by

Viggo x 3

Viggo och rädslolistan

Viggo är sju år och två månader och har lugg ända ner i ögonen. Han bor i ett grönt hus tillsammans med pappa och lillebror, och varannan helg bor mamma också där. Annars bor hon i Köpenhamn, i Danmark. Därför kan Viggo svära på danska. Det är nästan som på svenska, fast inte riktigt.

Viggo har en hemlig lista, en rädslolista. På listan ritar han allt han är rädd för, och det är många olika saker: mörker, eldgafflar, monster utan huvuden, monster med huvuden, brinnande hus
Det är rätt jobbigt att vara rädd för en massa grejer, särskilt när det snart är halloween och kvarteret kommer att krylla av spöken, häxor och läskiga mumier. Och det är väldigt jobbigt att inte kunna berätta för någon hur rädd man är.

En helt underbar första bok i serien. Det står att böckerna kan läsas fristående men jag tycker att det ger mer att läsa dem efter varandra.  Lisa Bjärbo är en mästare på att skriva trovärdigt om barns rädslor, känslor ocg vardag när en går i ettan. Jag tycker om hur bra skildrat Viggos hemmaliv är med pappa och lillebror Nils och hur bröderna längtar efter mammahelgerna när mamma kommer hem till dem.
Johanna Magorias bilder är så fina!

Viggo och mammalivet

Äntligen har mamma jobbat klart i Danmark, och nu kommer hon hem till Sverige! Hon ska flytta in i en lägenhet alldeles intill Viggos skola, och Viggo och lillebror Nils ska bo hos henne varannan vecka och i huset hos pappa varannan vecka.

Viggo är så otålig, han kan knappt vänta tills mamma flyttar hem. Det kommer att bli fantastiskt! Mamma är ju nästan aldrig trött och sur, sådär som pappa är ibland, och hon vill nästan alltid gå till simhallen och kolla film och köpa godis. Och dessutom är lägenheten de ska flytta in i säkert suuuuuperlyxig, med väggar av guld, flera stora teveapparater, bubbelpool i badrummet och en eller två hundvalpar!
Särskilt det där med hundvalparna är viktigt. Viggo och hans kompis Malte har nämligen en hemlig hundklubb, och när Malte får höra att Viggos mamma nästan har lovat honom en hund blir han eld och lågor.

Men hur är det egentligen med den där hunden? Och bubbelpoolen, och alla teveapparater? Kommer mammalivet verkligen att bli sådär fantastiskt som Viggo föreställt sig?

Precis lika bra som Viggo och rädslolistan. Kan bara rekommendera alla att läsa den. Jag läste den genom Storytel men har sedan köpt boken genom Bokbörsen.

Viggo och kärlekskaoset

Hur känns det egentligen att vara kär? Som att man vill dansa fånigt i köket och skicka en massa hjärtan i telefonen, som pappa gör till sin nya tjej? Eller som att man vill pussas hela tiden och nästan äta upp någon, som mamma vill göra med Nils? Eller kanske, kanske, kanske som att man blir alldeles bubblig och skrattig, som Viggo blir när han träffar Roya på stranden?
Det händer mycket i Viggos liv just nu. Han har fått en egen hund, boxervalpen Kira. Och snart, snart, snart fyller Viggo åtta år, och då ska han inte ha kalas. Han ska ha lan! Valp-lan, närmare bestämt. Men vilka ska han bjuda? Malte såklart, och så kanske Roya. Fast det vågar han inte säga till Malte …

Hög igenkänningsfaktor på det här med kärlek. Supermysigt med Viggos hund Kira och hur det kan krångla till sig med kompisar

Alla böckerna i serien har fått fem stjärnor på Storygraph. Katja Tydén är författare till serien och Johanna Magoria är illustratör.

 

 

by

Tisdagstrion: Selma Lagerlöf

Den här veckan är temat för tisdagstrion:  Selma Lagerlöf

Fler trios finns hos  SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.

