The Mammoth Hunters

Beskrivning saknas.

Cromagnonflickan Ayla lämnar sin dal tillsammans med Jondalar, den man hon älskat sedan hon hittat honom svårt sårad nära sin dal. De möter Mamutoifolket – Mammutjägarna, och Ayla närmar sig dem med både rädsla och nyfikenhet.
Hon fascineras av deras musikinstrument, av deras bostäder med väggar av mammutben och draperier av mammuthud. Och Mammutjägarna fascineras av henne, av hennes läkekonst, av hennes skicklighet som jägare och av hennes förmåga att tämja vilda djur.
Mamut, Mamutoifolkets gamle schaman, adopterar Ayla och gör henne till medlem av Mammut-härden. Den som beundrar henne mest är Ranec, en gladlynt och självsäker elfenbenssnidare. Ayla dras till Ranec mot sin vilja. Hon slits mellan sina känslor för honom och sin kärlek till Jondalar.

Jag gillar faktiskt serien, men den innehåller för mycket upprepningar. Vi vet att Ayla tror att ett barn blir till när en man och en kvinna har sex. Att det inte har något med mannens ande eller totem att göra.
Vi vet också att Jondalar är svartsjuk och har ångest över vad han säger och gör.
Ayla är väldigt godtrogen ibland och det gör att det blir missförstånd och ibland bir det till och med farligt.

Jag tycker om alla som bor i Lejonlägret. Talut, Nezzie, Tulie, Deegie, Rydag och de andra.
Rydag är precis som Ayla son Durc en blanding av klan och cromagnon. Han kan inte prata men förstår desto mer så när Ayla lär honom klanernas teckenspråk får han äntligen en röst. De flesta i lägret lär sig också så de kan tala med honom.

Naturligtvis finns det problem. Främst från Frebec som anser att ”plattskallarna” är djur och är mycket skeptisk mot Ayla. Men han är den som utvecklas mest genom boken. Jondalar tar längre tid på sig att sluta skämmas för Aylas bakgrund.

Boken fick tre stjärnor på Goodreads. Författaren heter Jean M. Auel. Jag kommer fortsätta min omläsning av böckerna, fast denna gång på engelska.
De andra böckerna i serien heter:

  • The Clan of the Cave Bear (Grottbjörnens folk)Auel
  • The Valley of Horses (Hästarnas dal)
  • The Mammoth Hunters (Mammutjägarna)
  • The Plains of Passage (Stäppvandringen)
  • The Shelters of Stone (Nionde grottan)
  • The Land of the Painted Caves (De målade grottornas land)

 

Skämsbok..?

Jag har läst alla Jean M. Auels böcker om Ayla som lever på stenåldern. De tidigare böckerna är ju Grottbjörnens folk, Hästarnas dal, Mamutjägarna, Stäppvandringen och Nionde grottan.  Jag lästede fyra första  när jag var alldeles för ung.. De stod nämligen i mina föräldrars bokhylla, men det är bara pappa som läst dem. Sen kunde jag inte låta bli att läsa Nionde grottan när den kom. Jag ville ju veta vad som skulle hända med Ayla och Jondalar.

Nu har den sjätte delenen blivit utläst. Och vad tycker jag då? Först blir det en kort resumé:

Ayla försöker att finna en balans mellan sina uppgifter som nybliven mamma till Jonayla och sin utbildning till andlig ledare och helare. Tillsammans med Jondalar och Zelandoni ger sig Ayla ut på en lång resa för att besöka andra grottor inom Zelandonii. Längs vägen möter de många faror som de övervinner tack vare Jondalars spjutslunga och Aylas speciella förmåga att kommunicera med sina hästar och sin tama varg. När Ayla till sist blir kallad för att bli en riktig Zeladoni  kräver Stora Modern ett omänskligt stort offer av Ayla, ett pris hon måste betala för att få kunskapens gåva.

Boken är lättläst, som alla de här böckerna är. Det blir lite väl mycket upprepningar om hur vacker Ayla och Jondalar är. Eller vilken dragningskraft han har på kvinnorna. Eller hur de båda är helt omedvetna om hur vackra de är och hur de påverkar andra människor.
Man får veta en hel del mer om Aylas uppväxt hos klanen i den här boken.

En sak som irriterar mig lite är hur de talar om Ayla som en ung kvinna när hon är 26 år. Hon kan väl knappast ha räknats till det på stenåldern? Borde inte hon vara en mormor/farmor då?
Sen måste de ju haft stygg brist på fantasi när de döpte sin dotter till Jonayla..

Sedan är ju Jondalar ett riktigt arsel mot slutet av boken och lyckas nästan förstöra allt. Han som blir svartsjuk när Ayla pratar för länge med någon främling.

Boken är helt okej. Men inte mycket mer än det. Det är inte heller så många sexscenber som i de andra böckerna. Men visst finns det en och annan bultande manslem här med. 😉

Skämsbok eller ?

Det är väl inte direkt en nyhet att Jean M Auel kommer ut med De målade grottornas land , den sjätte och avslutande delan i serien om Ayla? Jag menar hon var väl med på Babel härom dagen Jean M Auel  alltså inte Ayla.

Men jag har faktiskt beställt boken. Kunde helt enkelt inte låta bli.. Har läst alla de tidigare böckerna. De fyra första stod i föräldrarnas bokhylla och det var hör och häpna min pappa som läste dem. Nu är det nog mellan 5-10 år sedan han läste en bok men förr läste han tydligen desto mer.
När den femte boken kom ut så köpte jag den och efter den blev utläst så fick den flytta hem till mor och far. Så blir ödet för denna bok med. Jag tycker liksom att böcker i en serie ska vara tillsammans.

Jag måste ju veta vad som händer med Ayla och Jondalar. Det är helt enkelt otänkbart att inte läsa den sista boken. Det blir intressant att se vad jag tycker. Jag har ju faktiskt ändrat boksmak sen den senaste boken.

För er som inte hört talas om böckern (finns ni? 😉 ) så heter böckerna i serien:

  1. Grottbjörnens folk
  2. Hästarnas dal
  3. Mamutjägarna
  4. Stäppvandringen
  5. Den nionde grottan
  6. De målade grottornas land