Tisdagstrion: Afrika

Den här veckan är temat för tisdagstrion: Afrika

Fler trios finns hos  SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Aya – Livet i Yop City

  1. Drömräkning – Chimamanda Ngozi Adichie
    Chiamaka är en nigeriansk reseskildrare som bor i USA. Ensam under pandemin tänker hon tillbaka på sina tidigare kärlekar, och hon brottas med de val hon gjort och ångern de väcker. Chiamakas bästa vän Zikora är en framgångsrik advokat som aldrig misslyckats med något, förrän hon en dag – bedragen och med krossat hjärta – tvingas söka hjälp hos den hon trodde sig behöva minst av alla. Omelogor, Chiamakas djärva och frispråkiga kusin, är en inflytelserik finanskvinna i Nigeria som plötsligt börjar ifrågasätta hur väl hon egentligen känner sig själv. Och Kadiatou, Chiamakas hushållerska, är stolt över att se sin dotter växa upp i USA – men utsätts för en ofattbar händelse som sätter allt hon har kämpat för att uppnå på spel.
  2. Livet i Yop City – Marguerite Abouet och Clément Oubrerie
    Ayas pappa vill att hans dotter snart ska gifta sig med en välbärgad karl. Men nittonåriga Aya drömmer om att bli läkare. Hennes två bästa väninnor Adjoua och Bintou däremot gillar att leva glatt tonårsliv i Elfenbenskustens största stad Abidjan. Deras liv kretsar kring mode och coola killar. De vill hänga, gå ut på kvällarna, dricka och dansa, och inte minst flörta med killar.
    Men vad ska de ta sig till när Adjoua rätt som det är blir på smällen? Och hur ska Moussa, den bortskämda odågan, berätta om ”olyckan” för sin far, som är en av landets rikaste män?
  3. Flickan med det magiska håret – Tolá Okogwu
    Tolvåriga Onyeka känner sig inte som alla andra. Hon är missnöjd med det mesta, hon får konstiga känsloutbrott utan förvarning och hon är blyg. Men det allra värsta är håret. Det är omöjligt att kamma och växer supersnabbt. Onyeka skäms för sitt hår men som tur är finns Cheyenne, kompisen som absolut inte bryr sig om vad andra tycker.
    Men ingen av dem hade någonsin kunnat föreställa sig att håret är … magiskt. När Onyeka räddar Cheyenne från att drunkna inser hon att hon inte bara är ”lite annorlunda” – hon har superkrafter.

Children of Blood and Bone

Zélie Adebola minns hur det var när Orïsha var ett land som sjöd av magi. Det fanns Brännare som kunde tända eldar, Svallare som styrde över havets vågor, och Zélies egen mamma hade makten att frammana de dödas andar. Men den hänsynslösa kungen utplånade magin och folket som kunde kontrollera den, och tog ifrån Zélie både hennes mamma och hennes hopp.

Men Zélie har en chans att slå tillbaka mot monarkin och göra Orïsha till ett magiskt land igen. Tillsammans med den förrymda prinsessan Amari måste Zélie övervinna kronprinsen, som är fast besluten att förinta magin för gott. Tillsammans med sin bror och Amari ger hon sig ut på det farofyllda uppdraget att återföra magin till Orïsha, men de stöter snart på både inre och yttre svårigheter. Hur ska de kunna stå emot kungen och hans arméer, och hur ska Zélie ensam lyckas lära sig att kontrollera sina krafter?

Children of Blood and Bone  var otroligt hypad redan innan den kom ut. Det är författaren Tomi Adeyemis första bok och det är en fantasyroman som utspelar sig i ett land som är väldigt inspirerat av Nigeria och västafrikansk kultur.

Jag läste boken samtidigt som jag lyssnad på boken för uppläsaren var så otroligt bra. Jag lyssnade på den engelska versionen. Boken var engagerande och spännande men jag blev otroligt irriterad på huvudpersonerna. Förutom Zélie är ju också hennes storebror Tzain med och prinsessan Amari och hennes storbror kronprinsen Inan. Det är svårt att tro att de skulle bete sig på det här sättet. Naturligtvis ska det vara en massa kärlek också. Jag kan gå med på det ena paret men det andra är för otroligt.
Det är också en massa upprepningar i boken. Det hade lätt gått att stryka 100-150 sidor utan att det hade gjort något.

