Etikettarkiv: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

by

Överlevarna

Han trycker telefonen hårt mot örat. Varför ingriper han inte? Han ser ner för slänten som mynnar ut i sjön. Han ser ladan och bastuhuset och uteplatsen med de vita plaststolarna, grusstigen som leder upp för berget. Han ser konturerna av bröderna som försöker döda varandra, en enorm slutscen vid det vattenbryn som varit fonden för hela historien. Det är ingen värdig final, men kanske väntad. Hur hade de annars tänkt att detta skulle sluta?

Tre bröder åker tvärs över landet för att sprida sin mors aska vid torpet som ingen av dem besökt på tjugo år.

Jag har läst författaren Alex Schulmans tidigare böcker och det är på grund av det som jag inte gillar den här. De andra böckerna är ju mer självbiografiska eller berättar om hans släktingar. Här känner jag igen så mycket från tidigare böcker men här ska det vara en roman. Ingen av karaktärerna är sympatisk på något sätt. Föräldrarna är hemska. Men det ska ju inte spela någon roll.

Vi får veta vad som hände under pojkarnas uppväxt och den sista sommaren i torpet. Berättarperspektivet växlar fråm nutid till dåtid och ibland känns det lite rörigt. Det är något av en chockartad twist på slutet.

Jag tycker fortfarande om språket men det räckte inte den här gången. Boken fick tre stjärnor på Goodreads.

Alex Schulmans tidgare böcker är:

  • Skynda att älska 2009
  • Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött 2011
  • Glöm mig 2016
  • Bränn alla mina brev 2018

Den 1 september kommer hans roman Malma Station ut.

by

Bränn alla mina brev

Tre tidsperspektiv. Två generationer. En hemlighet.

Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt. 

I BRÄNN ALLA MINA BREV väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden.

Bränn alla mina brev är en roman som baseras på verkliga händelser. Huvudpersonerna är Alex Schulmans morfar Sven Stolpe, hans fru Karin och författaren Olof Lagercrantz.
Boken berättas ur tre perspektiv: den nutida Alex Schulman, den tonåriga Alex Schulman som är på besök hos sina morföräldrar 1988 och under sommaren 1932 när Sven, Karin och Olof träffas och sker och ting sätts i rörelse som kommer att påverka båda familjerna i flera generationer.

Det är en bok som väcker otroligt många känslor. Trots att vi redan vet från början att det inte blir ett lyckligt slut så vill jag så gärna att det ska bli det. Vilken tyrann han var Sven Stolpe. Han stämmer verkligen in på talesättet ont krut förgås inte så lätt. Så sjuk som han var och ändå höll han sig vid liv så länge. Måste ha varit av ren elakhet…

Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads, men den är värd 4.5. Jag har tidigare läst Synda att älska, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött och Glöm mig.

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

by

Alex Schulman

Alex Schulmans andra roman har den långa titeln Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.

Den här boken tar sin början när Alex flyttar isär från den kvinnan som varit hans flickvän de snaste sex åren (Katrin Zytomierska). Han träffar Hanna Widell och faller handlöst för henne. Han är så kär och hon känner samma sak. Boken handlar om det omtumlande året efter hans separation.  Allt går väldigt snabbt. Han och Hanna blir förälskade och sex veckor efter de blivit ihop är hon gravid.  Han säger att hon inte bara ändrade hans liv utan också gjorde honom till en bättre människa.
När hon ber honom beskriva hur det är att vara tillsammans med henne så säger han att det känns som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Vackert va? Fast ganska stulet..:)

Jag tycker mycket om Alex Schulmans sätt att skriva. Varje kapitel börjart.ex.  med  ”Det är den (och så dagens datum). Han skriver så utlämnande om sig själv. Och som i hans förra roman Skynda att älska (som jag älskade) får man en helt annan bild av honom än skandalbloggaren Alex Schulman.

Boken är kort 198 sidor och är en bok man vill sträckläsa. Den går liksom inte att lägga ifrån sig. Jag tycker att Skynda att älska var ännu bättre men den här kommer inte långt efter.