner han spårlöst och det verkar inte som han försvunnit frivilligt. Kan Ruth och Nelson hitta honom innan det är försent?

Jag tycker verkligen om alla karaktärerna Ruth, Nelson, Kate, Cathbad, Judy och alla andra. Jag kommer att sakna dem men det var en väldigt bra avslutning på serien.
The Last Remains fick 4,5 stjärnor på Storygraph.

Elly Griffiths är författare till serien som finns översatt till svenska, men den här har inte kommit på svenska än.

Folk som sår i snö

Ingen ska komma och berätta för Máriddja när hon ska dö och ingen kan dra ur 85-åringen sanningen om cancerdiagnosen hon fått. 

Särskilt maken Biera måste hållas ovetande. Den enda hon kan anförtro sig åt är Siri, en växeltelefonist i den nya telefonapparatmaskinen som gubben skaffat bakom hennes rygg. 

Kajs mamma är död utan att ha yppat sin hemlighet. Kan Norrbotten ge Kaj en plats att slå rot och kommer Mimmi våga be honom om det hon längtar efter mer än allt? För sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn för då kan allt gå förlorat.

Det börjar med andra ord bli hög tid att tjuvskjuta en älg. Och tända på en lada.

En helt fantastisk debutroman som är gripande, sorglig och samtidigt väldigt rolig. Máriddja är verkligen en ovanlig karaktär som har väldigt annorlunda lösningar på problemen som uppstår.
Boken berättar också om samisk historia, kultur och hur tvångsförflyttningarna påverkade alla.
Kaj är en speciell karaktär som inte är så sympatisk ibland men ju mer vi lär knna honom desto mer förstår vi och han själv varför allt blev som det blev.

Boken är skriven av Tina Harnesk och den är nominerad till Årets bok 2023. Jag blev helt golvad av den och tårarna rann på slutet. Den fick fem stjärnor på Storygraph och nu måste jag köpa boken.

 

Huset i det blommande trädet

När Indigo Bloom beger sig till det idylliska Wishing Wood i Wales har hon en stor nyhet med sig. För två månader sedan delade hon en fantastisk natt med en man som hon inte kunnat sluta tänka på. Trots det trodde hon aldrig att hon skulle träffa River Brookfield igen, och hon trodde definitivt inte att hon skulle behöva berätta att hon är gravid med hans barn. 

Indigo kan inte låta bli att drömma om ett lyckligt slut. Det finns bara ett problem: River minns inte vem hon är.

Förkrossad över att deras natt tillsammans betydde så lite för honom bestämmer sig Indigo för att varken avslöja vem hon är eller att hon är gravid. Men ju mer de umgås, desto tydligare blir det att de delar ett väldigt speciellt band. Och kanske minns River trots allt mer än vad Indigo tror …

Det är riktigt krångligt för Indigo när hon kommer till Wishing Wood. Hon har varken jobb eller lägenhet och tillråga på allt så tror hon att Meadow är Rivers fru. Trots det väljer hon att stanna när hon blir erbjuden ett jobb.
River känner inte igen henne men det är inte så konstigt eftersom hon hade en helt annan hårfärg och färgade linser när de träffades.

Indigo har väldigt dålig självkänsla och tror att ingen vill ha henne. Hon har två olikfärgade ögon efter trafikolyckan då hon förlorade barnet som hon väntade med sin dåvarande pojkvän. Pojkvännen som tyckte hon var motbjudande med sina ärr och ögon efter olyckan.

River är på ungefär samma nivå och har alltid anklagat sig själv för att hans föräldrar övergav honom och hans småbröder. Så när hans flickvän Danielle blev gravid gifte han sig med henne direkt. Tyvärr var de helt fel för varandra och det slutande med en skilsmässa och nu är han ensam med sin älskade dotter Star.  Men han är helt övertygad om att han inte är gjord för förhållande.

