Ta ner solen

Ella Eriksson bor med sin farmor i Sollentuna och vill bli meteorolog. Det är ett sätt för henne att få kontroll över sin tillvaro, för hela sitt liv har hon brottats med konsekvenserna av en mycket ovanlig diagnos: hon tål inte solljus.
I heltäckande kläder och solhatt tar hon sig an världen, då minsta gnutta solsken kan få det att bränna i huden. Människors blickar och viskande hade gjort dubbelt så ont om det inte varit för hennes farmors omsorg, och för omtanken från hennes vänner: Sebastian, Viktor och Mitra, som funnits där för henne i vått och torrt, Men efter en incident på deras studentdag lämnas Ella sängliggande med svåra smärtor och vännerna glider allt längre från varandra.
När Ella äntligen påbörjar sin meteorologutbildning tvingas hon för första gången att stå på sina egna ben. men vuxenlivet bjuder på fler utmaningar än hon väntat sig, och då hemligheter från för börjar uppdagas inser hon att den omtanke hon uppskattat hos sina vänner kanske inte enbart varit av godo. Och vad var det egentligen som hände den där studentdagen?

Jag tyckte om att diagnosen EPP  som huvudpersonen Ella lider av är så bra beskriven. Författarens kusin har sjukdomen. Jag visste inget om den innan jag läste boken.

Jag har läst alla andra böcker som författaren Sara Molin har skrivit. Tyvärr blev jag inte lika förtjust i den här. Den var underhållande men kändes lite väl långsam. Jag irriterade mig på hur Ellas farmor och faktiskt också hennes vänner ska skydda henne hela tiden. Hon blir ju i stort sett omyndigförklarad av dem. Speciellt Viktor och Mira går över gränsen flera gånger.Sedan var jag inte helt övertygad om Ella och Sebastians kärlekshistoria heller.

Boken fick tre stjärnor på Storygraph. Författaren Sara Molin har också skrivit:

  • Som en öppen bok
  • En oönskad julklapp
  • Frågar åt en vän

En smakebit på søndag: Frågar åt en vän

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har hunnit med en hel del den här veckan. Fram till och med onsdag var jag på jobbet innan det blev jullov. Vi fick ju till och med en vit jul i år.

Julaftonen firades med sambon hos mamma och pappa med brorsan, Mya, Theo och Thor. Vi åt gott, fick besök av tomten och spelade spel.


På juldagen var vi till sambons föräldrar och åt julmat igen.
Men jag har hunnit med att läsa en hel del också som En sagolik jul av Sofia Ymén, En jul av minnen av Gabriella P Kjeilen och The 12 Days of Christmas av Poppy Alexander.
Jag har också börjat titta på And Just Like That (fortsättningen på Sex and the City).

Denna veckas smakbit kommer från Frågar åt en vän av Sara Molin, från s 57:

I omklädningsrummet på måndag morgon berättar jag för Harmony om mitt klavertramp under bröllopsplaneringen.
”Okej”, säger Harmony, ”så ditt grova brott är att du råkade förslå en psalm  som inte är en typisk bröllopspsalm?”
” Som är en begravningspsalm”, förtydligar jag. ”Du skulle ha sett hans min när han frågade om jag ser på vårt bröllop som döden.”
”Förlåt, men du får komma med något mer brutalt och sensationellt om du vill ha någon medkänsla från mig. Menar du på allvar att han går runt och surar för att du var lite disträ och sade fel sång? Jag håller fast vid att ni skulle må bra av en mer avslappnad inställning till alltihop. Dra till Vegas med er. Gift er till en Elvis-låt, bli berusad och skit i att styra upp allt in i minsta tråkiga detalj.”
Vad Harmony inte förstår är att ett sådant förslag från mig sannolikt skulle bli spiken i kistan för hela bröllopsplaneringen.