Jag gav boken tre stjärnor på Goodreads och det var mycket tack vare ljudboken. Det ska tydligen komma två till delar och jag kommer säkert att läsa/lysssna på dem med.

Stanna hos mig

Stanna hos mig utspelar sig i Nigeria från någon gång på 1980talet till 2008. Det är det unga paret Yejide och Akin som träffades och förälskade sig i varabdra på universitetet och om nu varit gifta i fyra år. Hans släktingar ställer fler och fler krav på att Yejide ska bli gravid. Akins mamma tar med henne till olika häxdoktorer utan resultat. Så kommer dagen då Yejide får veta att Akin tagit sig en till hustru. Beslutet får katastrofala följder.

Jag började lyssna på boken när jag tränade (cyklade) och kunde inte sluta innan den var slut.  Den är så tragisk, vacker och underbar. Yejide och Akin växlar mellan att berätta historien för oss.

Jag blev överraskad flera gånger under läsningen/lyssningen för det hände en hel del oväntade (i alla fall för mig) saker som fick allt att komma i ett nytt ljus. Jag är mycket imponerad av författaren Ayòbámi Adébáyò sätt att bygga upp berättelsen och vilket underbart språk det är. (Erik MacQueen översatt boken till svenska. )  Detta ä författarens debutbok och jag kommer med all säkerhet läsa mer av henne. Boken fick fem stjärnor på Goodreads av mig . Läs den om du inte gjort det!

Boken finns med bland de 12 nomineringarna till Årets bok. Här hittar du alla böcker och kan rösta på din favorit.  Jag lyssnade på boken genom Storytel och läste en del av boken.

Things Fall Apart

Chinua Achebes är portalfiguren i den moderna afrikanska litteraturen. Hans debutroman från 1958  Things Fall Apart (Allt går sönder) har blivit en klassiker. Den skildrar kollisonen mellan det traditionella Afrika och det Europa som med vapen och mission beredde vägen för hundra år av kolonialism. Okonkwo bjuder motstånd  mot intrånget. Andra i hans krets inser snabbt att det är mer lönande att ge upp det gamla och invanda och anpassa sig till den nya civilisationen. Men Okonkwo – en stolt krigare  och framgågsrik medlem av sin klan – kan inte förstå att allt inte kan bli som förut.  Okonkwo ställs inför en stor övermakt och liksom i en klassisk tragedi möter han oväntade utamningar och tvingas till ödesdigra handlingar.

Okonkwo är ingen sympatisk människa. Han är livrädd för att vara svag som sin far. Så han är istället stenhård mot sina fruar och sina barn. När han får en fosterson blir han mycket fäst vid honom. Men det visar han naturligtvis inte. Folk kan ju tro att han är svag. När byrådet bestämmer att fostersonen ska dödas så är Okonkwo till och med den som dödar honom. Ingen ska tro att han är svag!

Boken är verkligen läsvärd och Chinua Achebe är  Chimamanda Ngozi Adichies (En halv gul sol,  The Thing Around Your Neck & Purple Hibiscus) favoritförfattare.  Jag vill absolut läsa mer av honom.

Otäck bok!

Jessamy är åtta år, en flicka med livlig fantasi som älskar Shakespeare och att gömma sig i ett skåp. Under en resa till moderns familj i Nigeria lär Jessamy känna flickan  Titiola, som håller sig gömd på hennes farfars gård, TillyTilly, som Jessamy kallar henne, är en charmerande blandning av hemliga Mållgan och Pippi Långstrump. Jessamy och TillyTilly leker intensivt,  och skiljs med saknad.
Det konstiga är att när Jessamy återvänder till England  dyker TillyTilly  upp där också. Hon blir alltmer krävande och hotfull. Allt hon gör får Jessamy skulden för. Den soliga vänskapen blir tillslut bara  fasansfull.
Helen Oyeyemis Ikarosflickan är en sällsam blandning av psykologisk studie och skräckroman men lika mycket en skildring av att vara kluven mellan två kulturer. Ett möte mellan engelskt radhusliv och nigeriansk folklore.”

