Ön

Utanför Islands södra kust ligger den isolerade ön Elliðaey. En plats känd för sin vackra, oförlåtande terräng – och där det är lätt att försvinna… 
När en grupp vänner reser till ön för att tillbringa tid tillsammans i en jaktstuga och en av dem aldrig återvänder, hamnar utredningen på Hulda Hermanns­dóttirs bord. Hulda befinner sig på toppen av sin karriär och är fast besluten att lösa mysteriet. Kan det finnas en koppling till mordet på en ung kvinna tio år tidigare ute på Västfjordarna? Rör sig en mördare runt landets karga utposter? Hulda påbörjar en resa för att avslöja öns isande hemligheter.  
Hon måste söka sanningen i det mörka landskapet – samtidigt som hon hemsöks av händelser i sitt eget förflutna. 

Den här boken var ännu mer spännande än den första delen Mörkret (som utspelar sig typ 15 år efter den här). Jag tyckte verkligen om att fallet bands samman med det andra mordet som hände för 10 år sedan. Jag började misstänka alla! Det gick ju ine att lita på någon. Alla hade hemligheter om de inte ville skulle komma fram.

Jag tyckte dock att det var lite för många upprepningar i beskrivningarna av Hulda och hennes liv. Det skrevs lite för mycket på näsan om saker som jag redan läst om i boken. Annars var boken riktigt bra. Jag gav den fyra stjärnor på Goodreads.

Mörkret

En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd, men fann i stället sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord. 
Hulda Hermannsdóttir, kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Men innan dess får hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon upptäcker i sin utredning är något betydligt värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kollegor försöker bromsa utredningen finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen måste hon riskera sitt eget liv. 

En lättläst och spännande bok som hade otroliga miljöbeskrivningar, Jag tyckte verligen om Hulda och blev så arg på hur hon behandlades av sina chefer och kollegor.

Jag visste inte att de två andra delarna i trilogin utspelar sig innan den här tidsmässigt. Boken känns väldigt mörk och Hulda har varit med om otroligt tragiska händelser i sitt liv.  Epilogen är riktigt obehaglig. Jag yckte ändå om den och gav den fyra stjärnor på Goodreads.

Författaren heter Ragnar Jónasson.

 

Den som glömmer

1979. En kropp hittas flytande i en avlägsen damm ute på lavafältet. En amerikansk militärbas är det enda som ligger i närheten. Liket tycks på något vis höra ihop med basen, men amerikanerna är inte intresserade av att samarbeta med den isländska polisen och kriminalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollegor får istället ta andra vägar för att skaffa sig information om fallet.

Samtidigt kan Erlendur inte släppa tankarna på den artonåriga flicka som försvann en mörk vinter för över tjugofem år sedan.

Erlendur är ungefär lika smidig som ett kassaskåp när han ska närma sig vittnen eller misstänkta. Jag förstår inte hur han får reda på någonting. Jag kommer inte ihåg honom som så här klumpig. Jag tycker också att flera av karaktärerna var så endimensionella. detta blev ingen favorit.
Jag lyssnade på den via Strorytel och gav den två stjärnor på Goodreads.