En deciliter vodka, en deciliter klorin. Hon kräks inte när hon dricker den dödliga blandningen. Inte heller när hon nästa glas. Eller nästa.

En självmordsvåg sköljer över Sverige. Runt om i landet tar unga människor livet av sig på de mest makabra sätt. Det de har gemensamt är ett djupt intresse för enmansbandet Hunger. 

Simon lever sitt liv någonstans i samhällets periferi. Han tillbringar dagarna i sin nedgångna lägenhet på Söder i Stockholm med att skriva och ordna konserter.

Vikarierande kriminalkommissarien Jens Hurtig utreder de brutala självmorden. I de dödas ägo har man funnit gamla kassettband, hemmainspelade blandband från mitten av 1980-talet, som alla visar sig ha tillhört en och samma person. Vad har hon med de döda ungdomarna att göra?

Glaskroppar är en riktigt obehaglig att läsa. Men samtidigt är den också riktigt spännande. Det gör ont att läsa om alla trasiga ungdomar som tar sina liv på olika hemska sätt. Ännu värre är det att någon får en kick av att ”hjälpa” dem med att skapa ett soundtrack till deras sista stund i livet. Någon som uppmuntrar dem att at det slutgiltiga steget.