Kingdom of Ash

 

Aelin har riskerat allt för att rädda sitt folk – men till en enorm kostnad. Inlåst i en järnkista måste Aelin hålla fast vid sin brinnande vilja under månader av tortyr. Det enda som håller henne från att brytas sönder, är insikten om att dom hon älskar allra mest kommer att möta sin undergång  om hon låter sig brytas ned av Maeve. Men hennes starka vilja börjar att sina mer och mer för varje dag som går.

Med Aelin som fånge hos Meave, fortsätter Aedion och Lysandra arbetet med att bygga upp ett försvar för att skydda Terrasen från fullständig förstörelse. Ändå inser de snart att de många allierade de har samlat för att bekämpa Erawans horder kanske inte räcker för att rädda dem.

Utspridda över hela kontinenten och med en kamp mot klockan, tvingas Chaol, Manon och Dorian att smida sina egna planer för att fullfölja sina öden.

Och över havet, hans följeslagare orubbligt vid hans sida, kämpar Rowan för att hitta sin tillfångatagna fru och drottning – innan hon förloras för gott.

När ödets trådar vävs samman, måste alla slåss om de ska ha en chans till en ljusare framtid. 

Det här ät alltså den sjunde och sista delen i Thorne of Glass-serien. Det är också en väldigt lång sista bok på 984 sidor. Det är många karaktärer som ska ha sina egna kapitel och alla ska hitta sin själsfrände. Men jag kan köpa det. Jag gillade hur Maas avslutar serien. Det är känslosamt , blodigt och hjärtskärande.  Ja jag grät vid flera tillfällen.
Kanske var själva slut efter slutet lite väl utdraget, men Sarah J Maas gillar ju att krångla till saker.

Boken fick fyra stjärnor på Storytel och jag är glad att jag äntligen läste klart serien.
De andra delarna i serien heter:

  • The Assassin’s Blade (en novellsamling)
  • Throne of Glass
  • Crown of Midnight
  • Heir of Fire
  • Queen of Shadows
  • Empire of Storms
  • Tower of Dawn
  • Kingdom of Ash

Queen of Shadows

Efterom det här är dewn fjärde delen i Throne of Glass-serien så får ni skylla er själva om ni blir spoilade för de tidigare böckerna i serien. Ni har blivit förvarnade!

Celaena eller Aelin som är hennes riktiga namn är tillbaka i Rifthold. Men nu är hon ingen slav längre. Hon har kommit tillbaka för att hämnas, rädda sin kusin Aedion och för att släpplös magin i Rifthold.
Aelin tar hjälp av Chaol för att befria sin kusin. Chaol och Aelin litar inte på varandra längr och båda anlagar varandra och sig själva för det som hänt Dorian. Dorian är ju besatt av en Valgprins, en typ av ond demon, har en kedja runt halsen som gör att han kan styras v sin pappa kungen. Det finns inte mycket kvar av Dorians själ.

Aelins blodssvurne alven Rowan kommer också till Rifthold. Han är mycket rolig på sitt sarkastiska sätt.  Förutom Aelin, Aedion, Chaol, Rowan och Nesryn dyker också Arobynn och Lysandra (kurtisanen och Celeanas ) med igen. Många händelser och skeenden från tidigare böcker får sin förklararing.

En stor del av boken upptas också av häxan Manon och hennes tretton (hennes 12 andra häxor om hon basar över) som flyger sina Wyverns. I den här verkar Manon utveckla ett samvete ännu mer. Hon börjar ifrågasätta sin mormor. Nu korsas äntligen Aelins och Manons vägar.

Jag börjar tycka bättre och bättre om Manon. I början hatade jag henne. Det ska bli riktigt spännande att se hur historien fortsätter i Empire of Storms. Boken fick fyra svaga stjärnor och det är för att den sista halvan av boken blev så bra. Jag rycktes verkligen med i berättelsen. Men språket är väldigt repetativt ibland. Speciellt delarna med Manon. Hur många gånger måste hennes järntänder eller järnnaglar beskrivas. Vi har förstått! Och varför måste Rowan morra hela tiden? Han morrar argt, han morrar sexigt, han morrar si han morrar så.

