Hungerelden är den andra delen i triologin om Victoria Bergmans svaghet.  Den första boken Kråkflickan skrev jag om här.

Hungerelden tar vid där Kråkflickan slutade. Huvudpersonerna är desamma,  kriminalkommissarien Jeanette Kihlbom och psykologen Sofia Zetterlund.

”Poliskommissarie Jeanette Kihlbergs arbete med att lösa fallen med de döda invandrarpojkarna avbryts när en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm, på ett i det närmaste rituellt sätt.

Flera märkliga detaljer gör att det ser ut som hämnd.

Men, hämnd för vad?

Psykologen Sofia Zetterlund kopplas in för att bistå med en gärningsmannaprofilering.

Ett arbete som blir problematiskt då de samtidigt inlett en kärleksrelation.

Jeanettes fortsatta sökande efter den försvunne Victoria Bergman leder inte bara till internatskolan i Sigtuna utan också till Danmark och händelser i det förflutna.

Sofia Zetterlund försöker, parallellt med sitt arbete som psykolog, att hitta tillbaka till sitt rätta jagEn stor företagsledare blir bestialiskt mördad. Men Jeanette Kihlbom kan inte acceptera att utredningen av de mördade flyktingpojkarna ( det som hände i Kråkflickan) lagts ner utan hon fortsätter utreda på egen hand. Hon tar hjälp av Sofia Kihlbom och det kompliceras av att de inleder en sexuell relation.”

Riktigt obehaglig bok precis som föregångaren Kråkflickan. Ibland har jag lust att lägga ifrån mig den och strunta i att läsa klar den. Men jag vill ju veta vad som händer. Det är svårt att berätta om handlingen i boken då jag lätt avslöjar för mycket för den som inte läst Kråkflickan eller Hungerelden än. Som läsare vet man ju mycket mer än vad Jeanett Kihlbom verkar göra. Jag blir riktigt irriterad på henne. Vilken godtrogen människa.

Den avslutande delen i triologin heter i Pythians anvisningar och kom i våras. Nu ska jag bara få tag i den då. Det är ingen bok som jag tänker köpa utan hellre lånar av någon kompis eller från bilioteket. Jag har svårt att tro att det kommer bli någon omläsning av serien.