Harvey

Om ett dygn ska domen falla, den som kan förändra allt. Filmproducenten har flytt undan reportrarna och förskansat sig i ett lånat hus utanför New York. Han tänker på att han måste sätta igång med ett nytt filmprojekt, att någon borde filmatisera Don DeLillo; han tänker på sina barn och barnbarn, ska de komma och hälsa på? Staben runt omkring – assistenter, medarbetare, tjänstefolk, en massös – trippar på tå kring det faktum att något avgörande ska hända imorgon.

Naturligtvis handlar det om Harvey Weinstein. Han lever i total förnekelse och är övertyga om att han kommer att frikännas. Han har väl inte gjort något fel…
Allt berättas under dygnet före domen. Vi får aldrig veta vad som händer men vi vet så klart.
Harvey ser på sig själv som någon slags gudfader.

Boken var lättlyssnad och väldigt kort. Jag har tidigare läst Flickorna och Daddy av författaren Emma Cline. Det är något med hennes sätt att skriva som inte riktigt fungerar för mig. Jag blir helt enkelt inte berörd.
Jag lyssnade på boken genom Storytel med Anna Thiam som uppläsare.

Harvey fick tre stjärnor på Storygraph. Daddy fick två och Flickorna tre.

Daddy

En ung kvinna jobbar i klädbutiken har börjat stämma träff med män som vill köpa använda trosor. En vuxen dotter återvänder hem över jul och håller mesta möjliga avstånd till sin pappa.
Två flickor som lämnats vind för våg på en hippiegård fascineras av Mansonmorden och börjar fota varandra i en lek som spårar ur. Alla söker de något och alla går de en balansgång mellan sin egen längtan och hotet om våld, som tycks allestädes närvarande.

Daddy innehåller tio noveller av Emma Cline. Tyvärr är detta inget för mig. Jag tycker att alla noveller känns oavslutade. De bara slutar abrupt. Alla är så jäkla deprimerande också med ganska osympatiska karaktärer.

Jag har tidigare läst Flickorna av samma författare och den var ingen hit heller. Den fick tre stjärnor.
Daddy får två stjärnor. Kanske läser jag Harvey av samma författare, men det är inte säkert.

Jag lånade boken från biblioteket.

En smakebit på søndag: Isbrytare

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en riktig skitvecka och helg. Jag har haft gallstensanfall från och till från onsdag morgon fram till nu. Det har inte gått över än. Så i fredags var jag in på akuten som konstaterade att mina levervärden var för höga så jag fick komma dit igen igår. Levervärdena är fortfarande höga men jag fick åka hem igen och fortsätta med värktbletterna. Men om jag fick feber skulle jag komma in igen. På måndag ska jag på röntgen så det blir inget jobb då och sen får vi se.
Tyvärr så gjorde det här att jag missade Gävlitt som pågår fredag-söndag. Blä!

Jag har läst ut Daddy av Emma Cline medan jag väntade på akuten. Tyvärr tyckte jag inte alls om den. Jag läste också Mysteriet i Frostköping av Eva Hildén igår och Isdraken av George R.R. Martin som jag tyckte om.

Denna veckas smakebit kommer från Isbrytare (andra delen  i Strindbergserien) av Kristina Ohlsson, från sidan 2 (av 431 läser på Kindlen):


Skridskoåkning uppskattades av alla.  Barn och vuxna susade fram och tillbaka över isen. Det var ett magnifikt skådespel. Solen sken från en klarblå himmel och speglade sig i de karga, snötäckta klippor som reste sig runt viken.
Hovenäsborna sa att det var åratal sedan man fick uppleva en sådan ihållande kyla. Äntligen en riktigt vargavinter. Någon drog sig till minnes vintrar så kalla att havet frös och istäcket sträckte sig ända ut tull Hållö utanför Kungshamn. Kanske skulle de få uppleva något liknande även denna gång.
En som verkligen uppskattade både skridskoåkning och kylan var den så kallade stockholmaren. Mannen med det osannolika namnet August Strindberg hade nu bott på Hovenäset i snart ett halvår, men kallades fortfarande nyinflyttad.