Han trycker telefonen hårt mot örat. Varför ingriper han inte? Han ser ner för slänten som mynnar ut i sjön. Han ser ladan och bastuhuset och uteplatsen med de vita plaststolarna, grusstigen som leder upp för berget. Han ser konturerna av bröderna som försöker döda varandra, en enorm slutscen vid det vattenbryn som varit fonden för hela historien. Det är ingen värdig final, men kanske väntad. Hur hade de annars tänkt att detta skulle sluta?
Tre bröder åker tvärs över landet för att sprida sin mors aska vid torpet som ingen av dem besökt på tjugo år.
Jag har läst författaren Alex Schulmans tidigare böcker och det är på grund av det som jag inte gillar den här. De andra böckerna är ju mer självbiografiska eller berättar om hans släktingar. Här känner jag igen så mycket från tidigare böcker men här ska det vara en roman. Ingen av karaktärerna är sympatisk på något sätt. Föräldrarna är hemska. Men det ska ju inte spela någon roll.
Vi får veta vad som hände under pojkarnas uppväxt och den sista sommaren i torpet. Berättarperspektivet växlar fråm nutid till dåtid och ibland känns det lite rörigt. Det är något av en chockartad twist på slutet.
Jag tycker fortfarande om språket men det räckte inte den här gången. Boken fick tre stjärnor på Goodreads.
Alex Schulmans tidgare böcker är:
- Skynda att älska 2009
- Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött 2011
- Glöm mig 2016
- Bränn alla mina brev 2018
Den 1 september kommer hans roman Malma Station ut.