 

 

Heir of Fire

img_41721

Caelena har rest över havet till Wendlyn och lämnat allt bakom sig. Hon befinner sig på botten och anklagar sig själv för Nehemias öde. Hon börjar dock minnas mer och mer av sin uppväxt. Saker som hon förträngt av förklarliga skäl.

Hon möter en faekrigare Rowan som är blodsbunden till faedrottningen Maeve. Han tar henne med sig och försöker tvinga fram hennes slumrande magi. Rowan och Caelena känner avsmak och hat mot varandra. Han ser henne som en bortskämd småunge och är riktigt sadistisk i sin behandling av henne. Många gånger vill jag sparka honom på ett visst ställe.

Vi får också fortsätta följa Chaol och prins Dorian som är kvar i Rifthold. Dorians far smider fruktansvärda planer för att få kontrollen över alla länder.  Dorian kämpar med att kontrollera sin egen magi och får oväntad hjälp  i helaren Sorscha. Mellan Chaol och Dorian är relationen frostig. Chaol vet inte heller vems sida han står på, kungens, Dorians eller Caelenas. När kungens general Aedion dyker upp dras Chaol in i en massa upprorsidéer. Aedion är också Caelenas kusin..

Det introduceras också en ny karaktär i from av Manon som är en Ironteeth Witch. hon är en svår karaktär att tycka. I början gillade jag henne, sedan hatade jag henne nästan, men jon genomgår en otrolig personlighetsutveckling och i slutet av boken har hon stigit i mina ögon.

Jag läste boken under väldigt lång tid (mellan 15/5-27/11) och det var inte så bra. Jag har säkert glömt en massa och fick blläddra igenom det jag redan läst och läsa om 3-4 kapitel. Har egentligen ingen förklaring på varför jag slutade läsa den. Men jag är glad att jag fortsatte läsa den. Jag gav boken 4 stjärnor på Goodreads och kommer absolut att fortsätta med serien. Hoppas på att läsa Queen of Shadows och Empire of Storms inom en snar framtid.

Författare är Sarah J Maas och de tidigare böckerna i serien heter Throne of Glass och Crown of Midnight. Throne of Glass finns översatt till svenska som Glastronen och Midnattskronan kommer under 2017. Jag förstår inte att det har tagit sådan lång tid mellan översättningen av de två böckerna…

 

Läst i maj

Jag upptäckte precis att jag glömt att skriva om vad jag läste i maj! How could this happen? Inte blev det mycket läst i allafall..

Böckerna jag läste i maj var:

  1. The Woman Who Stole My Life – Marian Keyes
  2. The Assassin’s Blade (Throne of Glass #0.1-0.5) – Sarah J Maas
  3. The Throne of Glass – Sarah J Maas
  4. Färgen på drömmar – Ruta Sepetys 
  5. Crown of Midnight – Sara J Maas (Throne of Glass #2) 
  6. Zigenerskan – Katarina Taikon
  7. Sjuka själar – Kristina Ohlsson
  8. Kriget har inget kvinnligt ansikte –  Svetlana Aleksijevitj
  9. Stars Above – Marissa Meyer 

Månadens bästa: The Assassin’s Blade, The Throne of Glass, Crown of Midnight, Färgen på drömmar & Stars Above.

Månadens sämsta: The Woman Who Stole My Life . Tyckte inte om den alls!

Månadens överraskning: Att jag läste så pass många bra böcker!

Månadens besvikelse: Sjuka själar. Den var så bra så var det ett sådant tråkigt slut.

Egna böcker: 4st

Biblioteksböcker: 3st

Lyssnade via Storytel: 2 st

Tegelstenar: 1 st (Fail! Jag borde ha läst minst 2 st)

Kvinnliga författare: 9 st

Manliga författare: 0 st (Fail! Jag borde ha läst minst 2 st) Men jag har läst 21 manliga författare i år så om en slår ut dem över antalet månader som  gått på året så ligger jag i fas ändå.