  1. Jerusalem – Selma Lagerlöf
    Jerusalem är berättelsen om en stark väckelsevåg som delar en socken i Dalarna – en handfull familjer följer kallelsen och beger sig till det heliga landet medan andra väljer att bli kvar på sina gårdar. Med starka färger och i dramatiska konflikter gestaltar Selma Lagerlöf här de teman som går djupast i hennes författarskap: trons makt och kärlekens förunderliga vägar.
  2. Kejsaren av Portugallien
    Dottern Klara Fina Gulleborg är livets ljus för den värmländske torparen Jan i Skrotlycka. När hon ger sig iväg till storstaden och dras till det lättsinniga livet där spränger hans vanmäktiga faderskärlek allt förstånd, och han vandrar in i vansinnets rike: han blir Kejsarn av Portugallien.
  3. Jag vill sätta världen i rörelse: en biografi över Selma Lagerlöf – Anna-Karin Palm
    Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner.
    Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen
by

Nu börjar vi ettan

Kompisarna från förskoleklass är tillbaka i Lövåkers skola för nu börjar de minsann ettan!

Livi är överlycklig att äntligen få läxor och egen bänk med lock. Stian har fortfarande myror i byxorna och det har visst nykomlingen Abdi också. Pablo tycker att fotboll får alldeles för lite plats i schemat och Ester får en glad överraskning. Morgan undrar hur det ska gå med den nya läraren Evelina – hon är ju inte alls som Marianne!

Att börja ettan är roligt, pirrigt och lite läskigt. Tänk om man måste läsa högt fast man inte kan? Vad gör man om ens kompis hellre vill leka med någon annan? Eller om man bara inte kan komma ihåg att räcka upp handen innan man pratar?

Följ med barnen under deras första termin i ettan!

Det här är den fjärde delen i Nu börjar vi skolan-serien. Nu är det alltså dags för klassen som vi fått följa genom förskoleklassen att börja i ettan.
Mysig med hög igenkänningsfaktor! Så fina illustrationer!

Boken fick 4,5 stjärnor på Storygraph.

De andra delarna i serien heter:

  1. Nu börjar vi skolan
  2. Vi i klassen
  3. Snart sommarlov
  4. Nu börjar vi ettan

Författaren heter Katja Tydén och illustratören Ingrid Flygare.

by

En smakebit på söndag: Mödramärg

En smakebit p� s�ndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Just nu verkar Astrid Therese ha en paus men jag fortsätter att dela en smakebit ändå.

Jag var helt slut efter den första hela jobbveckan. Har inte vant mig vid att gå upp före klockan sex och ta bussen/bussarna till jobbet. Sambon sin sista semestervecka. Det var skolstart i onsdags för eleverna så nu har jag börjat med mina nya ettor. De är nitton småttingar med spring i benen. Jag har också träffat mina ”gamla” treor som nu är fyror och kvar på skolan på grund av att de inte får plats på skolan de skulle ha börjat på.

Jag har lyssnat/läst Kom ihåg mig av Abby Jimenez på bussen och hemma under den första delen av veckan. Sedan har börjat jag lyssnat/läst Mödramärg av Tina Harnesk.

På fredagskvällen var jag med brorsan, Mya, Theo och Thor till Furuvik där vi åkte Spökjakten och radiobilarna. Vi kollade också på Norlie & KKV. Det var jättekallt!


Igår var vi bara hemma förutom en tur till affären. Jag städade och sambon lagade svamprisotto. Sen kollade vi på fyra avsnitt av den andra säsongen av Wednesday och två avsnitt av The Summer I Turned Pretty.

Idag ska vi åka och kolla när Thor har sammandrag med fotbollen. Sen behöver jag förbereda jobbveckan och fixa lite med bloggen.

Denna veckas smakebit kommer från Mödramärg av Tina Harnesk, från sidan 15:

Hon hette inte Snorre Sturlasson. Ej heller Rullgardina Krusmynta. För det kunde hon åtminstone uppbåda lite tacksamhet. Men det var ett av få ting i frågan hon kändde uppskattning beträffande. Hon hade alltid ansett att namn gav värdefulla ledtrådar om bäraren. En Ingela var till exempel alltid en menlös kvinna. Ofta tandhygenist –  och närsynt. Någon sympatisk Kim hade hon ännu inte stiftat bekantskap med; vare sig manlig eller kvinnlig. Någon Kim hade hon inte mött under sina fyrtio år på jorden om man skulle vara noga, men det var inte poängen. 

by

Far inte till havet

När Ingá och Rávdná kommer hem till sommarlandet ligger byn redan under vatten. Utan att förvarna dem har Bolaget dämt upp sjön igen, och det som var en gång var ett sjösystem har blivit ett ogästvänligt hav. I djupet skymtar kåtornas tak när de ror ut för att rädda det som går.

