För första gången på 10 år är Freya tillbaka i den lilla byn Middlemass under julen. Gatorna må tindra med julljus, men efter att nyligen förlorat sin mor har hon aldrig haft så lite julkänslor.
Eftersom hennes barndomshem inte är beboligt (ingen fungerande el m.m.) tvingas hon bo hos sin granne Finn. Problemet är bara att hon var förälskad i honom när hon var tonåring. Men de känslorna måste ju ha gått över , eller?
För att distrahera sig från sorgen efter mamman och hur snygg Finn är ger hon sig själv en utmaning. Hon ska tolka ”The Twelve Days of Christmas” genom att skapa egna recept.
Freya har tillbringat de senaste 10 åren i Paris där hon jobbat under stjärnkocken Andre. Men hon fick sparken när hon sa att hon måste åka hem. Hon berättade inte att mamman var dödssjuk.
Freya hade också en bästa vän Hattie som blev kvar i Middlemass. De förlorade kontakten men nu vill hon återknyta den.
Boken är mysig men väldigt ytlig. Det är hemskt att mamman var så sjuk och inte berättade det för Freya. Hon fick ju inte en chans att ta ett riktigt farväl. Hela historien är ytlig. Jag gillar Finn och hans bror med frun. Men det är för lite information. Jag förstår inte heller varför Hattie beter sig som en tonåring och tjurar över allt. Hur kan hon missat att Freyas mamma var så sjuk och sedan dog? Det är en pytteliten by.
Boken fick två stjärnor på Goodreads. Författaren heter Poppy Alexander och det var den första (och enda?) boken jag läst av henne. Jag läse nog för många julböcker på rad.
Jag fick boken genom The English Bookshops Advents-kalender.