English Bookshop

20140710-004009-2409813.jpg

Jag och sambon var ju till Ikea i Uppsala för att köpa en bokhylla. Då passade vi på att gå på The English Bookshop. Sambon fick sätta sig i en fåtölj och vänta medan jag kollade runt både ett och två varv.
Först hittade jag bara Anna dressed in blood av Kendare Blake. Den har jag läst på svenska men vill läsa igen på svenska innan jag läser uppföljaren. Egentligen så ville jag ha uppförljaren till Alla själars natt (A Discovery of Witches) som heter Shadow of Night men den hade de inte. Istället blev jag tipsad om Daughter of Smoke andf Bone och så hittade de Crown of Midnight åt mig. På kassadisken stod Landline av Rainbow Rowell så den fick följa med hem också.

Jag köpte en Monty Pythonmugg åt sambon också för att han var så snäll och tålamodig.

Ny favoritserie!

IMG_5514[1]

 

Jag hörde talas om den här serien på någon booktube och blev intresserad. Så jag reserverade den på biblioteket. När jag började läsa den så blev jag helt fast. Jag älskar den här serien!

 

Det här är en fantasyroman. Det fanns magi förut men nbu har kungen förbjudit det. Han har vunnit över nästan alla andra länder och mer eller mindre krosssat deras civilisationer. Bränt en massa böcker och dödat eller förslavat människorna.

Celaena har varit fånge ett år i Saltgruvorna i Endovier. Hon var rikets framgångsrikaste och mest kända lönnmördare och blev infångad och dömd. Sedan hon blev föräldralös vid 8 års ålder har hon först utbildats till lönnmördare och sedan arbetat som det. Tillslut blev hon dock tillfångatagen.

Men nu får hon en ny chans när rikets kronprins och kaptenen för kungens vaktstyrka kommer och hämtar henne. Hon ska vara prins Dorians kämpe i en tävling som hans far kungen ordnar. Hon sa tävla mot en massa mördare, soldater och tjuvar om att bli kungens champion. De är 24 st som ska kämpa mot varandra i olika tävlingsmoment. Den som kommer sist eller dör förlorar.

Celaena vill verkligen vinna, för efter 4 års tjänstgöring som kungens champion (kämpe?) blir hon fri, annars skickas hon tillbaka till Saltgruvorna. Ett öde värre än döden. Eller ska hon försöka rymma?

Kronprinsen Dorian är bildskön, rolig och mycket populär bland damerna. Eller damer och damer han är bara 19år och Celaena är 18. Chaol som är Dorians bästa vän och kapten för kungens vaktstyrka är 22 år och den som motvilligt tränar med Celaena.

Man får följa med genom tävlingens gång. Ganska snart blir en av deltagarna mördad. Det ser ut som om ett djur har slitit honom i stycken.

Naturligtvis finns det kärlek eller åtminstone attraktion mellan visssa personer i boken. Ett  litet triangeldrama, men här gör det mig inget. Det fungerar lika bra som i Te Infernal Devices. Jag vet vem som är min favorit.

Celaena är en underbar huvudperson. Hon är inte god och någon man älskar direkt. Men ju mer man får veta om henne desto mer gillar jag henne. Allt är så bra skrivet och jag älskar de andra karaktärerna Dorian, Chaol, Nehemia och den söta vovven Fleetfoot.

Jag har sett att många irriterar sig på Celaena för att hon är irriterande, omogen, hämndlysten, ointelligent m.m. Men jag gillar henne. Visst är hon de där sakerna, men inte ointelligent. Men hur stabil är man om man tränats att mörda folk sen man var liten? Skulle man inte vara hämndlysten om ens mamma och pappa mördades och det var ho  som hittade dem? Förresten  så är hon bara 18 år.

Nu vill jag bara läsa nästa bok i serien. Crown of Midnight. Jag har reserverat den på biblioteket. Får se om jag kan vänta eller om jag köper serien istället. Med de snyggare framsidorna:

Throne of Glass

Crown of Midnight: Throne of Glass Book 2

Heir of Fire