Läst i december 2022

December blev en riktigt bra läsmånad både kvalitetsmässigt och kvantitetsmässigt. Så fort jag gick på ledighet så har jag kastat mig in i böckernas värld.

De här lästes:

Bäst: Rakbladstårar, Natten, Pakten, Carrie Soto is Back, The Revelators, Varma scones och vilsna katter, Jul i rampljus och Ingen normal står i regnet och sjunger.

Sämst: –

Överraskning: Pakten och Natten

Besvikelse: Bikupan – Sarah Crossan

21 böcker

14 tidigare lästa författare

14 svenska

13 fristående

8 i en serie

8 biblioteksböcker

7 egna

7 nya författare

7 engelska

4 Storytel

Utmaningar:

  • Kaosutmaningen 2022 : 5
  • Finish That Series: 1

 

Löftet

Det börjar med en begravning. Året är 1986 och apartheidregimen går mot sitt slut. Familjen Swart dras isär efter mammans död, och de efterlevande återser varandra bara när nya begravningar för dem samman. Det enda som består är familjegården och de obesvarade frågorna kring ett löfte som aldrig infriats.

Familjen består av Ma, Pa och de tre barnen Anton, Astrid och Amor. Allt börjar med att Amor hämtas hem från internatskolan när hennes mamma har dött av cancer.
Amor är yngst i familjen och Anton är äldst. Han har ett komplicerat förhållande till sin far.
Amor hörde sin mamma be pappan att deras tjänare Salome skulle få ärva huset hon bor i. Men pågrund av apartheidregimens lagar kan inte en svart kvinna äga fastigheter.

Nästa gånge hela familjen träffas är när pappan dör. Han var pånyttfödd kristen och trodde att gud skulle skydda honom mot giftormars bett. Det fungerade inte. Återigen tar Amor upp moderns löfte om att Salome skulle ärva sitt hus, men inget händer iegn

Vi får sedan följa syskonen från begravning till begravning tills endast en av dem är kvar. Kommer Salome få sitt hus?
En mycket välskriven bok om komplicerade familjerelationer och levnadsförhållanden i Sydafrika efter apartheidregimens fall.

Författaren heter Damon Galgut och jag läser gärna mer av honom. Han tilldelades Bookerpriset 2021 för Löftet. Den fick fyra stjärnor i betyg.

 

Tisdagstrion: Litteraturpristagare

Den här veckan är temat för tisdagstrion: ”Litteraturpristagare

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss
runt och ta del av varandras tips.

Jag har valt tre böcker av olika litteraturpristagare. De två första har jag läst.

  1. Löftet – Damon Galgut Det börjar med en begravning. Året är 1986 och apartheidregimen går mot sitt slut. Familjen Swart dras isär efter mammans död, och de efterlevande återser varandra bara när nya begravningar för dem samman. Det enda som består är familjegården och de obesvarade frågorna kring ett löfte som aldrig infriats.
    Författaren tilldelades Booker-priset 2021 för denna bok.
  2. Vi ska ju bara cykla förbi – Ellen Ströberg Manda och Malin går vårterminen i nian, de är bästisar och bor i ett litet samhälle där det verkligen inte händer mycket. Malin och Manda kallas ”cyklarna” för att de så ofta cyklar omkring i jakt på något spännande – en snygg kille, en fest, lite kärlek, vad som helst. Om de inte cyklar så hänger de vid kiosken nästan varje dag, eller på bibblan. När den snyggaste killen Manda någonsin sett börjar jobba på pizzerian känner hon att äntligen, nu kan livet börja! Men hur intresserad är han egentligen av henne, är hon inte alldeles för vanlig för honom? Och hur intresserad är hon, när allt kommer omkring?
    Tilldelades Augustpriset 2022 i Barn- och ungdomsklassen.
  3. Stöld – Ann-Helén Laestadius Som nioåring blir renskötardottern Elsa vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat.
    ”Stöld” är en vild och vacker jojk till renskötarlivet, men också en spännande roman om en sällan skildrad verklighet i norr. Där renar tjuvjagas och dödas brutalt och polisen inte utreder brotten. Där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer.
    Hotet mot Elsa förändrar henne för alltid och genom åren bär hon med sig ett lent renöra som en ständig påminnelse. Familjen och släkten kämpar för rättvisa men i det tysta växer en desperation.
    Vann Årets bok 2021. Jag har inte läst den än men snart så.

En smakebit på søndag: Löftet

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag här veckan har jag haft en betydligt lugnare helg. I fredags hade vi fest med jobbet och firade en nybliven pensionär och två kollegor som fyllt jämnt. En superkul kväll med god mat, lekar, dans och många skratt.
Igår passade jag på att städa och plocka fram en del julsaker medan jag lyssnade på As God As Dead av Holly Jackson. Vi hann iväg en sväng till återvinningen också.
Idag ska vi iväg en sväng och handla sen blir det nog bara att slappa hemma. Imorgon fyller Theo år och det ska såklart firas.

Denna veckas smakbit kommer från Löftet av Damon Galgut, från sidan 11:

Så fort metallådan säger hennes namn vet Amor att det har hänt. Hon har varit spänd och haft ont i huvudet hela dagen, det är nästan som om hon blivit varnad i en dröm som om hon inte minns längre. Något tecken eller någon bild, precis under ytan. En oro där nere. Eld under jorden.
Men när orden uttalas högt tror hon inte på dem. Hon blundar och skakar på huvudet. Nej, nej. Det kan inte vara sant, det som hennes faster precis sa. Ingen är död. Det är bara ett ord, inget mer. Hon tittar på ordet där det ligger på skrivbordet som en insekt som hamnat på rygg, utan förklaring.