The Mammoth Hunters

Beskrivning saknas.

Cromagnonflickan Ayla lämnar sin dal tillsammans med Jondalar, den man hon älskat sedan hon hittat honom svårt sårad nära sin dal. De möter Mamutoifolket – Mammutjägarna, och Ayla närmar sig dem med både rädsla och nyfikenhet.
Hon fascineras av deras musikinstrument, av deras bostäder med väggar av mammutben och draperier av mammuthud. Och Mammutjägarna fascineras av henne, av hennes läkekonst, av hennes skicklighet som jägare och av hennes förmåga att tämja vilda djur.
Mamut, Mamutoifolkets gamle schaman, adopterar Ayla och gör henne till medlem av Mammut-härden. Den som beundrar henne mest är Ranec, en gladlynt och självsäker elfenbenssnidare. Ayla dras till Ranec mot sin vilja. Hon slits mellan sina känslor för honom och sin kärlek till Jondalar.

Jag gillar faktiskt serien, men den innehåller för mycket upprepningar. Vi vet att Ayla tror att ett barn blir till när en man och en kvinna har sex. Att det inte har något med mannens ande eller totem att göra.
Vi vet också att Jondalar är svartsjuk och har ångest över vad han säger och gör.
Ayla är väldigt godtrogen ibland och det gör att det blir missförstånd och ibland bir det till och med farligt.

Jag tycker om alla som bor i Lejonlägret. Talut, Nezzie, Tulie, Deegie, Rydag och de andra.
Rydag är precis som Ayla son Durc en blanding av klan och cromagnon. Han kan inte prata men förstår desto mer så när Ayla lär honom klanernas teckenspråk får han äntligen en röst. De flesta i lägret lär sig också så de kan tala med honom.

Naturligtvis finns det problem. Främst från Frebec som anser att ”plattskallarna” är djur och är mycket skeptisk mot Ayla. Men han är den som utvecklas mest genom boken. Jondalar tar längre tid på sig att sluta skämmas för Aylas bakgrund.

Boken fick tre stjärnor på Goodreads. Författaren heter Jean M. Auel. Jag kommer fortsätta min omläsning av böckerna, fast denna gång på engelska.
De andra böckerna i serien heter:

  • The Clan of the Cave Bear (Grottbjörnens folk)Auel
  • The Valley of Horses (Hästarnas dal)
  • The Mammoth Hunters (Mammutjägarna)
  • The Plains of Passage (Stäppvandringen)
  • The Shelters of Stone (Nionde grottan)
  • The Land of the Painted Caves (De målade grottornas land)

 

The Valley of Horses

Ayla har drivits bort från den neanderthalklan som adopterade henne när hon som liten skildes från sitt cromagnonfolk efter en jordbävning. Utstött, följd av neanderthalarnas förbannelser, vandrar hon över den ändlösa vindpinade stäppen för att söka efter sitt eget folk. På sin ödsliga vandring kommer hon till en grönskande dal där en hjord stäpphästar betar det böljande gräset.

Ayla stannar i denna dal: år av hård kamp för att överleva sjukdom, kyla och anfallande rovdjur. Hon blir allt skickligare som jägare, medicinkvinna och flintknackare – hon uppfinner också metoder som ingen annan människa någonsin använt före henne. Ayla har sällskap av en ung stäpphäst och ett grottlejon, men till slut blir henne ensamheten olidlig. Hon vill vandra vidare, vill återfinna sitt folk, men samtidigt är hon rädd för vad som ska hända när hon möter dem.

Boken växlar mellan att handla om Ayla och om Jondalar. Jondalar är på vandring med sin yngre bror Thonolan som vill se världen. Thonolan är impulsiv och Jondalar oroar sig för honom. Vi får följa bröderna när de möter ”plattskallar” (cromagnon-folk) och andra folk.
Jondalar beskrivs som mycket stilig och han får alla kvinnor på fall med sina blå ögon.

Det är inte förrän 2/3 in i boken som Ayla och Jondalar möts.

Jag tycker att den första delen i serien var bättre. Den här är lite segare men jag tycker verkligen om att läsa om Ayla och hennes relation med hästen Winnie och grottlejonet Baby.
När Jondalar dyker upp blir det under dramatiska former. Nu förändras hela Aylas liv.

Det finns några väldigt detaljerade sexscener med. De flesta handlar om Jondalar och olika kvinnor. Men sedan börjar det hända saker med Ayla efter många missförstånd.

Boken fick tre stjärnor. Jean M Auel är författare till boken. Jag har läst boken förut men det var för ca 30 år sedan men då på svenska. Just den här boken köpte jag för 12 år sedan på Myrorna.

De andra delarna i serien heter:

  1. Clan of the Cave Bear (Grottbjörnens folk)
  2. Valley of the Horses (Hästarnas dal)
  3. The Mammoth Hunters (Mammutjägarna)
  4. The Plains of Passage (Stäppvandringen)
  5. The Shelters of Stone (Nionde grottan)
  6. The Land of the Painted Caves (De målade grottornas land)

Skämsbok..?

Jag har läst alla Jean M. Auels böcker om Ayla som lever på stenåldern. De tidigare böckerna är ju Grottbjörnens folk, Hästarnas dal, Mamutjägarna, Stäppvandringen och Nionde grottan.  Jag lästede fyra första  när jag var alldeles för ung.. De stod nämligen i mina föräldrars bokhylla, men det är bara pappa som läst dem. Sen kunde jag inte låta bli att läsa Nionde grottan när den kom. Jag ville ju veta vad som skulle hända med Ayla och Jondalar.

Nu har den sjätte delenen blivit utläst. Och vad tycker jag då? Först blir det en kort resumé:

Ayla försöker att finna en balans mellan sina uppgifter som nybliven mamma till Jonayla och sin utbildning till andlig ledare och helare. Tillsammans med Jondalar och Zelandoni ger sig Ayla ut på en lång resa för att besöka andra grottor inom Zelandonii. Längs vägen möter de många faror som de övervinner tack vare Jondalars spjutslunga och Aylas speciella förmåga att kommunicera med sina hästar och sin tama varg. När Ayla till sist blir kallad för att bli en riktig Zeladoni  kräver Stora Modern ett omänskligt stort offer av Ayla, ett pris hon måste betala för att få kunskapens gåva.

Boken är lättläst, som alla de här böckerna är. Det blir lite väl mycket upprepningar om hur vacker Ayla och Jondalar är. Eller vilken dragningskraft han har på kvinnorna. Eller hur de båda är helt omedvetna om hur vackra de är och hur de påverkar andra människor.
Man får veta en hel del mer om Aylas uppväxt hos klanen i den här boken.

En sak som irriterar mig lite är hur de talar om Ayla som en ung kvinna när hon är 26 år. Hon kan väl knappast ha räknats till det på stenåldern? Borde inte hon vara en mormor/farmor då?
Sen måste de ju haft stygg brist på fantasi när de döpte sin dotter till Jonayla..

Sedan är ju Jondalar ett riktigt arsel mot slutet av boken och lyckas nästan förstöra allt. Han som blir svartsjuk när Ayla pratar för länge med någon främling.

Boken är helt okej. Men inte mycket mer än det. Det är inte heller så många sexscenber som i de andra böckerna. Men visst finns det en och annan bultande manslem här med. 😉