Boken är så himla obehaglig. Jag visste inte riktigt om TillyTilly  är ett spöke eller bara ett hjärnspöke. I vilket fall som helst är hon mycket obehaglig. Det riktigt kryper i mig när jag läser. Sen förstår jag mig inte riktigt på mamman och hennes sätt mot  sin dotter. Pappan verkar vara en riktig toffel i allafall. Det här är en bok som jag kommer att komma ihåg länge.

Lysande debut

Det är ingen hemlighet att jag tycker mycket om Chimamanda Ngozi Adichies böcker. Purple Hibiscus köpte jag i somras på The Uppsala English Bookshop men har sparat den för att riktigt kunna njuta av den. Nu på Pragresan blev den utläst. Och ja jag gillar den jättemycket. Den handlar om den 15-åriga flickan Kambili som lever i ständig skräck för sin far. Han är en omtyckt och respekterad katolsk man. Han är bl.a. ansvarig utgivare för en radikal tidning som kritiserar den Nigerianska regeringen och han har fått ett pris av Amnesty International. Men i hemmet är han en tyrann som misshandlar sin fru och 2 sina barn, Kambili och hennes bror Jaja.

Kambili lever ett mycket förtryckt liv med sin fanatiskt religösa far. Karln är en psykopat! Hans bestraffningar är inget annat än tortyr. Som när han skållar sina barns fötter med hett vatten för att de inte talat sanning. Jag tycker att mycket i boken påminner om Imamens dotter som jag nyligen läste. (Men där finns även sexuella övergrepp mot dottern, det finns inte i denna bok). Och hur han orsakar att sin frus missfall, vid flera tillfällen.

Kambilis och Jajas liv förändras föralltid när de får besöka sin faster Ifeoma och sina kusiner. Fastern är kristen men inte alls fanatisk och hon har inte tagit avstånd från sin far som är ”hedning” och tror på de gamla gudarna. I hennes familj får de uppleva en frihet som de aldrig förut varit med om. När en militärkupp gör det omöjligt att åervända hem på ett tag får de stanna längre hos fastern och också lära känna sin farfar. Men när fadern får reda på att farafadern finns där hämtar han hem barnen. Det blir början till slutet..

Boken är Adichies debutroman och utgavs första gången 2004. Nu måste jag bara köpa en egen kopia av The Thing Around Your Neck. Men det fåt bli när köpstoppet är över..

Denna bok läste jag som en del av Läsutmaning – Afrika i fokus.

En halv gul sol.

Det har inte blivit mycket lät sen jag började jobba igen. Det är full fart framåt om gäller i skolan. Den här boken tog en hel vecka för mig att läsa. Den är ganska lång 683 sidor i pocketutgåvan.
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om Nigeria under inbördeskriget. Man får följa Olanna och hennes tvillingsyster Kainene om är så olika om två systrar kan vara. Olanna flyttar ihop med den politiskt engagerade Odenigbo om hon får dottern Baby med. Hos dem bor också tjänaren Ugwu.
Kainene möter engelsmannen Richard om faller handlöt för henne. Kainene har inga planer på en familj utan blir en affärskvinna. Men allt förändras när kriget startar. Ingen går säker längre. Krigets grymheter från både den Nigerias och Biafras sida skildras. Det är fruktansvärda saker om beskriv. Som kvinnan med kalebassen som innehåller henne dotter huvud. Eller när Ugwu tvångsrekryteras.
Jag lärde mig mycket av boken. Har bara haft en vag bild av vad Biafrakriget var. Typ ”Ät upp din mat. Tänk på barnen i Biafra” eller ”Du ser ju ut om ett Biafrabarn”.
Boken är verkligen värd The Orange Prize om den fick.