Runtom dem kliver det moderna samhället närmare, men de nya elledningarna dras högt ovanför dem, utan att ansluta. I luften knastrar elen och fåglarnas kvitter försvinner.

När Rávdná bestämmer sig för att bygga ett riktigt hus, trots att hon egentligen inte får lov som nomadiserande same, blir den lilla familjen mer och mer distanserad från de övriga i byn. Och vattnet, det kommer obönhörligt tillbaka.

Ingá och Rávdná bor tillsammans med Rávdnás syster Ánne. Ánne är den av systrarna som är mer moderligt och tar hand om Ingá. De är mycket nära varandra medan Rávdná uppfattas som mer kall.
Systrarna har varit med om att samebyn fått flytta förut när sjön dämts upp. Nu sker det alltså igen. Utan att de fått en chans att rädda sina ägodelar.
Vi får följa familjen med några års mellanrum och se hur de påverkas. Det är hjärtskärande hur Rávdná kämpar mot Bolaget och staten men utan någon framgång. Istället glider hennes dotter ifrån henn

En engagerande och tankeväckande bok om vad förlusten av ens hem och levnadssätt kan ha för följder.
Jag tyckte om greppet att sjön själv har en egen röst.

Boken fick 3,5 stjärnor på Storygraph. Jag växlade mellan att läsa den fysiska boken och lyssna på den genom Storytel med Stina Ekblad som uppläsare. Jag har tidigare läst Elin Anna Labbas sakprosa Herrarna satte oss hit: om tvångsförflyttningarna i Sverige

 

by

Döda drömmars ö

Molly har aldrig känt sig hemma någonstans, men när hon får åka på internat över sommaren för att gå en skrivarkurs hoppas hon att äntligen få det sammanhang hon drömt om. Svalö, eller Döda drömmars ö som den kallas, ligger långt ute i skärgården och domineras av den gamla kråkslottsliknande skolan där hon ska tillbringa sommarlovet. Först är allt fantastiskt: Molly träffar nya kompisar, kommer igång med skrivandet och blir inspirerad av den karismatiska skrivarkursläraren Cordelia Backe, vars spökhistorier hon vuxit upp med. Till och med hennes kroniska sjukdom, som alltid har hållit henne tillbaka, verkar ha blivit bättre. Kan det vara havsluften?

Molly förstår att det finns en anledning till att just hon hamnat på Döda drömmars ö – och att det är det som hennes berättelse på skrivarkursen måste hamna om. Bara hon vågar blicka inåt, känna efter. Klasskompisen Max inspirerar henne att våga skriva om sitt innersta.

Men så börjar underliga saker hända. Natt efter natt drömmer Molly om svart, iskallt vatten. Och hur hon än försöker blir berättelsen hon skriver på inte som hon tänkt sig.

Först kommer drömmarna … och sedan kommer de döda.

Välkommen till Döda drömmars ö.

Jag tycker verkligen om Helena Dahlgrens sätt att skriva oavsett om hon skriver för barn, ungdommar  eller vuxna så innehåller hennes berättelser så mycket på relativt få sidor. Allt är lika välskrivet, spännande och omöjligt att sluta läsa.
Jag hade älskat Döda drömmars ö i tolvårsåldern. Allt är mystiskt, melankoliskt och gotiskt. Jag får Maria Gripe-vibbar.
Gillar också att en av karaktärerna heter Cordelia (blinkning till Anne Shirley).

Boken fick fyra stjärnor på Storygraph. Boken riktar sig (enligt Adlibris) till åldersgruppen 12-15 år.

by

Tisdagstrion: Västkusten

 

Den här veckan är temat för tisdagstrion:  Västkusten

Fler trios finns hos  SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.

Jag har läst de två första och vill läsa den tredje.

