Vintern 1885 leder krigshjälten överste Allen Forrester en liten grupp män på ett omöjligt uppdrag: att resa uppför Wolverinefloden och kartlägga dess vidsträckta och vilda Alaskamiljö. Bakom sig lämnar han sin nyblivna fru Sophie, gravid med deras första barn, och Forrester skriver ner sina extraordinära äventyr med hoppet att hans dagbok når henne om han inte återvänder – för vem vet vad som finns bakom flodens krök dit ingen tidigare nått.
Omgivningarna kring Wolverinefloden är häpnadsväckande vackra och svårtillgängliga. Medan de kartlägger trakterna och samlar information om indianfolken, vars kunskap om naturen är olik allt de tidigare lärt sig, upptäcker Forrester och hans män den tunna gränsen mellan människa och vilt djur, levande och döda. Männen vet att de kommer att stå inför prövningar som hunger och livsfara, men kan inte komma ifrån känslan att något större, någon mystisk kraft, hotar deras liv.
Samtidigt, i Vancouver, drömmer Sophie om att få resa vid sin mans sida. Hon vet inte att vintern kommer att kräva lika mycket av henne som av hennes man, och att både hennes hopp och mod kommer att bli testade till bristningsgränsen. Hon upptäcker en ny teknik, fotograferingen. Kan den hjälpa henne genom de långa månaderna?
Sanningarna Allen och Sophie upptäcker under loppet av detta deras ödesmättade år kommer att förändra deras, och alla deras efterlevandes, liv för alltid.
Jag tyckte verkligen om att läsa om Allens rea genom Alaska och allt han var med om med sina medresande. Miljöbeskrivningarna är helt otroliga. Men jag tyckte lika mycket om att läsa om Sophies liv. Hur ensam och utlämnad hon känner sig. Hon är väldigt stark i hur hon hittar nya mål när allt går fel.
Vi får också följa en släkting till Allen i nutid som brevväxlar med en ung museiintendent i Alaska. Boken innehåller också en hel del magisk realism. Det blir faktiskt riktigt otäckt flera gånger. Jag kommer att tänka på Evig Natt av Michelle Paver flera gånger. Krypande skräck. Så bra!
Boken fick fyra stjärnor på Goodreads. Författaren heter Eowyn Ivey och jag har läst Snöbarnet av henne tidigare.
Jag läste boken under Nyårssprinten.