En jul av minnen

Julia Erlandsson har inte varit hemma i Lummeby på tolv år. Men när hennes pappa bryter benet och inte orkar resa till henne över julen tvingas hon tillbaka. Minnen från det förflutna jagar henne och trots att hon försöker söka skydd i böckernas värld gör allt henne påmind om vad som hände där för tolv år sedan. Det som fick henne att lämna allt och fly.

När Martin Bäckmans mamma drabbades av alzheimers och flyttade in hos honom sattes allt annat på paus. Nu, flera år senare, står han ensam i sitt stora hus när modern tvingats flytta in på hem. Han inser att han befinner sig i lite av en livskris och vet inte riktigt vad han ska göra härnäst. Inte blir det lättare av att hans ungdomskärlek plötsligt dyker upp efter att ha försvunnit spårlöst ur hans liv så många år tidigare.

En ramance och julroman som inte är så sockersöt som den ser ut. Boken tar upp svåra saker som självmord, ångest, skuldkänslor, psykisk sjukdom, alzeimers och att förlora sin förälder.

Det var den första boken jag läste av författaren Gabrielle P Kjeilen. Den fick tre stjärnor på Goodreads. Jag läste boken på min Storytel Reader.

En smakebit på søndag: Frågar åt en vän

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har hunnit med en hel del den här veckan. Fram till och med onsdag var jag på jobbet innan det blev jullov. Vi fick ju till och med en vit jul i år.

Julaftonen firades med sambon hos mamma och pappa med brorsan, Mya, Theo och Thor. Vi åt gott, fick besök av tomten och spelade spel.


På juldagen var vi till sambons föräldrar och åt julmat igen.
Men jag har hunnit med att läsa en hel del också som En sagolik jul av Sofia Ymén, En jul av minnen av Gabriella P Kjeilen och The 12 Days of Christmas av Poppy Alexander.
Jag har också börjat titta på And Just Like That (fortsättningen på Sex and the City).

Denna veckas smakbit kommer från Frågar åt en vän av Sara Molin, från s 57:

I omklädningsrummet på måndag morgon berättar jag för Harmony om mitt klavertramp under bröllopsplaneringen.
”Okej”, säger Harmony, ”så ditt grova brott är att du råkade förslå en psalm  som inte är en typisk bröllopspsalm?”
” Som är en begravningspsalm”, förtydligar jag. ”Du skulle ha sett hans min när han frågade om jag ser på vårt bröllop som döden.”
”Förlåt, men du får komma med något mer brutalt och sensationellt om du vill ha någon medkänsla från mig. Menar du på allvar att han går runt och surar för att du var lite disträ och sade fel sång? Jag håller fast vid att ni skulle må bra av en mer avslappnad inställning till alltihop. Dra till Vegas med er. Gift er till en Elvis-låt, bli berusad och skit i att styra upp allt in i minsta tråkiga detalj.”
Vad Harmony inte förstår är att ett sådant förslag från mig sannolikt skulle bli spiken i kistan för hela bröllopsplaneringen.