  1. Stormvakt – Kristina Ohlsson
    Efter en räcka framgångsrika spänningsromaner startar Kristina Ohlsson med ”Stormvakt” en ny deckarserie om den stillsamme före detta finansmannen August Strindberg. Han anländer till Hovenäset i Bohuslän samma blåsiga natt som den mycket omtyckta läraren Agnes spårlöst försvinner. Bakom sig har August lämnat en framgångsrik karriär för att förverkliga sin dröm och öppna ”Strindbergs second hand”. Äntligen ska han få ägna sig åt något han älskar, och dessutom på en plats som han längtat efter att återse.
    Men hela västkustidyllen skakas av Agnes försvinnande. Polisen, med den empatiska och drivna Maria Martinsson i spetsen, söker efter henne dag och natt. Hoppet om att Agnes ska hittas vid liv blir allt mindre. Vad är det hon har råkat ut för? Och varför får August den obehagliga känslan av att han själv sitter på en del av gåtans lösning?
  2. Sommarplåga – Hanna Jedvik
    Skejtaren Alma ska tillsammans med sin pappa tillbringa sommaren på deras lantställe på västkusten. Hon räknar ner dagarna tills de kommer dit, tills hon äntligen får träffa Mira igen. Mira, som varit hennes bästa vän sedan de var små och som Alma är hemligt förälskad i.
    För det är den här sommaren allting ska hända, nu eller aldrig.
    Men Mira har med sig Hampus och ingenting blir som det var tänkt, istället utvecklar sig ett omöjligt triangeldrama där alla strävar åt olika håll. Alma kommer på sig själv med att sakna Hedvig som är kvar i stan med sin poesi och sina två katter, Hedvig som hon egentligen inte känner så bra, men som hon inte kan sluta tänka på.
  3. Katthotellet vid kusten – Jessica Devert
    När Jonna blir vräkt från sin drömlägenhet och dessutom inser att hennes förlupne före detta pojkvän lurat henne på pengar rasar världen ihop. Utan jobb eller någonstans att bo tar hon sina fyra älskade katter och åker till sin farfar i Bohuslän, som hon inte träffat på trettio år. Hon får flytta in i hans gästhus på Räkholmen och de börjar lite trevande lära känna varandra och sin gemensamma släkthistoria.
    Ett steg i taget lär Jonna känna den lokala frisören, den snygge snickaren och de som bott på ön i hela sitt liv – ett speciellt och lite svåråtkomligt folk. Att träffa någon ny kärlek är hon inte intresserad av, men när det visar sig att byns rikemansson älskar att dansa lika mycket som hon – då vaknar något till liv i hennes hjärta. Kanske finns det chans till lite allt möjligt på Räkholmen?
by

Vykort från en mördare

Hösten 1994 landar ett vykort i en brevlåda på Söderslätt. Kortet föreställer en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Den som tar emot vykortet har bara timmar kvar att leva.

Efter sommaren har Gunni Hilding lämnat brottsroteln och återgått till ordningspolisen. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen, men Gunni är övertygad om att någon vet var hon finns och den här gången tänker Gunni inte svika sin syster.

När Trelleborgspolisen ställs inför sin mest komplicerade utredning hittills ber brottsrotelns chef Valter Roos om Gunnis hjälp. Men är Gunni beredd att återvända? Snart står det klart för alla inblandade att de går en kamp mot klockan – och att fler liv ligger i vågskålen.

Så väldigt obehaglig bok. Välskriven men så mörk och den kröp verkligen under skinnet på mig.  Det är dels själva mordhistorien som är väldigt spännande och otäck men också Gunnis kamp för att försöka hitta och rädda sin syster Gerd från hennes vidriga karl.

Jag tycker att karaktärerna får mer djup i Vykort från en mördare. Vi lär känna Gunni, Inga och Valter mer.
Slutet var en riktig cliffhanger.

Mattias Edvardsson är författare till Vykort från en mördare som är den andra delen i serien Brottsplats Söderslätt. Den fick 4,5 stjärnor på Storygraph. Den första delen i serien heter Gravglänta.
Jag kommer absolut att läsa vidare i serien.l

by

En smakebit på söndag: Dream Count

En smakebit p� s�ndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Just nu verkar Astrid Therese ha en paus men jag fortsätter att dela en smakebit ändå.

