Glaskroppar

 

En deciliter vodka, en deciliter klorin. Hon kräks inte när hon dricker den dödliga blandningen. Inte heller när hon nästa glas. Eller nästa.

En självmordsvåg sköljer över Sverige. Runt om i landet tar unga människor livet av sig på de mest makabra sätt. Det de har gemensamt är ett djupt intresse för enmansbandet Hunger. 

Simon lever sitt liv någonstans i samhällets periferi. Han tillbringar dagarna i sin nedgångna lägenhet på Söder i Stockholm med att skriva och ordna konserter.

Vikarierande kriminalkommissarien Jens Hurtig utreder de brutala självmorden. I de dödas ägo har man funnit gamla kassettband, hemmainspelade blandband från mitten av 1980-talet, som alla visar sig ha tillhört en och samma person. Vad har hon med de döda ungdomarna att göra?

Glaskroppar är en riktigt obehaglig att läsa. Men samtidigt är den också riktigt spännande. Det gör ont att läsa om alla trasiga ungdomar som tar sina liv på olika hemska sätt. Ännu värre är det att någon får en kick av att ”hjälpa” dem med att skapa ett soundtrack till deras sista stund i livet. Någon som uppmuntrar dem att at det slutgiltiga steget.

Mycket i boken handlar om religion eller hur några ungdomar växer upp inågon slags strikt kristen sekt. Hur det påverkar dem och hur deras hemska erfarenheter får dem att söka sig åt motsatt håll.
Boken har starka kopplingar till black metalscenen och en av huvudpersonerna Øystein har säkert fått sitt namn och del av personligheten från  Øystein Aarseth (Euronymous) från Mayhem och en annan karaktär, Simon, får mig att tänka på Niklas Kvarforth från The Shining.
Jag gav boken tre stjärnor på Goodreads (varför finns inte halva stjärnpr? Den är värd 3,5) och växlade mellan att läsa pocketen och att lyssna på boken via Storytel. Uppläsaren var Reine Brynolfsson.
Erik Axel Sund är en pseudonym för Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. Glaskroppar är den första i deras Svart melankolitrilogi. Den andra Dockmäster kommer i augusti.
Deras tidigare böcker heter:
  • Kråkflickan
  • Hungerelden
  • Pythians anvisningar

Bättre sent än aldrig…

Läst i juli:

  • Personal Demon – Kelley Armstrong
  • Dash & Lily’s Book of Dares – Rachel Cohn & David Levithan
  • Själamakerskan – Michela Murgia
  • Fractured – Karin Slaughter
  • Hungerelden – Jerker Eriksson &  Håkan Axlander Sundqvist
  • The Slap – Christos Tsiolkas
  • Bekantas bekanta – Mats Strandberg
  • En sorts kärlek – Ray Kluun
  • History of A Pleasure Seeker – Richard Mason
  • Paddy Clark Ha Ha Ha – Roddy Doyle
  • Drömbokhandeln – Laurence Cossé
  • It´s So Easy – Duff McKagan

Månadens bästa: Jag har läst många bra böcker den här månaden. En sorts kärlek, Dash & Lilys Book of  Dares, Fractured, Drömbokhandeln, It´s So Easy, The Slap.

Månadens sämsta: har inte läst någon dålig bok den här månaden.

Månadens överraskning: Att jag älskade både Fractured och It´s So Easy så mycket.

Månadens besvikelse. Paddy Clark Ha Ha Ha som jag tyckte var seg och lite tråkig.

Böcker lästa: 12 st (inte så imponerande med tanke på att jag har semester)

Böcker på svenska: 6 st

Böcker på engelska: 6st

Kill hyllvärmareböcker som lästs: 5st. Snart är jag ikapp mitt mål att läsa två stycken i månaden.

Antal egenägda böcker som lästs: 8 st

Antal biblioteksböcker: 3 st

Antal lånade böcker: 1 st

Jag har inte alls läst lika mycket den här sommaren som jag brukar göra. Jag vet inte riktigt varför heller. Det beror ju inte på det ”fina” vädret. Jag läser faktiskt bättre när det är sol och varmt. Nu har jag haft alldeles för mycket tid att göra annat än att läsa. Men jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Jag har sett en massa tv-serier iallafall. 🙂

Hungerelden

Hungerelden är den andra delen i triologin om Victoria Bergmans svaghet.  Den första boken Kråkflickan skrev jag om här.

Hungerelden tar vid där Kråkflickan slutade. Huvudpersonerna är desamma,  kriminalkommissarien Jeanette Kihlbom och psykologen Sofia Zetterlund.

Poliskommissarie Jeanette Kihlbergs arbete med att lösa fallen med de döda invandrarpojkarna avbryts när en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm, på ett i det närmaste rituellt sätt.

Flera märkliga detaljer gör att det ser ut som hämnd.

Men, hämnd för vad?

Psykologen Sofia Zetterlund kopplas in för att bistå med en gärningsmannaprofilering.

Ett arbete som blir problematiskt då de samtidigt inlett en kärleksrelation.

Jeanettes fortsatta sökande efter den försvunne Victoria Bergman leder inte bara till internatskolan i Sigtuna utan också till Danmark och händelser i det förflutna.

Sofia Zetterlund försöker, parallellt med sitt arbete som psykolog, att hitta tillbaka till sitt rätta jagEn stor företagsledare blir bestialiskt mördad. Men Jeanette Kihlbom kan inte acceptera att utredningen av de mördade flyktingpojkarna ( det som hände i Kråkflickan) lagts ner utan hon fortsätter utreda på egen hand. Hon tar hjälp av Sofia Kihlbom och det kompliceras av att de inleder en sexuell relation.

Riktigt obehaglig bok precis som föregångaren Kråkflickan. Ibland har jag lust att lägga ifrån mig den och strunta i att läsa klar den. Men jag vill ju veta vad som händer. Det är svårt att berätta om handlingen i boken då jag lätt avslöjar för mycket för den som inte läst Kråkflickan eller Hungerelden än. Som läsare vet man ju mycket mer än vad Jeanett Kihlbom verkar göra. Jag blir riktigt irriterad på henne. Vilken godtrogen människa.

Den avslutande delen i triologin heter i Pythians anvisningar och kom i våras. Nu ska jag bara få tag i den då. Det är ingen bok som jag tänker köpa utan hellre lånar av någon kompis eller från bilioteket. Jag har svårt att tro att det kommer bli någon omläsning av serien.