Jag gillade verkligen den här boken och alla karaktärer. Den är mysig, rolig och väldigt lättläst. Den fick 3,5  stjärnor på Storygraph. Huset i det blommande huset är den första delen i Wishing Wood-serien. Nästa bok i serien heter Kärlek bland trädkronorna (och jag har den väntande i hyllan). Författaren heter Holly Martin och det här är den första boken jag läst av henne och den första som är översatt till svenska.

Jag fick boken i en I LAV LIT-box.

En smakebit på søndag: Folk som sår i snö

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Läsningen har gått sådär i veckan. Jag har DNF:at (slutat läsa) The Girls from Corona Del Mar av Rufi Thorpe, The Wallcreeper av Nell Zink och Den utstötte av Michelle Paver. Men jag har också läst Huset i det blommande trädet av Holly Martin och blev positivt överraskad av hur myckeet jag tyckte om den.

I fredags grillade vi med några kompisar i regnet, gosade med katter och spelade Uno. Det var en väldigt trevlig kväll.

Igår kom Mya, Thor och Theo hit och fikade.

Sen åkte vi till svärföräldrarna för att fika med sambons moster och kusin och hans morbror med familj och hunden Benny.

Idag har vi inget inplanerat så det borde bli en del lästid. Denna veckas smakebit kommer från Folk som sår i snö av Tina Harnesk från sidan 22:

Varje gång Kaj  besökt sin mamma under det senaste året hade han önskat att hon skulle dö. Det var inget han ens skämdes över. Möjligen förstod hans mor vad han hoppades på, och unnade honom det också, för hon avrundade alla deras samkväm med en beklagande suck genom näsan. Som om hon menade: Tyvärr inte den här gången heller. Och den hägrande feta damen nöp frökenaktigt ihop läpparna  om sin sång. Varenda eviga gång.
Det var inte det att Kaj  velat se se sin mor lida. Tvärtom unnade han henne mjuka  fjät mot den sortens fridsamma hädangång, som antagligen alla mycket sjuka människor önskar sig innerst inne. 

 

An Untamed State

Mireille Jameson, dotter till en välbärgad familj i Haiti och numer boende i USA, kidnappas i Port-au-Prince mot en lösesumma på 1 miljon dollar. I 13 dagar hålls hon fången medan hennes far vägrar betala och hennes man kämpar för att få henne fri. När hon äntligen släpps börjar hennes mödosamma kamp för att återvända till sitt liv.

Boken är uppdelad i två delar och i den första får vi följa Mirielle från det hon kidnappas till att hon släpps. Det är fruktansvärd läsning hur hon misshandlas, torteras och våldtas. Hur hon kämpar för att överleva men stänger av delar av sig själv. När hon till slut släpps fri vet hon knappt sitt namn, känner inte igen sin man eller kommer ihåg sin son.

Jag var så fruktansvärt arg när jag läste boken. Främst på hennes pappa som vägrar betala lösensumman av princip. Den andra delen av boken handlar om hur Mirielle försöker gå vidare, men det är nästan omöjligt på grund av hennes trauman och att hon vägrar gå till läkare eller psykolog. Hon känner sig smutsig och vill inte bli vidrörd av vare sig sitt barn eller sin man.

Jag hade svårt för Mirielle och hennes man Michaels förhållande redan innan kidnappningen. Vi får veta hur de träffades och hur de till slut blev tillsammans, förlovade sig, gifte sig och skaffade barn. De var inte speciellt bra för varandra och betedde sig väldigt underligt mot varandra. Jag tycker inte det är romantiskt med en kille som inte fattar när någon säger nej. Sen betedde hon sig som en snorunge flera gånger som att hon springer iväg (barfota i underkläderna) när han friar eller att hon åker iväg och tar in på ett hotell när hon blir gravid (utan att tala om för honom, de är gifta) och väntar på att han ska spåra henne genom hennes kreditkort. Vem gör så?

Författaren heter Roxane Gay och jag har tidigare läst Bad Feminist av henne. An Untamed State fick 3,5 stjärnor på Storygraph. Jag fick boken genom The English Bookshop’s Bookclub för nästan 10 år sedan.

Boken finns utgiven på svenska som I vilt tillstånd.