I måndags var jag till Furuvik med Mya, Theo och Thor. Vi kollade på djuren, åkte radiobilarna, Draken, Spökjakten, Flodfärden och Tekopparna. Mya och Thor åkte Skytower också. På väg ut ur parken kollade vi på lemurerna och de två röda vari. Oj vad de sistnämnda hoppade, sprang runt och lekte. De var jättehögt uppe i trädet.
Thor följde med mig hem ooch lekte med katterna i några timmar.

I tisdags städade jag och sen kom Thor hit igen. Han lekte med katterna och sen gick vi till skolgården och spelade fotboll.
I onsdags började jag jobba igen och tog bussen till jobbet. Det är drygt när det fortfarande är sommartidtabell efersom de går var  20 minut och jag ofta missar när jag ska byta buss på stan eftersom den första bussen alltid är sen.
Det gick bra att börja jobba igen. Kul att träffa kollegorna igen och de nya lärarna i fyran.
När jag kom hem tog sambon och jag en kvällspromenad.

På tordagen var det riktigt varmt. Men det kände en inte av så mycket för vi har så kallt på skolan. Efter jobbet ringde Thor och frågade om jag ville följa med till Furuvik och bada. Så det blev kvällsbad.

I helgen har vi bara varit hemma. Jag har läst en del barnböcker som jag lånade hem från biblioteket i fredags. Vi har också fortsatt kolla på Shrinking och sett de tre sista avsnitten av Tordyveln flyger i skymningen.

Idag ar jag tränat och ska fixa lite med bloggen. Klockan fem ska vi till svärföräldrarna på middag.

Denna veckas smakebit kommer från Dream Count av Chimamanda Ngozi Adichie, från sidan 3:

I have always longed  to be known, truly known, by another human being. Sometimes we live for years with yearnings that we cannot name. Until a crack appears in the sky and widens and reveal us to ourselves, as the pandemic did, because it was during lockdown that I began to sift through my life and give names to long unnamed. I vowed at first to make the most of this collective sequestering: if I had no choice but to stay indoors, then I woukd oil my thinning edges every day, drink eight tall glasses of water, jog on the treadmill, sleep long, luxurious hours, and pat rich serums on my skin. I would write new travel pieces from unused notes, and if lockdown lasted long enough, I might finally have the heft I needed for a book.
But only days in, and I was spiralling inside a bottomless well.

 

by

Skam

Marina återvänder till Kiruna efter ett år söderöver. Rötternas dragningskraft går inte att stå emot. Men hemma har ingen glömt det som hände, särskilt inte de strängt troende laestadianska släktingarna.

Tillbaka på sina barndomsgator börjar hon ifrågasätta vem hon blivit och varför.

Uppväxtens plågsamma oro för att straffas för sina synder kommer upp till ytan. Och det går inte längre att blunda för självföraktet som tvingade henne att dölja sitt ursprung.

Hur ska hon kunna läka såren och vem bär ansvaret för skammen som gått i arv?

Den avslutande delen i Sápmi-trilogin av Ann-Helén Laestadius. Här handlar det om Marina som är född på 70-talet och som vi får följa på 80- och 90-talet.
Hon är same men hon har aldrig fått lära sig språket. I alla fall inte som hon kommer ihåg det. Hennes mamma har pratat samiska med sin syster och morföräldrarna också. Marina tycker inte att hon passar in. Hennes morbröders barn pratar samiska.
Sen är det hennes pappas sida som är laestadianer. De kräver att Mariana ska vara med i kyrkan och hon mår inte bra av det. Pappans äldre bror med familj är ju helt hjärntvättade. Marina tvingas ihop med kusinen Eva som är ett riktigt dygdemönster så länge de vuxna ser men hon är inte alltid så snäll annars.

Jag förstår inte hur Marinas föräldrar kan tillåta att farmodern och farbroderns familj ska bestämma över Eva. De är så flata och låter dem behandla henne hur som helst medan de själva slipper vara med i kyrkan så mycket.
Sen är inte Marina så snäll heller. Ja hon var kär i Daniel först men hennes kusin är den som gifter sig med honom. Det är inte okej att göra som hon gjorde heller.

Jag har tyckt om hela trilogin och har lärt mig mycket under läsningen. Boken fick fyra stjärnor på Storygraph.

De andra delarna heter:

  1. Stöld
  2. Straff
  3. Skam