Mot den glittrande snön vid världens ände

Vintern 1885 leder krigshjälten överste Allen Forrester en liten grupp män på ett omöjligt uppdrag: att resa uppför Wolverinefloden och kartlägga dess vidsträckta och vilda Alaskamiljö. Bakom sig lämnar han sin nyblivna fru Sophie, gravid med deras första barn, och Forrester skriver ner sina extraordinära äventyr med hoppet att hans dagbok når henne om han inte återvänder – för vem vet vad som finns bakom flodens krök dit ingen tidigare nått.

Omgivningarna kring Wolverinefloden är häpnadsväckande vackra och svårtillgängliga. Medan de kartlägger trakterna och samlar information om indianfolken, vars kunskap om naturen är olik allt de tidigare lärt sig, upptäcker Forrester och hans män den tunna gränsen mellan människa och vilt djur, levande och döda. Männen vet att de kommer att stå inför prövningar som hunger och livsfara, men kan inte komma ifrån känslan att något större, någon mystisk kraft, hotar deras liv.

Samtidigt, i Vancouver, drömmer Sophie om att få resa vid sin mans sida. Hon vet inte att vintern kommer att kräva lika mycket av henne som av hennes man, och att både hennes hopp och mod kommer att bli testade till bristningsgränsen. Hon upptäcker en ny teknik, fotograferingen. Kan den hjälpa henne genom de långa månaderna?

Sanningarna Allen och Sophie upptäcker under loppet av detta deras ödesmättade år kommer att förändra deras, och alla deras efterlevandes, liv för alltid.

Jag tyckte verkligen om att läsa om Allens rea genom Alaska och allt han var med om med sina medresande. Miljöbeskrivningarna är helt otroliga. Men jag tyckte lika mycket om att läsa om Sophies liv. Hur ensam och utlämnad hon känner sig. Hon är väldigt stark i hur hon hittar nya mål när allt går fel.

Vi får också följa en släkting till Allen i nutid som brevväxlar med en ung museiintendent i Alaska. Boken innehåller också en hel del magisk realism. Det blir faktiskt riktigt otäckt flera gånger. Jag kommer att tänka på Evig Natt av Michelle Paver flera gånger. Krypande skräck. Så bra!

Boken fick fyra stjärnor på Goodreads. Författaren heter Eowyn Ivey och jag har läst Snöbarnet av henne tidigare.
Jag läste boken under Nyårssprinten.

Vem har sagt något om kärlek?

Det är en vanlig onsdagskväll när det som inte får hända händer. Hemtelefonen ringer och Elafs pappa svarar. Hon hör att han är upprörd och sekunden efter stormar han in i hennes rum. Det är en kille som frågat efter henne i luren och hon förstår att det är David, chattkompisen från Lunarstorm som tjatat till sig hennes nummer. Det är en oskyldig flirt och de har inte ens träffats i verkligheten, men pappan ser sin värsta mardröm framför sig: att Elaf skaffat pojkvän.

Vem har sagt något om kärlek? är en personlig och gripande skildring av hur ett hedersstyrt liv i Sverige kan se ut. En direkt inblick i de förhållningsregler och förbud som präglade författarens uppväxt, och som ingen av klasskompisarna kände till eller fick veta någonting om. Minnena av ett dagligt förtryck som utövades av de människor som stod henne allra närmast.

En välskriven, engagerande och intressant bok. Jag tyckte om att det var kapitel med fakta om just hedersnormer och hedersförtryck. Det är bra med förklaringar och vilka tecken som kan tyda på hedersförtryck.
Jag lyssnade på boken och det vara författaren Elaf Ali själv som var uppläsare. Jag tyckte också om att hon intervjuat sina föräldrar om vissa händelser i boken. Hur deras syn på på händelserna och deras eget handlande ändrats.

Boken fick fem stjärnor på Goodreads. Läs eller lyssna på den!
Jag lyssnade på den under Nyårssprinten.

En smakebit på søndag: Förföljaren

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Under veckan som gått har jag varit med i Nyårssprinten på instagram. Annars har jag inte gjort så mycket. Vi tog det lugnt här hemma på nyårsafton. Det har blivit en massa avsnitt av New Girl.
Idag har jag varit ut med brorsan, Mya , Theo och Thor till backen vid Lillsjön. Vi byggde snögubbar och Theo och Thor åkte pulka.

Denna veckas smakbit kommer från Förföljaren av Nora Roberts. Från sidan 9:

Hettan väckte henne inte, inte heller det mjuka åskmullret från ett oväder som drog ihop sig i fjärran. Naomi gick från sovande till vaken på ett ögonblick, som om någon hade ruskat om henne ordentligt eller ropat hennes namn i örat på henne.
Hon satte sig rakt upp i sängen, blinkade i mörkret, hörde ingenting utom fläktens surrande, syrsornas ljusa toner, och en ugglas långsamma, upprepande hoande. Alltihop lantliga sommarljud som var lika välbekanta som hennes egen röst, och ingenting som borde ge en underlig liten klump i halsen.

American Housewife

American Housewife är en samling av 12  noveller. Men jag gillade inte riktigt hur de var skrivna. De första två var helt okej. The Wainscoting War handlar om när inredningsdesignskriget mellan två grannar över den gemensamma hallen går överstyr på alla sätt. I det kapitlet berättas allt genom mail mellan grannarna. Otäckt hur artigt de skriver medan de beter sig som psykopater.

Jag gillade Dumpster Diving with the Stars där vår huvudperson (en författtare som skrev en bok men som aldrig lyckats följa upp den) är med i reality showen med samma namn. Där tävlar hon mot John Lithgow, Mario Batali, en känslig playboy bunny och ett välkänt filmpar som också är  scientologer.

Tyvärr var resten av boken inte alls min grej. Jag läste egentligen bara ut den för att jag vunnit den under Nyårssprinten.

Författaren heter Helen Ellis och jag gav boken två stjärnor på Goodreads.