Läst i maj

Jag upptäckte precis att jag glömt att skriva om vad jag läste i maj! How could this happen? Inte blev det mycket läst i allafall..

Böckerna jag läste i maj var:

  1. The Woman Who Stole My Life – Marian Keyes
  2. The Assassin’s Blade (Throne of Glass #0.1-0.5) – Sarah J Maas
  3. The Throne of Glass – Sarah J Maas
  4. Färgen på drömmar – Ruta Sepetys 
  5. Crown of Midnight – Sara J Maas (Throne of Glass #2) 
  6. Zigenerskan – Katarina Taikon
  7. Sjuka själar – Kristina Ohlsson
  8. Kriget har inget kvinnligt ansikte –  Svetlana Aleksijevitj
  9. Stars Above – Marissa Meyer 

Månadens bästa: The Assassin’s Blade, The Throne of Glass, Crown of Midnight, Färgen på drömmar & Stars Above.

Månadens sämsta: The Woman Who Stole My Life . Tyckte inte om den alls!

Månadens överraskning: Att jag läste så pass många bra böcker!

Månadens besvikelse: Sjuka själar. Den var så bra så var det ett sådant tråkigt slut.

Egna böcker: 4st

Biblioteksböcker: 3st

Lyssnade via Storytel: 2 st

Tegelstenar: 1 st (Fail! Jag borde ha läst minst 2 st)

Kvinnliga författare: 9 st

Manliga författare: 0 st (Fail! Jag borde ha läst minst 2 st) Men jag har läst 21 manliga författare i år så om en slår ut dem över antalet månader som  gått på året så ligger jag i fas ändå.

The Woman Who Stole My Life

IMG_2033[1]

Stella Sweeney är tillbaka i Dublin efter att ha levt drömliv i New York i ett år. Hon har rest runt i USA och gjort PR för sin enormt framgångsrika självhjälpsbok. Pratshower och lyxhotell, fina middagar och beundrare.

Men nu är hon tillbaka i vardagen med en smäll och har ingen aning om vad hon ska skriva om härnäst. Hur kan hon komma ur skrivkrampen?

Stella lämnade inte New York på topp. Varför hade hon så bråttom tillbaka till Irland? Vem är det som håller på och ringer henne? Stella vill återigen bli kvinnan som hon brukade vara. Men kan hon det? Och borde hon verkligen det?

Allt började egentligen med att Stella trodde på karma, så hon släppte ut en bil mitt i rusningstrafiken. Men då blir hon påkörd bakifrån. och kör in i bilen som hon nyss släppt fram.

En kort tid efteråt drabbas hon av en sällsynt sjukdom som gört henne helt förlamad. Hennes man Ryan måste ta hand om deras dotter och son som båda är tonåringar.

Stellas neurolog (som är mannen hon tidigare körde på) hittar ett sätt att kommunicera med henne genom att hon blinkar. De får ett speciellt band till varandra.

Boken är inte alls så bra. Jag blev faktiskt riktigt irriterad på alla idioter i boken. Jag förstår inte hur Stella accepterar att hennes man behandlar henne på det där sättetboch hennes otacksamma ungar. Speciellt sonen som är en riktig liten skithög!

Jag har bara blivit besviken av de senaste tre böckerna som Marian Keyes givit ut. Jag kommer inte att läsa någon mer bok av henne. Då läser jag hellre om hennes tidigare böcker.